Jag har några stenar som "minnen" och som ligger bland böcker i bokhyllan.
Den jag är mest förtjust i är en sten från Walden Pond, plockat på just den strand där min favorit Henry D. Thoreau vandrade var dag när han bodde i sin lilla stuga vid skogssjön som ligger en bit från den lilla staden Concord i Massachusetts i USA.
Jag fick stenen av min äldste son Lars som ofta besökte Concord och Walden Pond när han bodde i Boston.>>>Lars visste att jag tyckte mycket om Thoreau och ofta läste hans fina bok "Walden" ( eller "Life in the Woods" som den även kallas.) så han beslöt sig för att överraska när han kom hem på besök en gång.
För mig blev Thoreau den som en gång väckte mina ögon inför hur viktigt det är att vi lever nära och respekterar naturen. Jag tror att "Walden" är ett av litteraturens mest sällsamma verk.
<<< Idag finns en kopia av hans lilla hus vid sjön. Det hus som han bland annat hade tre stolar i:
"En åt mig själv, en åt en vän och den tredje för andra besökare".
Thoreau var en av de första som insåg att människan var på väg in i ett materialistiskt samhälle och enbart strävade efter makt och rikedom och att det skulle leda till mer förstörelse av vår jord, och att vi en dag skulle få betala dyrt för att vi rubbade balansen. Han har ju fått rätt med råge. Det vet vi om idag när rapporter kommer med jämna mellanrum om hur bland annat flyget har förstört ozonlagren däruppe i skyn, och att vi kommit i otakt med naturens naturliga skiftningar.
Jag har även en liten fin favoritsten plockat på stranden av Storsjön en gång när jag var uppe på besök. Den tog jag på stranden nedanför min farfars gård. Och den minner om allt som en gång var och alla härliga baddagar jag hade som barn nere vid stranden där.
Och så har jag stenar plockade uppe vid Stora Sjöfallet. Jag var på besök hos en faster och hennes man som då bodde i en "nybyggarby" som heter Messaure uppe i Lappland. Idag är den nästan tömd på folk. Den byggdes enbart för "vattenrallarna". Min fasters man var en av cheferna för kraftverksbygget vid Stora Sjöfallet och jag fick följa med och övernatta i hans lilla stuga där och vandra runt i en vild natur som tyvärr skulle bli offrad till stor del när bygget blivit klart. Jag glömmer aldrig den storhet som jag kände av och skönheten i allt. En fantastisk upplevelse.
Och så har jag små stenar slipade av havet på västkusten. De plockade jag första gången jag besökte "Min syster vid havet" i Grebbestad. Vi har känt varandra sedan småbarnsåldern och jag var på sommarbesök hos min mormor i Kvitsle. Sedan gick vi även flera år tillsammans i skolan. Vi är ganska lika varandra även till utseende så folk har många gånger tagit fel och trott att det var min syster. Och till vår förvåning och glädje så fann "min syster vid havet" när vi höll på med släktforskning, uppgifter i kyrkböcker att vi faktiskt var släkt med varandra genom min morfar och hans fars sida. Så likheten har sin förklaring. Generna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar