Sommarens höjdpunkt

Precis hemkommen efter ett besök i min barndomsby. Och med upplevelser av miljö och människor inombords. Det är verkligen något extra som jag njuter av nästan varje sommar. Min kära faster är numera släktens överhuvud- och hos henne blev det en liten släktträff med några kusiner.       

<< Det var min kusin Åke som kom och överraskade; Han tog med mig ut på en rejäl rundtur genom Hoverberg, Svenstavik, Åsarna och Storhallen som avslutades med en middag på Åsarna Skicenter och sedan besök hos min kära faster Anne-Marie i Svenstavik och kusin Inga-Lill kom,                                                            
                                                                                       så vi kunde prata gamla minnen och om våra liv idag. Tyvärr kunde inte min kusin Ove vara med då- men han kom dagen efter på besök så vi umgicks några timmar och jag fick en inbjudan "du måste", komma hem till honom och hans fru Iris nästa sommar. Det ser jag fram emot. Det var många år sedan vi sågs -då var han ung och nygift- idag lite äldre och har barnbarn. Tiden går...

    Det var en gång min by- så här ser den ut från ovan.  

Och varje gång blir det ett besök på Hembygdsgården. Det är stället man träffar gamla skolkamrater och andra bekanta på. De flesta av min generation har ju lämnat byn. Men varje sommar gör många ett besök däruppe och upplever lite av det som en gång var och träffar vänner, skolkamrater och släkt. 

Och en kopp kaffe med gott hembakat bröd till i den fina serveringsstugan säger man inte nej till. På hembygdsgården köper jag alltid den senaste utgåvan av  "Berg & Åsarne"  och i år har jag en liten artikel med. Jag blev kontaktad av en medlem i hembygdsföreningens styrelse, Bertil Glansberg, tidigt i våras, han ville att jag skulle skriva något om gamla Caféet och hembageriet- och det gjorde jag gärna. Det var ett av mina första sommarjobb när jag börjat på realskolan: att vara "alltiallo" på Caféet hos Årsil och Maja, och det var några veckor som fylldes av bullar, kakor och tårtbak. Ett "gott" sommarjobb...                                                                                                                                                                                                                                                                                               

<< Bertil är lillebror till min skolkamrat Britta - hon finns med på ett inlägg jag skrev häromåret och jag tog ett så fint foto på henne och allas vår käre Filip - som tyvärr lämnade jordelivet nu i april. Saknad av så många.

"Filip i Kalles" i Vigge körde ju skolbuss och så taxi och det var många gånger han bjöd på taxiskjuts hem när han såg mig och någon kompis vandra vägen hemåt från Galhammarudden till Hoverberg sent i natten: "feck da int ihop dä" var hans kommentar, "da fau väl auke ma mä då om je dög" och så skrattade han så gott. Han var en så god människa. 
Filip var mycket aktiv inom hembygdsföreningen, och jag träffade alltid honom däruppe på somrarna. Lika glad och fylld av humor.