Släktforskning morfars sida...

Jöns Eriksson 1812.07.01-1850.07.17 Torpare i Myssjö. gift 1839.11.10 med
Anna Persdotter 1815-02.17-1903.03.04 från Tossåsen
deras dotter:
Anna Jönsdotter 1847.08.05-1924.04.18 kallad "stårscheAnna" piga i Kvitsle
hade en kärlekshistoria med
Jon Mårtensson 1850.11.03-1938.05.23 från ÖsterVigge. 
Deras son: 
Jöns August Ekberg  1872-09.29-1936.06.03  min morfar

I födelseboken står:
Påtaget faderskap drängen Jon Mårtensson Östervigge, sid.nr 303 i husförhörs- längden.

Jon Mårtensson flyttade till Klövsjö och gifte sig med en flicka från Skålan 1878.10.13, som han fíck 3 barn med, innan familjen emigrerade till Amerika 1888. Genom en svensk släktforskarsida fick jag uppgifter om Jon och hans nya familj och deras bosättning i USA. Det fick flera barn och den sidan av min släkt är värd ett eget inlägg. Ibland korsas vägar och det osannolika kan inträffa. 

Jöns August tog hand om sin mor i hela sitt liv. När hon dog lät han trycka upp ett mycket vackert "minnesmärke" som alla begravningsgäster fick. 
Minnesmärken var tydligen något vanligt (?) på den tiden.

Jöns August var en mycket kreativ person. Han spelade orgel och gitarr, sjöng och lekte med sina barn Anna, Erik och Ingeborg (min mor). Minns att mor berättade att han köpte böcker och noter hem för pengar som egentligen borde ha gått till barnens skor. Så de fick alla gå barfota så länge det inte var för kallt. Men mor hade bara underbara minnen av en mycket kärleksfull far och likadant var det med hennes syskon:  "J.A." var speciell.

Jöns August var med och grundade en manskör "Bergsuvarne" och de turnerade runt och uppträdde. Alla tre barnen ärvde hans konstnärliga sida och de sjöng och spelade olika instrument. 
Min moster Anna hade en stark röst och sjöng ofta solo med kyrkokören i Bergs kyrka. Hennes röst var som en operasångerskas. 
Morbror Erik var lika musikalisk och jag kan än idag minnas hans fantastiska tolkning av den fjärde satsen ur Ett Bondbröllop av August Söderman.
Och min mor Ingeborg sjöng i kyrkokören i Hoverberg och sedan i olika körer i Stockholm. Hon kunde även spela på alla instrument som kom i hennes väg. Otaliga är de gånger hon satt vid pianot eller med gitarren och spelade och sjöng. Speciellt Evert Taube-visor, som var hennes stora favorit.