ur "Strödda dikter"

 

Jag har inte bråttom och det har inte heller solen eller månen.

Ingen kan gå fortare än sina ben.

Om den plats där jag vill vara är långt borta kan jag inte vara där på ett ögonblick.

Fernando Pessoa (1888-1935)

Dan efter dan...

 

Dagen efter...och jag klarade av det.     Trots ensamhet - men man får umgås via telefon och internet i dessa tider. Tyvärr. Och det går ju att trösta sig med TV.

Fick ett fint telefonsamtal från Hoverberg; nämligen Bergsstårscha Charlotte M som ringde och överraskade. Hon förstod att jag behövde lite "jämtbaciller" och jag uppskattade verkligen det. Hon är en så social och omtänksam tjej.  

Jag fick även ett så annorlunda och vackert hemmagjort julkort från Bertil och Märet G. De hade fotograferat både på och inne i kyrkan och skapat ett så fint kort. Det uppskattade jag verkligen! 

Så trots allt så blev det en fin jul -även om jag inte trivs så bra med ensamheten.

Dan före dan...

 

Önskar alla en God Jul och sköna dagar -även om snön lyser med sin frånvaro här i Stockholmstrakten. Men numera är vintrarna här nere oftast snöfria. Trist för barnen som vill åka kälke eller pulka. Kommer det lite snö så är de leksakerna framme direkt. Men vi har fått ett annat årstidsklimat och tydligen har allt förändrats. Ibland snöar det -men oj den snön smälter snart bort.

Men på min gård står nu en stor julgran med tända ljus och den får vara en symbol för julen. Åtminstone för mig som inte vill slösa skog på julfirande. Jag föredrar skogen som den är numera. Och jag tror att många slutat med att ha riktig gran - en del har skaffat sig en konstgjord och de slipper ju problemet med barr överallt. 

Och julen är ju en speciell högtid och är/var en tid att fira religiöst -även om den idag har blivit affärernas gullgris. Själv känner jag nu stor saknad efter min älskade broder Olof lämnade jordelivet pga corona-smitta, den 14 december. Han var redan skröplig av ålder. Men jag kan sända en god tanke till alla andra nära och kära och önska oss alla det bästa samt njuta av lediga dagar.

Sommardröm

 

En dröm eller kanske fler kan man väl ha så här i sorgliga tider när allt känns trist  och ensamt. Det här viruset fortsätter att förstöra och det känns inte alls trevligt. Och så min sorg efter en älskad broder. Det känns. Det är jobbigt.

Men man måste leva klokt och undvika allt som kan riskera corona-smitta. Jag åker numera inte buss eller T-bana och jag undviker alla folksamlingar. Smyger in på Coop strax för stängningsdags sent på kvällen och handlar det som behövs, då är det knappt några kunder där.

Det blir en ensam jul.

Men jag tittar bland annat på detta foto som jag fått av Harriet H- och jag kan känna doften av sommar. Det är en bild från en väg i Hoverberg som hon tagit. Så nu känner jag längtan efter en Jämtlandssemester.  

Jag har ikväll pratat i telefon med min kamrat i Hoverberg, Margareta, och även hon längtar efter en ny sommar då allt är normalt och inga virus förstör det sociala livet. Då kanske vi kan träffas igen.

Men först: God Jul!

Vintermörker

 Mörka trista dagar. Vintermörker. Ensamhet. Corona. 

Det går mot jul- men jag känner ingen jullängtan och ingen julglädje. Känner mest av ensamhet i dessa tider med umgängesinskränkningar och smitthot.                              Även om man vill försöka att se juletid som ett ljus i mörkret -så fungerar det inte alltid. Mitt liv just nu känns både ensamt och även sorgligt. Min älskade broder Olof kommer snart att lämna jordelivet, pga ålderssjukdom samt corona-smitta, enligt hans läkare. Även om han levt ett långt liv så vet jag att allt kommer att ändras och den bror som alltid stått mig närmast kommer att bli oerhört saknad. Det är smärtsamt. Mycket smärtsamt.

Uppdatering den 14 december

Min älskade broder Olof har nu somnat in. Sorgen och saknaden kommer att kännas länge, länge.

Tänd ett ljus

 

Tänd ett ljus - och låt det brinna och njut. 

Nu är vi verkligen inne i mörker-tiden och får stå ut med känslan av att dagarna är så korta. Vi ser för lite solljus just nu.                                                      

Här i Stockholmstrakten har det mest varit grått, lite regn och allt känns trist. 

Det påverkar mig och det känns som att jag är vilse. Min energi är på låg nivå trots att jag motionerar varje dag. Men jag känner ingen jullängtan och jag antar att det är ögonoperationerna som påverkat mig. Alla undersökningar och alla tester har tagit sådan tid. Men även sjukvården har ju drabbats av virus och då blir det brist på personal; särskilt special- utbildad personal. Nå nu ska jag ha tålamod och låta tid och ögonmedicin göra sitt. Jag måste ha tålamod. Så december och in i januari blir en period jag måste stå ut med.

Sommardrömmar

 

Jag längtar efter en ny sommar med ljuvliga rosor som doftar och bjuder på skönhet. Den tid då jag trivs allra bäst och bara njuter av allt. Just nu är allt bara trist, grått och ingenting känns så där skönt att se på. Men jag tar ju mina nyttiga motionsrundor varje dag, och det känns i hela kroppen och får mig att må bra.

Själv har jag nu opererat även höger öga på Sophiakliniken - det gick bra även om det känns lite jobbigt att nu vänta i minst sex veckor innan jag kan prova in nya glasögon. Det tar tid för nya linser att liksom "växa" sig fast och jag har två olika sorters ögonmedicin som jag droppar i ögonen morgon och kväll. Så jag får ha tålamod. Jag hittade igen de bästa av mina gamla glasögon som jag hade i en låda. Så jag kan i alla fall göra besök på internet, läsa nyheter samt läsa andras fina bloggar och kolla mail etc.  

Det gäller nu att "överleva" jultiden- som jag numera inte bryr mig så mycket om,  och ha tålamod tills vårsolen sprider ljus och skapar längre dagar igen. Och så hoppas jag att det här viruset som förstör så mycket ska bli utrotat. Jag vill ju gärna ta en tur upp till Jämtland medan jag fortfarande orkar. Det är min dröm just nu. En bussresa upp till vänner och att kunna njuta av jämtlands-sommar.

Dessa virustider

 

En kvällsbild mot båthamnen i Hoverberg - lite svårt kanske att orientera sig på en bild- men den är vacker. Det är Bergsstårscha Charlotte M som tagit kortet,   -hon skriver att de fortfarande har barmark så även däruppe är naturen lite i obalans.

Och där huserar även coronaviruset och folk blir sjuka, man måste isolera sig, leva på ett annat vis än det normala och hoppas på att slippa bli smittade. Vi lever i en ganska osäker tid just nu. Jag hoppas att allt ska gå över så att nästa sommar kan bli en fin sommar.

Leonard Cohen - Take This Waltz

En gammal favorit som jag lyssnar till med jämna mellanrum

En magisk bild

Ett foto från Charlotte M satte igång gamla minnen. Det föreställer Högån i Kvitsle -som jag inte vet om jag varit vid men det finns en å till som heter Lillån (Lillåa) och där jag med syskon och kusiner badade i en naturlig uppdämning när jag var barn. Och de två åarna bildar sedan starten på Hovermoån. Vi var ju ofta hos mormor och moster Anna med familj som bodde i Kvitsle och ibland gjordes det utflykter sommartid. Vi fick sällskap av moster Anna eller hennes man morbror Per eftersom det var en bit att gå via en gammal skogsväg genom skogen som låg nedanför granngården "Bränn" där kamraten Asta bodde. Jag minns i alla fall hur roligt det var att få bada i "Lill-aua".  I Kvitsle och Mo hade man ingen sjö att gå till som hemma i Hoverberg. Men man kunde ju plaska i åarna som fanns inom gångavstånd.      

Besöken hos Mormor och släkten i Kvitsle var sommarens höjdpunkter för mig och min syster. Oftast åkte vi med postbussen till Vigge och därifrån fick vi gå, om nu inte morbror Per hade tid och kunde hämta oss med bil. Ibland åkte vi med skolbussen, den stannade vid vägkorsningen vid affären i Kvitsle. Många elever som gick i 7:e klass bodde i byarna runt omkring. Jag och min syster bodde en period hos moster Anna och mormor när vår mor var sjuk. Det var vintern 1951-1952; för jag minns att vi lyssnade på radiosändningar från olympiska vinterspelen i Oslo. Och min bror Örjan bodde även där eftersom han ordnat jobb på affären i Kvitsle strax efter sin konfirmation sommaren 1951 och innan han bestämt sig för att gå på utbildning vid verkstadsskolan i Östersund. Han skulle bli både smed och plåtslagare. Han öppnade efter utbildning eget företag i Bräcke, där han fortfarande bor med sin familj.                                                                                                                       

 Nå, jag minns att dagstidningarna var fylld av reportage från OS och det var stora rubriker om "Kung Glad" dvs skridskoåkaren Hjallis Andersen. Han var en stor idol i både Norge och Sverige. Men i Kvitsle och Mo åkte vi skidor - minns att vår pappa överraskade med skidor till julklapp. Och det var ju då den bästa julklappen av alla- nya egna skidor att åka runt på. Vi hade ju en hel del backar och så gjorde vi långa skidspår att åka runt i.                                                                                                                                                                                                 

 I Kvitsle fick jag många nya kamrater bl a Asta, Hjördis, Gun, Mait, Åke, Rut och "Pekka" m fl och min bror Örjan gav mig då och då några karameller i en pappers-strut när jag var på affären och handlade till Moster. 

I närheten låg skolan i Kvitsle och jag minns att elever kom hem till moster och åt skollunch. De hade ej utrymme på skolan för skolmaten. I närheten av skolan låg ett fint hus där det nog bodde en hårfrisörska -åtminstone var jag dit och klippte håret så jag slapp fläta det. Minns hur glad jag blev över den hårklippningen. Mitt hår var alldeles för tunt för flätor.

  

Dessa små byar i Vigge-Kvitsle-Mo-Dalåsen var mycket levande på den tiden och med minst en affär i varje by. Och ungdomar fanns det visst i varje gård. Idag är skolor och affärer nedlagda, tyvärr, men byarna är fortfarande ganska levande även om man idag måste åka till Myrviken eller Svenstavik för att handla. Men jag kan känna en stor saknad efter hur det en gång var - när människor levde i sina byar och byarna var liksom centrum. Idag är allt så annorlunda.

Ett ögonblick...

Äntligen har jag påbörjat ögonbehandlingen och igår så opererade jag mitt vänstra öga och fick en ny lins inopererad. Det gick både snabbt och bra. Min kära dotter med make följde med mig och var mitt stora trygga stöd- jag var lite orolig innan behandlingen. Så skönt med sällskap. Men nu så känns det bra och jag har medicin, två olika sorter, som droppas i ögat morgon och kväll. Det är en 3 veckors behandling. Och sedan blir det höger öga som ska behandlas. Förhoppningsvis i december. Går allt som planerat så kan jag efter nyår prova ut nya glasögon. Det kommer att kännas bra. Förändrad syn och försämrad syn är nackdelen när man blir äldre. De flesta drabbas tydligen av ögonproblem. Men vi har god läkarvård i vårt land och jag har utomordentligt bra läkare ute på Sofiahemmet. Det är ju inte första gången jag är där på behandling för mina ögon. De är värda en ros!

Nu i kväll har jag tagit en skön promenad - perfekt ljus med gatulampor så det kändes bara bra. Behöver min dagliga motionsrunda (när jag kan), och jag kände att den motionen behövdes även idag. Man har sina vanor...

Tack Charlotte!

När Bergsstårscha Charlotte M är generös så blir jag så glad. Se bara dessa underbara bilder från mina gamla hemtrakter - som jag tyvärr inte kunde besöka i somras. Så nu njuter jag av fotografier i stället.

Sen höst

Så kom då hösten och tog över alla färger och bjöd på annan temperatur. Jag tar mina dagliga rundor och ser hur fort det nu förändras. Det finns en skönhet i allt och jag njuter av den klara höstluften och ser naturens under. Det blir en period av tystnad och vila - även om skatorna håller sina samman-komster varje dag. Och vi alla försöker att njuta - men snart börjar längta efter en ny vår och sommar.

Kvällshimmel

Foto: Charlotte M Så vacker kan sensommarhimlen vara uppe i Hoverberg.

Naturen lever fortfarande somrigt

Det märks att nu har vi bytt årstid fullt ut -även om det fortfarande grönskar och blommar i de olika odlingarna i Vinterviken.  Jag tog åter en liten runda idag ner till Mälaren, bara för att njuta av  lugnet och allt det gröna som fortfarande överraskar- som     t ex små rosor av en sort jag aldrig sett tidigare. De var verkligen små. Men det känns att det blivit kyligt så det är värmande kläder som gäller. Vinterjackan och en tjock halsduk kändes faktiskt skönt. Och det är risk för att det ska snöa och bli ännu kallare.

Bilderna ovan visar höstfägring vid Mälaren

**********

Det här kortet kommer från bergsstårscha Charlotte -hösten är färgstark uppe i den jämtländska fjällvärlden. 

Oktober i fjällen

Då och då kommer ett mail med helt underbara bilder från Bergsstårscha Charlotte och det är alltid spännande. Som nu när hon varit i bl a Arådalen och sniffat på Oviksfjällen. Tänk att där hade det kommit snö- så Kung Bore har markerat sitt revir.

Jag själv har faktiskt besökt Arådalen några gånger, bland annat med gamla grannar i Hoverberg, Karin och Johan, föräldrar till min gamla vän Mait.  Karin och Johan hade tillgång till en stuga i Arådalen så vi nattade över och så vandrade vi runt i ett stort område med matsäck och det var ett helt underbart väder de dagarna vi var där. Ett fint minne.

Här är i alla fall lite bilder från området som Charlotte M bjuder på. Tack! Nu bara längtar jag....

Jämt-höst

 

Hittade en så fin höstbild på Bergs kyrka på internet. Kan tänka mig att luften var så där speciellt hög och klar att andas, att doften av höst kändes i näsan när kortet togs.  

Känner en liten längtan upp -men just nu går det ej pga nödvändig ögonbehandling.  Tredje och sista sprutan för gula fläcken. Gruvar mig lite - för obehaget efter att bedövningen har släppt. 

Sedan i slutet av månaden så blir det en ny  undersökning och behandling av ögat och en ny lins. Jag hoppas ju att allt ska gå bra och att inget mer ska krångla. Hade ju hoppats kunna ta en tur upp till Hoverberg nu i höst -men det känns osäkert.

Så jag får titta på fotot och njuta av hur vacker även hösten kan vara däruppe.

Höstdag

Idag kändes det att en "ny" årstid har börjat - luften och vindarna kändes kalla och solen var lite blekare när den lekte tittut bland molntopparna. Jag tog ändå en skön promenad innan jag satte mig i parken med ryggen mot ett litet trähus som gömmer allt som har med vatten och avlopp i parken att göra. Jag brukar sätta mig där, för ofta så sitter en gammal granne också där och vi pratar om allt och alla. Det vill säga minnen från när vi var nya i föreningen och våra barn växte upp. Och det känns trevligt att inte vara helt ensam. Men som sagt nu är det höst och det känns. Temperaturen var nog inte över +10 grader idag. Så det blir att välja rätt kläder vid uteliv. Många träd börjar nu att skifta färg och under ekarna ligger det fullt av ekollon- jag hittade några stora och fina som nu ligger på köksbordet. Rönnbärsträden är nästan tomma på rönnbär i år - så då blir det väl ingen kall vinter. Småfåglar som stannar kommer att klara sig ändå. Många odlar solrosor har jag sett-och deras frön är nog populära bland många fågelarter.

"Indian-sommar"

Ännu en sommardag med sol från en nästan molnfri himmel  och det är +20 grader  -fast det är oktober! Jag tog en lång motionsrunda ner till Vinterviken och sedan hem via några andra gator genom Aspudden. Det blev lite nya vyer och en lagom lång runda. Naturen är så grön och det blommar i överflöd nere bland odlingarna i Vinterviken. Och Mälaren så vacker med sitt solglitter. Jag satt på gamla bryggan och njöt en lång stund.

Kissekatten

 

Jag upptäckte plötsligt en liten katt i parken som tydligen funnits där sedan man byggde om lite. Katten verkar vara gjord av järn. Men den är fin och på avstånd ser den helt levande ut. Och många små barn stannar till och klappar katten. Även jag gav den en smekning. 

 

Både gott och nyttigt

Ibland ser man reklam som är fin och ärlig. Som fotografierna här. 

Det är Coop-affären som satt upp så fina reklamskyltar på väggen vid ingången och de tilltalade mig så idag har jag ätit nyttigt och gott.

Trevligt med reklam som känns både ärlig och uppriktig -och som smakar bra.

Mums!

 

Mera sommarsol...

Några sköna timmar på gamla bryggan i Vinterviken även idag- och fortfarande full sommar med sol och värme. Jag passar på att njuta. Träden sommargröna mot en blå himmel. Ljuvligt!
 

Byn i mitt hjärta

 

En del dagar blir lite av längtans dagar - speciellt när min vän Maggan ringer och vi börjar prata om allt som är eller har varit och planer för framtid. Och det känns bra att få veta lite om vad som sker eller har skett i min barndoms by, Hoverberg.

Vi inser ju båda att nu är det en helt ny generation som lever och påverkar byns framtid, eller som nu i år: ingenting är som vanligt pga Corona-viruset. Men jag längtar ändå upp till byn och allt som är en bit av mitt liv. Maggan tyckte att jag skulle komma upp nu- men tyvärr- jag måste först av allt få behandlingarna för mitt vänstra öga, så jag antar att hela oktober blir uppbokat på sådant. Jag hoppas ju att allt ska gå bra nu. Och vem vet- jag skulle kunna resa upp en sväng även vintertid eller tidig vår - bara för att få vara i en miljö jag tycker om och som jag alltid längtar till.

Jag känner starkare för var dag som går att jag bor på fel ställe. Tyvärr. 

Sommarens sista dag ?

 

Foto: Charlotte M

Himlen förändras, miljön förändras, färgerna förändras...när hösten börjar sitt intåg i min gamla barndomsby. Jag minns hur fort det gick när hösten tagit första steget in och på några veckor förändrades allt. Löven blev en färgpalett en tid och sedan föll de till marken. Som ett extra skydd innan snön kom. Och på himlen började höstmolnen sin resa. Och så den där doften av att allt förändrades.     Byn i mitt hjärta  

Sommar i september

Väder och årstid känns lite i olag just nu- Det är faktiskt fortfarande sommar fast vi är i andra halvan av september. Solen har gassat i flera dagar från en nästan klarblå himmel och det har varit så skönt. Jag har ju nära ner till Vinterviken - en underbar plats att vara på sommartid, så jag har gått ner dit och njutit av Mälaren och av naturen. Där känner jag mig inte så ensam.

Att t ex sitta på gamla ångbåtsbryggan och bara njuta av allt är avkopplande. Att titta på en kanotist som säkert paddlar över viken eller att gå på små vandringar bland allt som odlas. Sitta och njuta av en kopp kaffe från trädgårdscaféet och njuta av den sköna natur som är överallt - det är faktiskt en form av själstvätt.

Som ett urtidsdjur...

 

"Du har kanske läst i tidningar och hört på radio och tv. Han var i Hoverberg i flera dagar. Jag fick se honom i fyra dagar och det är ett så vackert djur så det är inte sant. Tänk att dom har vandrat med mammutar på Istiden. Det är så fascinerande när man tänker på det.

Finaste Brutus, jag är så glad att jag har fått träffa honom. Det finns nog inget djur jag hyser sådan vördnad för som för myskoxen. På bilden jag skickar är han i Perlars. Dagen efter var han i Norrgården när jag kom cyklandes hem från jobbet på morgonen. Då fick jag träffa honom alldeles själv, utan en massa andra människor. Det har varit folkvandring efter honom. Folk låter inte honom vara ifred fast dom uppmanar i all media att man måste det. Det är synd om Brutus tycker jag. Han letar en hona men det finns ju ingen mer än i flocken som han lämnade för två år sedan. Jag hoppas det går bra för honom och att han hittar upp till fjällvärlden igen där han hör hemma och tillbaka till flocken såklart. Igår hörde jag att han var uppe i Hällne ovanför Myrviken."

(saxat ur mail från bergsstårscha Charlotte M)

Jag fick ett fantastiskt mail från Charlotte M som träffat på den förrymde myskoxen från Härjedalen - där finns visst en hjord som lever på gränsen till Norge. Märkligt att just denna vandrat så vilse. Något måste ha stört honom - eller blev han utmotad av sina släktingar? Jag har ju läst om händelsen i olika media på internet. Men vilket besök i Hoverberg med omliggande samhällen. Som ett besök ur historieboken.

Hösten har nu gjort sitt intåg däruppe och naturen byter 'kläder' och man kan bara njuta av att hösten också bjuder på sköna färgrika upplevelser.

Till exempel en vacker regnbåge - det var länge sedan jag såg en så klar båge

Hm- där den når jorden ligger en skatt och väntar enligt någon gammal sägen.

Alla foton från Charlotte M - som oftast ser det där unika och speciella.

Hösten på väg

Sommaren håller på att gå över i höst nu. Det märks på grönskan både på marken och i träden. Gula, röda löv håller på att ta över, och de blommor som fortfarande är aktiva bjuder på de vackraste varianter. 

Jag tog en skön runda i mitt område nu på förmiddagen och njöt bland annat av blomaffärens erbjudande.  Jag njuter med kameran... 

När jag gick ut var det lite sol bakom tunna grå moln-sedan kom regnet och det kändes faktiskt riktigt skönt. Allt blir liksom nytvättat. 

Men man håller på att helt förstöra och förtäta mitt bostadsområde och det tycker jag inte om. Tyvärr så tillåts allt för många nya arbetsplatser ligga i och omkring Stockholm numera så folk tvingas flytta hit. Jag förstår inte våra politiker och beslutsfattare som påstår att "hela Sverige ska leva" -men som samtidigt tillåter att det är de stora företagen som får bestämma. Märkligt s.k politik. Snart har vi inga grönområden kvar- enbart de få gamla parker som är anlagda. Inga naturliga områden finns kvar. Allt är bebyggt och ser så trist och enformigt ut. 
Allt detta gör att jag inte trivs så bra här längre.

Ett träd som gråter

<<< Tårpil. Detta vackra, lite ovanliga träd som ser lite sorgset där det står med grenar som lutar nedåt. Man kan faktiskt känna av en sorgsen känsla när man ser på det.

Det växte flera mycket stora tårpilar vid vattnet i parken som jag bor nära.Tyvärr togs de bort för många år sedan- de började bli gamla. Även några andra stora träd sågades ned och man har planterat helt nya parkträd,. Jag har gått runt och tittat och till min glädje så står nu några nya tårpilar i parken igen.   

Det kändes lite extra just idag, då jag fick besked om att min kära  kusin Anna lämnat jordelivet. Jag tog och gick en extra lång runda för att få lite kontroll på mina reaktioner. Kände sorgen och saknaden.

Jag mindes plötsligt allt vi hade gemensamt och allt vi upplevt tillsammans. Både här i Stockholm- men mest uppe i Hoverberg. Hennes föräldrar hade fritidshus på en udde bakom Hoverberget, med utsikt över Storsjön  och de tillbringade alla somrar däruppe. Kusin Anna ärvde huset och hon fortsatte med sommarvistelser varje år däruppe. Jag har gjort många sommarbesök där och har underbara minnen. 
Det känns inombords när släkt lämnar livet- speciellt när man har så mycket gemensamt. Men så är det för alla. Liv och död. Allt förändras och man tvingas acceptera det som sker. Och vårda de fina minnen man har.