En ny, mycket speciell bok

Du får inte älska mig 
av Anette Westin

Utgivare: Jengel förlag 2017


Det sägs att det spökar på Julita gård. Den vackra adelsfröken Charlotta Palbitzki svävar genom rummen på tredje våningen ropandes efter sin älskade
Kärleken mellan henne och informatorn på Julita, prästsonen Pehr Hofverberg från Berg i Jämtland är förbjuden.
När de står inför valet att välja kärleken eller följa den väg familjerna förväntar sig, fattar de ett beslut som kommer att få konsekvenser de aldrig kunnat drömma om.
Vad var det egentligen som hände den där vårnatten 1758 och är det så som vi alla hoppas, att kärleken övervinner allt?

(baksidestext)


Eftersom jag har mina rötter i Berg och växte upp där, samt att jag läst lite gammal historia både om byn och om prästsläkterna som skött själavården under  århundraden, så blev jag nyfiken på denna bok. 

Släkten Hofverberg tog tydligen sitt efternamn från berget.

Och Julita gård har jag besökt flera gånger, vandrat runt och tittat på allt gammalt vackert och vandrat i den fantastiska trädgården, njutit av kaffe med utsökt bröd till och bara kopplat av. 
Jag anade inte att det spökar (?) där.... men å andra sidan har jag inte sovit över. Man kan boka rum i slottsflyglarna.

Tyvärr missade jag författarinnan när hon var på besök på hembygdsgården i Hoverberg nu i somras och presenterade sin bok och även hade en samling i gamla "Isaks" där hon berättade om huvudpersonerna. 

Det var eldsjälen Bertil Glansberg som tipsade mig om boken och uppmanade mig att köpa och läsa. Även om det är en blandning av historiska händelser och skönlitterär fantasi så blev jag nyfiken. Så jag beställde boken från Adlibris, och den kom idag med posten och nu sitter jag och ska strax börja läsa. Det känns lite spännande.

#################

Det är en bok om kärlek som är baserad på verkliga händelser. Och om hur  dåtidens krav  gör att huvudpersonerna inte tillåts att välja den partner de vill ha. De var tvungna att följa familjens krav och val i stället för sitt eget hjärtas val. Och det kändes lite speciellt att det är just i Hoverberg som allt hände. Jag har ju besökt gamla huset i "Isaks" några gånger och då var det tant 'Thella' som var min ciceron. Hon kunde berätta mycket om det som fanns i huset och dess historia.

Jag tog en hel del kort när jag var där med Thella och det kändes så  spännande att gå omkring i ett hus som bevarats med alla sina minnen. Ett museum som känns helt äkta. Men då kände jag inte till den kärlek som huset även är ett minne av. 

Även andra gårdar som t ex Stenhammaren finns med i boken och även den gamla Avrättningsplatsen ( se fotot) nedanför berget som Holger Olsson från Åsarna skrev om i sitt teaterstycke "Silversmycket" om Karin Wallentinsdotter, den sista som halshöggs där för 250 år sedan. Hon var anställd som piga, blivit med barn och dödat barnet efter födelsen för att slippa skammen. Ett tragiskt öde -den tidens moral var totalt fördömande så hon såg ingen annan utväg. 
I den första uppsättningen spelade min gamla vän Berit Lindgren huvudrollen. Tyvärr var jag inte upp i Jämtland den sommaren- men min  vän Sören Eriksson var hemma i Oviken, så han åkte till Åsarna och såg en föreställning. Sören var mycket imponerad av Berits spel. Och jag minns att det skrevs goda omdömen i lokaltidningarna.