Jag hade i höstas skrivit ett litet inlägg med minnen från min uppväxt, och det var om gamla pensionat Strandgården som tant Brita ägde. Hon var en snäll dam som höll lite koll på oss ungdomar och hade även en liten kioskverksamhet där vi köpte tidningar och godis.
Bland alla minnen finns bl a släktingar till tant Brita: Carl-Lennart och Birgitta, som bodde i Stockholm och kom upp på sommarlov varje år. De bodde då hos släkten i "Ståhls"-gården mitt emot Farfars gård. Vi lekte en hel del och gjorde upptäckarrundor på Strandgården, det var så spännande.
I huset hade en gång i tiden funnits både apotek och läkare. Tant Brita berättade många historier om allt som en gång funnits i huset före hennes tid och hur det varit under årens lopp efter att hon öppnat pensionat. Och det var så spännande att sitta på en pall i hennes kök och lyssna. Synd att inget blev nerskrivet eller inspelat på band. Det var en hel del av byns gamla kulturhistoria som hon berättade om. Det var många mer eller mindre kända personer som hade hyrt rum på Strandgården. Så en nyfiken flicka, som jag var då, bara sög in allt. Det var ju en bit av ett annat liv, som jag var så nyfiken på.
Ett speciellt minne, lite annorlunda än andra, var när ett amerikansk par hade hyrt in sig; just då så var vi ett gäng ungdomar som stod utanför och pratade, tant Brita kom ut och tog tag i min arm: Ingrid, kan du hjälpa mig förklara för de här amerikanarna var dasset ligger. Själv visste jag inte vad "dass" hette på engelska, men på något vis så kunde jag förklara för det amerikanska paret att det fanns ett utedass och vad det betydde- det var ingen "water closet".
( Idag vet jag att på engelska heter dass: outhouse )
Ett annat minne är när jag var på sommarbesök i början av 1960-talet och givetvis gjorde jag ett besök på Strandgården, och tant Brita blev både glad och rörd, samt att hon var så glad över att jag inte pratade "stockholmska" utan fortfarande kunde prata "maul"! Så många ungdomar som flyttat söderut, kom hem på sommaren och pratade så märkvärdig svenska tyckte hon. Jag ska leta i lådorna efter något/några kort jag tog på tant Brita som jag kan lägga här på bloggen. Hon var en så vacker dam med varma och glada ögon.
Efter att tant Brita gått bort så stod huset tomt och började förfalla och det kändes så sorgligt - huset har funnits så länge och har en historia att berätta. Jag nämnde också i mitt inlägg att jag för många, många år sedan skrev till någon inom kommunledningen och föreslog att kommunen kanske kunde ta över huset och skapa ett "kultur"-hus med t ex olika utställningar, kulturkvällar och underhållning samt enklare servering. Jag fick inget svar. Och det verkar ju som om kommunen vill att precis allt som är service och för innevånarna ska ligga i Svenstavik. Trist. Byarna får betala... affärer etc läggs ner överallt.
Jag hade sett husets förfall på utsidan, verandan som är mot sjön hade börjat ruttna och rasa, huset började se sorgligt misskött ut. Men så är det ju när ingen bor i hus och underhåller dem. Även parken ner mot sjön, som en gång var så vacker med blommor och buskar, började se bedrövligt ut. Jag tog en hel del kort på förfallet för några år sedan.
Så fick jag nyligen höra att huset hade köpts av någon i byn och det tyckte jag lät så bra - för jag tänkte att nu blir det självklart så att huset får en behövlig översyn och underhåll. Och det tror jag nog de flesta som känner till Strandgården håller med om. Och det skrev jag även i mitt inlägg.
Döm om min förvåning när jag såg att någon läst och skrivit en kommentar- det är inte så ofta någon kommenterar. MEN.... vilken kommentar: den var kritisk och formulerat som ett personligt påhopp på mig med en uppmaning om att jag skulle ta reda på "fakta" ! (?).
Hm, vart står mina personliga minnen som fakta?
Det jag skriver är om mina upplevelser och min blogg är ingen uppslagsbok eller officiell historiebok om Hoverberg. Jag skriver mina minnen, mina upplevelser och om allt det jag växte upp med.
OCH är det så att om jag hade skrivit något uppenbart fel, så kan man skriva det i kommentarsfältet eller mejla mig om detta. Min mejladress hittar man under "min profil". Men som sagt -inlägget var mina minnen av Strandgården och tant Brita. Så det fanns ingen anledning till att någon skulle ifrågasätta dem.
Jag tänkte först svara på kommentaren - men ändrade mig och tog bort hela inlägget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar