Jamska

Jamska är ett språk med rötter i fornnordiskan. Som genom årtusenden formats till ett eget språk med många dialekter. 
I västra delarna av Jämtland känner man släktskapet med norska - speciellt trönderska, som är en dialekt av norska språket. Norska i sin tur delas in i "bokmål" och "nynorsk" och om det språkets utveckling kan man läsa här. 

<< År 2001 kom "Orlboka- ordbok över jamskan" av Bo Oscarsson. En utomordentlig lärorik ordbok om man vill veta lite mer om jamska ord och dess betydelse.

Tidigare, nämligen 1973, kom "En bok om Jämtskan" av Ragnar Ohlson, också en mycket fin och lärorik bok om jämtskan som även har ordlista, grammatik och läsövningar. Den fick jag i gåva av min lärare i svenska Hans Ljunggren när jag studerade vid Birkagårdens Folkhögskola. Han var mycket intresserad av olika varianter av svenskan och dialekter. Själv var han skåning- och det gick ej att ta miste på.  

Så finns det en liten fin ordbildbok "PÅ JAMSKA" som kom ut 2003. Det är en ABC-bok med ett ord för varje bokstav. Kluriga ramsor som visar på ordens betydelse  av Jan-Erik Håkansson och humoristisk och bra illustrerad av Birgitta Folcker Sundell.

Dessutom finns en fin Jamsk-Svensk Olliste (Baersmaule/=Bergsmålet/) sammanställd av Ingvar Staffansson utgiven 2000.

Men givetvis finns det fler böcker om jamska språket- redan på 1800-talet fanns det språkforskare som sammanställde och ville bevara ett så unikt språk som jamskan. Även om många påstod att språket enbart var en dialekt av svenskan.

Det är roligt och intressant att leta upp ett ord på jamska och läsa om det och även se olika varianter som använts och fortfarande användes i olika byar. Även om det idag märks att vanlig svenska börjat tas över av en yngre generation. Radio och TV har format om oss.



Och vem kan motstå denna fina skogskatt? 
Lo eller som den heter på jamska: Gaupa. 

Ett av våra vilda djur som det är en upplevelse att se i verkligheten. Själv glömmer jag aldrig mitt första möte med gaupa när jag gick genom skogen ovanför mitt barndomshem och skulle hälsa på en god vän som bodde på andra sidan skogen. Jag hörde hur det rasslade och plötsligt stod jag öga mot öga med gaupa - den såg på mig en kort stund innan den vigt hoppade iväg och försvann. Jag hann aldrig bli rädd, trots att jag hört lite historier om att skogskatten var farlig så man skulle vara på sin vakt.

Även i Norge så kallas skogskatten för gaupa eller gaupe.