Där jag lekte som barn

Farmor och farfars gård. Med två bostadshus-ett äldre med utsikt mot sjön och ett stort rött hus som min farmors pappa hade byggt år 1911. Här samlades hela släkten på sommaren, särskilt när höskörden skulle starta, alla hjälpsamma armar behövdes. Det fanns två lägenheter i stora huset och även två i det gamla lilla huset, så det fanns husrum till alla. Dessutom fanns det en liten bostad ovanpå snickarboden som var avsedd för en dräng. 

Mina syskon och alla kusiner var mina lekkamrater, och vi hade en hel gård med många uthus att upptäcka och att leka i. Vi var nog minst 15 ungar under sommaren som lekte kurragömma eller kull ute på gårdsplanen. 
Jag minns glädjen att få rida barbacka på trogna hästen Lisa ner till sjön och vi plockade ett sorts gräs i dikena ner mot sjön som grisarna tyckte om.
Och farfars jordgubbsland var en gudomlig lockelse sommartid och även alla bärbuskarna- röda och svarta vinbär och krusbärsbuskar. Alla bär var nog vårt sommargodis.
När det var dags att släppa ut korna på sommarbete fick vi vara med och se till så att inga glada kor sprang åt fel håll. Och när de släpptes ut på skogsbete så fick man följa med och se till att alla gick den rätta vägen upp till skogen.

Nere vid sjön fanns ett tvätthus, med en stor gryta att använda till att koka vittvätt i, och där fanns en gammal smedja och så "vår" badstrand. Liten och med grusbotten, men å så roligt vi hade när vi fick gå ner och bada där. Dessutom kunde vi låna någon av roddbåtarna som låg där nere. Bäst var den lilla grön-vita ekan, den var lättast att ro.
På hösten blev vår badplats omvandlad till notplats, dvs då drog man fiskenot och landade den på stranden och det var spännande att se vilka fiskar man fått, oftast var det sik och laxöring men ibland hände det att en stor gädda trasslat in sig i nätet.

Det mest spännande var nog " snickarbua" och se på när någon av farbröderna sågade bräder, svarvade träpinnar och vips- så var det plötsligt en barnstol. Jag minns speciellt hur skicklig min farbror Kalle var att göra en barnstol eller en kökshylla. Det var som trolleri att han av lite bräder och träpinnar kunde få till något så vackert.

Och på hösten var det tunnbrödsbak i bakstugan och det var bara att njuta av nygräddat tunnbröd med lite smör på. Och i separatorn snurrades tjock grädde fram ur ny mjölk, som sedan blev extra gott att ta till jordgubbarna eller till nyplockade hjortron. 
Och allt var så självklart.
I mitt minne är alla dessa minnen från barndomen något speciellt.

Nu är stora röda huset rivet. Min kära "lill-kusin" Ove tog kontakt via mail häromdagen och berättade med ord och foton. I slutet av november revs huset som stått tomt i många, många år och börjat förfalla. Och tydligen ska landsvägen breddas där och dras om så ett gammalt tomt hus stod självklart helt i vägen...

Men jag kände sorg inombords, alla gamla goda minnen som väcktes till liv och så inse att nu är min barndoms släkthus "borta med vinden"...