Hästar

Jag har alltid tyckt om hästar. Från första början var det "Lisa" och "Stjärna" de två hästarna på farfars gård. På Lisa kunde man rida barbacka och de gjorde jag många gånger ner till sjön där hästarna fick bada lite och även vi ungar passade ju på att ta oss sköna dopp. När familjen flyttat till Källhagen, så var det grannen Dahlängers svarta häst "Amigo" som blev som en sagans häst. Det var ingen vanlig arbetshäst. Den var som gjord för att ridas av indianer eller cowboys. Amigo betade ofta i hagen som gränsade till vår tomt, och jag plockade saftigt gräs till den som den tog emot med mjuka läppar. Jag kramade och klappade den ömt och viskade "du är bara min, så det så". 
När jag var barn hade alla bondgårdar minst en häst, ofta två, som i allra högsta grad deltog i allt arbete; plogning, höskörd och som timmerhästar; dvs drog stora tunga lass med timmerstockar ner till sjön eller direkt ner till sågen. 
Idag finns väl knappt någon sådan häst kvar? De ersattes med traktorer.

Här i Stockholm kom jag i kontakt med hästar igen genom en arbetskamrat, hon red och deltog även i olika ryttartävlingar. Vi var även ut till Strömsholm och tittade på olika ridtävlingar. Så många vackra hästar på samma ställe!
Då kunde jag känna att jag hade velat lära mig rida på riktigt och ha en egen häst. 
Och tillsammans med en blogg och skrivarvän, Bibi, har jag hälsat på de fina hästarna som höll till ute på Djurgården, de var så sociala och kom fram och hälsade på en gång om man ställde sig vid stängslet. Och med en annan väninna var jag och "töltade", dvs red på islandshästar ute på en gård norr om Stockholm. Hon pratade flera gånger om att vi borde resa till Island och delta i en längre turridning där som pågick under en vecka eller två. Men, jag vägrar flyga. Känner ångest vid bara tanken efter en obehaglig flygtur hem från Mallorca på 80-talet - och idag tar jag ställning mot flyg eftersom jag vill värna om vår miljö. Efter att ha läst om hur bl a flyget bidrar med otroligt mycket utsläpp som påverkar luften och skapar problem, så säger jag: Aldrig mera flyg!

Nå, man kan samla på sig lite vackra hästar och ha i bokhyllan- på bilden har jag samlat ihop dem. De kommer från olika länder och några har jag tillverkat själv. Den pyttelilla blå dalhästen fick jag av en granne som var från Dalarna och som varje år kom med en stor kasse lingon till mig, som han plockat. Ett år kom han med den lilla hästen till mig och en stor vacker blå till min dotter. Grannen spelade dragspel och bjöd ibland på glad musik. Han undervisade även och frågade om jag inte skulle lära mig spela... hm. En dåvarande granne, Lilian, gick och lärde sig spela dragspel hos honom. Det var en dröm hon haft så länge, men först som vuxen hade hon vågad ta steget. 

Två hästar kommer från Grekland, dem fick jag av min granne och vän Lena, hon bodde därnere en längre tid när hennes man hade ett chefsjobb där på ett  internationellt läkemedelsföretag i Aten. De är metallhästar; en svart avbild av en gammal klassisk häststaty i järn samt en i guldmetall. Den blå porslinshästen med böjd nacke fick jag av en arbetskollega. Tyghästen med blå man kommer från USA. De två gunghästarna i trä är fynd från något loppis. Och så hittade jag en rejäl trähäst på ett liknande ställe. Får en känsla av att den varit lite målad- den har lämningar av vit färg på sig.