Alltjämt de mäktig fjäll sig välva högt över solglänsta sund och skogar, som gamla slumrande ättehögar, så sagoblå.
Alltjämt den isklara Storsjön gungar den blanka skumprydda böljebarmen mot strandens torva, som långsamt stiger till ås.
Hit har jag längtat.
Det skalv i bröstet var gång jag följde med blicken svalornas väg genom våren, var gång jag mindes, hur luften blånar i jämtars land.
Hur långt jag for, hur än livet lyste i söderns glammande rosengårdar, tillbaka manade ständigt hjärtat till nordanlandet med vita vintrar, till fjällens flyktiga fagra sommar med sus av grönskan i djupa dalar och tungsint dånande forsar, med glans av älvar och vildmarkssjöar i soliga fjärran---
Hur långt jag for, här är målet!
Du stolta hembygd, som lik en hägring band syn och sinne och dröm och tanke på alla vikingens vägar! Väl frodas sveket kring dina tegar och vankelmod i ditt västanväder, men du - du svek mig dock ej! Blott större, skönare nu jag ser dig i unga sommarens milda solprakt. Med björklövsdft du mig hälsar och vattnens glitter och brus! De blåa skogarnas tusen toppar mig vinka-vinka!
Jag hör som sång, hur de susa. -Den sången binder! - Ja, nu jag vet: i detta land vill jag leva! På denna jord vill mitt värv jag söka, mitt öde fresta, min ära vinna - i denna jord vill en gång jag sänkas till hlältero!
Arnljot
på Tingvallen Frösön i mitten av juni år 1025
P-B: "Till mina vänner bland jämtarna"
Ovanstående har jag skrivit av ur boken "Arnljot" av Wilhelm Peterson-Berger. Det är alltså underlaget till P-B:s musikdrama Arnljot som skrevs åren 1901-1909. Det bearbetades även om till ett friluftsspel där första akten spelades på Frösön år 1908 och sedan hela dramat 1936. Efter detta har teaterversionen spelats varje sommar på Frösön.
P-B:s text är skrivet på en något högtidlig svenska, men det finns en hel del lyriska, poetiska inslag. P-B kunde sätta ord på mycket av det man känner och upplever vid besök i sitt gamla hemland. Nostalgi?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar