Det är roligt och stimulerande att få respons på det jag skriver. Och genom min "jämt"-blogg har jag fått många kontakter både mail och telefonsamtal. Från läsare med anknytning till Hoverberg och närliggande orter. Det är verkligen roligt att veta att många läser, tycker om och inte minst minns hur det en gång var.
Men jag tänker inte berätta var det växte (växer?) brunkulla - Jämtlands egen orkidé. Som jag en gång plockade en bukett av som barn, för att ge min mamma- och hon blev så upprörd eftersom det var en blomma man inte fick plocka. Den var mycket sällsynt, men jag visste inte om detta då.
Blomman är fridlyst och alltför många struntar i sådant och tror att det bara är att plocka eller gräva upp och plantera på sin egen tomt.
Fy skam!
Extra glad blev jag nu i juli när senaste kulturtidskriften av Berg och Åsarne kom ut. Ett blogginlägg där jag berättade om ett speciellt sommarjobb jag hade under skoltiden blev uppmärksammat och finns med i senaste utgåvan av Berg och Åsarne.
Det var Bertil Glansberg, aktiv i Bergs hembygdsföreningen, som puffade på mig om att jag skulle skriva något de kunde publicera - och han ville gärna att jag skulle berätta om det berömda caféet och hembageriet i Hoverberg. Som jag tror många saknar som hann med att uppleva det och alla goda wienerbröd, bullar, kakor och tårtor som systrarna Maja och Årsil bakade.
Roligt att mina berättelser uppskattas och jag hoppas kunna fortsätta att dela med mig av hur det en gång var, samtidigt som jag blandar in texter hur jag njuter av mina besök i min gamla hemby idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar