söndag 29 april 2018

Turdus merula...


Koltrasten! Jag säger bara Koltrasten. Vilken sångare.  Som varje sommar brukar underhålla sena kvällar in i sommarnätterna.  En fågel jag lärde känna till först när jag bodde i Sigtuna. Där satt den uppe på taket eller i ett högt träd och sjöng, och jag blev så nyfiken på vad för sorts fågel det var. Det var vaktmästaren på Sigtuna Humanistiska Läroverk, som berättade om fågeln. 
Jag jobbade då i köket på läroverket och stekte bland annat krispiga tunna pannkakor till dåvarande kronprinsen. Fick höra att han var mycket förtjust i dem. 

Uppe i Jämtland finns inte koltrast.(?)  Åtminstone fanns det inte när jag växte upp. Idag har ju miljö och väder förändrats så den kanske har hittat nya områden att bosätta sig i. Jag vet ju att den även finns utefter Bottenvikens kust ganska långt upp upp i norr.

MEN, i år har tydligen något hänt här nere. Ännu ingen koltrast och jag och många grannar börjar undra. Har den slutat sitt liv? Finns/fanns ingen ättling som kunde ta över reviret? Något känns så fel. Så tomt.
Bland det skönaste var att ligga och lyssna på koltrastens sång när jag skulle sova. Jag har alltid ett litet fönster öppet under den mer eller mindre varmare årstiden. En så skön känsla med en sval vindil som låter gardinen dansa lite lätt och som fyller på syret och så koltrastens vackra sång.  Härligt!




Koltrast   är även Sveriges "nationalfågel" - och att den blivit vald till det har givetvis med den underbara sången att göra. Det är en titel den kan bära med stolthet.

Men å vad jag nu saknar min favorit. Och funderar på varför ingen ny kommit -om det nu är så att den gamle slutat sitt fågelliv.


Uppdatering tisdag 1 maj, kl 21.45: Har precis kommit in från min dagliga motionsrunda och har, till min glädje, umgåtts lite med en koltrast som sjöng arior för mig. Den satt uppe i ett av de höga träden vid Svandammsparken och höll storartad konsert. Jag var ju tvungen att stanna ett tag och bara njuta av den fina sången, innan jag insåg att även min dagsdos av motion måste genomföras. Men oj så vackert och sången hördes vida omkring. 
Koltrasten är då en vidunderlig fågel.

Uppdatering onsdag 2 maj kl 21.00: Under över alla under! Ordningen återställd; NU sitter en koltrast på taket och sjunger för mig! Jag blev alldeles salig. Äntligen - så nu kommer en längre tid med godnattsång, som jag kan somna till med ett leende på läpparna.
Allt är som det ska vara.


torsdag 19 april 2018

Min Onkel


Min Onkel var nästan som Tati, han lyfte på solhatten och jonglerade med sin pipa. Varje sommar dök han upp, snubblade av bara farten i trappan, galant som en balettdansör undvek han att trampa fel och stod där med ett leende på sina läppar. En skrynklig påse godis till oss ungar och en varm kram blev en födelsedagsgåva en helt vanlig dag (han höll inte reda på våra årsdagar).

Jag minns ännu hans vingliga färder på cykel med shoppingväskan fastklämd på pakethållaren och en bok i bakfickan och ett glatt leende: nu blir det Jörners på hemvägen, sa han med glimten i ögat. Efter en stund återkom han gående och letade efter sin cykel- kunde ej komma på vart han ställt den. Vi ungar fick ut och leta och självklart stod den lutad mot affärsväggen. Som tack fick man några kloka ord och en klapp på kinden.

Men bäst minns jag när vi satt ute på bron i kvällssolen och onkel berättade om allt spännande som fanns i den stora världen, men att äventyren ändå alltid var bättre på film, och som avslutning sjöng han till den ostämda gitarren och allt lät som poesi.

När Onkel lämnade jordelivet kändes det som att en mycket viktig pusselbit försvann, allt blev så annorlunda. Så tomt.

Jag tyckte att Onkel var vacker som en gud och klok som en uppslagsbok.
Min Onkel var Morbror Erik.


tisdag 10 april 2018

Våren kommer...


Vårbilder från Skåne som min son Robert S tagit

foton:  ©RobertS.



Den lilla skogssjön nere
i Skåne kan äntligen andas...
isen har släppt och 
våren börjar göra entré.





Naturen återtar sitt jobb- vårblommorna kommer upp ur vintersömnen.




Naturens förvandling får mig att minnas när våren började komma uppe i min gamla hemby... blåsippornas generösa växtplatser uppe vid Hoverberget. En liten bukett brukade jag plocka hem bara för att det var vår, men de trivdes inte så bra i ett vattenglas. Som de flesta blommor- de vill vara ifred på sin växtplats. 


Men i en stor del av vårt land är blåsipporna fridlysta!