Så skulle vi då vara vuxna. Vi konfirmerades i mitten av juli månad och sedan var framtiden vår! Jag hade fått min första behå och började fylla ut mina sommarklänningar, jag såg mig ofta i spegeln och undrade oroligt om jag dög. "Såg jag vuxen ut eller...", "Var jag tillräckligt söt eller..."
Det var en spännande tid som följde. De flesta av mina flickkamrater skulle börja jobba, andra hjälpte till hemma på bondgårdarna. Jag som växte upp i ett vanligt arbetarhem, fick vara fri den sommaren -min syster och jag hörde till dem som skulle börja realskolan till hösten. Och då skulle kommande sommarlov fyllas av sommarjobb som barnvakt, cafépiga och skogplantering.
Jag började bli nyfiken på det motsatta könet och började känna av en underlig oro i kroppen. Jag hade läst om detta att bli tonåring och börja längta efter närmare kontakt med det motsatta könet. Jag ville prata om det, ville komma närmare någon kille, men jag kände inte närmare intresse bland mina jämnåriga killkompisar. Visst pratade vi flickor om vår nyfikenhet på jämnåriga pojkar och även om förälskelser, men det där speciella, det som kändes djupt inombords- det var svårt att formulera i ord. Jag läste noveller i tidningar, lånade kärleksromaner på biblioteket, men inget gav mig svar på det jag kände inombords.
Ovanför mitt hem låg ett gammalt torp "Jansmåns" och dit tog jag ofta min tillflykt den sommaren, jag upplevde att ensamhet var något jag behövde då. Jag satt med ryggen lutad mot de solvarma, silvergrå träväggarna och drog in doften av gammalt trä, det luktade varmt och tryggt tyckte jag. Det gav mig en känsla av evighet, före mig hade andra människor upplevt samma känsla av trygghet i träets doft och färg.
Där satt jag ofta och drömde om hur livet kanske skulle bli. Ibland läste jag i någon medhavd bok eller satt och skrev på någon av mina berättelser som nu började bli mer eller mindre uttänkta kärlekshistorier.
Jag genomlevde min första sommar som "vuxen" och mitt första år i realskolan och det året gick ganska bra, trots min besvikelse över att jag inte träffat någon som visade mig intresse. Andra sommaren var nästan likadan- även om jag då hade sommarjobb en del av lovet. Jag var så blyg, så rädd, så fångad i min egen underliga osäkerhet att jag nästan sprang undan om någon kille visade mig sitt intresse. En underlig tid. Men det fanns ingen som jag kände stark nyfikenhet på och ingen jag ville träffa på tu man hand.
Men det bekymrade mig mycket att jag fortfarande var okysst! Det var min hemlighet och något jag tänkte ofta på. Hur bar man sig år? Hur skulle jag göra för att få bekräftelse på att jag inte längre var en unge på folkskolan?
Men det fanns en ung man som jag reagerade inför. En viss ung man med mörkt hår och leende ögon och med en lika leende mun. Honom drömde jag lite om. Önskade att han skulle se mig, ta kontakt, visa intresse. Men eftersom jag var så ung, han min drömprins var hela fem år äldre, så hade jag nog ingen chans. Bland de första gångerna jag besökte dansbanan på Galhammarudden så hade han bjudit mig på en läsk -helt utan vidare. Frågad vad jag hette och talat om att han var läskamrat med mina äldsta bröder.
Jag hade sett honom spela fotboll och han var då målvakt i B-laget men skulle snart bli ordinarie i A-laget. Jag märkte att han började titta efter mig, hälsade när han såg mig och jag anade att just han- var nog den som jag skulle komma nära. Det var något speciellt i hans sätt mot mig och jag började dagdrömma om honom. Och han närmade sig på ett sätt som jag tyckte om. Med respekt och försiktighet.Det var en underlig höst och vinter, skolan skulle skötas och jag var mitt uppe i en tonårskris. Jag kände mig fruktansvärd ensam, mina kompisar började träffa olika killar och en del började ha fast sällskap; "kilade stadigt" som vi sa. Och själv tänkte jag att jag måste så fort som möjligt se till att bli kysst, det fick blev vem som helst, bara jag fick uppleva det och bli som de andra. Men jag vågade aldrig ta steget, jag kände bara djup ovilja om någon försökte- jag ville inte kyssa någon som jag inte tyckte mycket om.
Det skulle vara en upplevelse med en speciell kille.
(baserat på en artikelserie skriven 1981.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar