Sista april

Idag, till kvällen, tänds "majbrasor" över hela landet. En gammal sedvänja. Jag hoppas att folk håller full kontroll över eldarna nu när det är så torrt ute i markerna. Egentligen borde det vara totalförbud med dessa brasor när naturen är så torr och katastrofer så lätt kan hända. Men gamla vanor törs nog inte våra myndigheter bryta. Och det är ju lite speciellt med detta eldande - minns att som barn var majbrasan uppe vid hembygdsgården en sorts inbjudan till sommaren. Även om det var kallt och det låg snö kvar på marken.Men vi njöt av brasans värme och lyssnade på kyrkokören som sjöng vårsånger.

I Norge och i Danmark firas inte "Valborg" utan där firas midsommar, St.Hans, med stora brasor. Det finns många sedvänjor och myter som lever kvar från den tid vi var hedniska och hyllade asagudar, och efter kristendomens införande blev vi påverkade av kyrkan och bibelns berättelser. Men de flesta tänker nog inte så mycket på ursprunget för våra helgdagar- enbart affärsvärlden "firar" och gnuggar händerna. Det känns både konstigt och fel att det blivit så påtagligt- som om det är affärsmännens egna dagar. Trist.

Ja det finns mycket som format våra liv och gett upphov till mer eller mindre trovärda myter. Ett firande som även påverkar vårt kulturliv. Det kan vara intressant att ta del av ursprung och historia. En hel del har ju bland annat teatern tagit fasta på; gamla myter och berättelser har ju blivit storslagna teaterstycken. Tänk bara på hur Shakespeare lyckades förvandla så mycket till just pjäser för scenen. Pjäser som idag är mer eller mindre odödliga. De spelas världen över. 
Men även här i Sverige har teatern använt skrönor och folktro för scenen. Det är eller var ett tacksamt ämne att plocka upp på en teaterscen. Folk kände igen och många fick utlopp för sin spellusta. Tänk så många små lokala teatergrupper som än idag hittar små pärlor i gömmorna och som de bearbetar och sedan ställer till med teaterhelger eller festivaler. 

Hittade ett gammalt urklipp (minst 100 år) en recension ur Trelleborgs Tidning, om ett teatersällskap från Stockholm som fått inspiration att skapa en berättelse om Storsjöodjuret. Så skrev en dåtida, ej så imponerad journalist om detta: