ur "Strödda dikter"

 

Jag har inte bråttom och det har inte heller solen eller månen.

Ingen kan gå fortare än sina ben.

Om den plats där jag vill vara är långt borta kan jag inte vara där på ett ögonblick.

Fernando Pessoa (1888-1935)

Dan efter dan...

 

Dagen efter...och jag klarade av det.     Trots ensamhet - men man får umgås via telefon och internet i dessa tider. Tyvärr. Och det går ju att trösta sig med TV.

Fick ett fint telefonsamtal från Hoverberg; nämligen Bergsstårscha Charlotte M som ringde och överraskade. Hon förstod att jag behövde lite "jämtbaciller" och jag uppskattade verkligen det. Hon är en så social och omtänksam tjej.  

Jag fick även ett så annorlunda och vackert hemmagjort julkort från Bertil och Märet G. De hade fotograferat både på och inne i kyrkan och skapat ett så fint kort. Det uppskattade jag verkligen! 

Så trots allt så blev det en fin jul -även om jag inte trivs så bra med ensamheten.

Dan före dan...

 

Önskar alla en God Jul och sköna dagar -även om snön lyser med sin frånvaro här i Stockholmstrakten. Men numera är vintrarna här nere oftast snöfria. Trist för barnen som vill åka kälke eller pulka. Kommer det lite snö så är de leksakerna framme direkt. Men vi har fått ett annat årstidsklimat och tydligen har allt förändrats. Ibland snöar det -men oj den snön smälter snart bort.

Men på min gård står nu en stor julgran med tända ljus och den får vara en symbol för julen. Åtminstone för mig som inte vill slösa skog på julfirande. Jag föredrar skogen som den är numera. Och jag tror att många slutat med att ha riktig gran - en del har skaffat sig en konstgjord och de slipper ju problemet med barr överallt. 

Och julen är ju en speciell högtid och är/var en tid att fira religiöst -även om den idag har blivit affärernas gullgris. Själv känner jag nu stor saknad efter min älskade broder Olof lämnade jordelivet pga corona-smitta, den 14 december. Han var redan skröplig av ålder. Men jag kan sända en god tanke till alla andra nära och kära och önska oss alla det bästa samt njuta av lediga dagar.

Sommardröm

 

En dröm eller kanske fler kan man väl ha så här i sorgliga tider när allt känns trist  och ensamt. Det här viruset fortsätter att förstöra och det känns inte alls trevligt. Och så min sorg efter en älskad broder. Det känns. Det är jobbigt.

Men man måste leva klokt och undvika allt som kan riskera corona-smitta. Jag åker numera inte buss eller T-bana och jag undviker alla folksamlingar. Smyger in på Coop strax för stängningsdags sent på kvällen och handlar det som behövs, då är det knappt några kunder där.

Det blir en ensam jul.

Men jag tittar bland annat på detta foto som jag fått av Harriet H- och jag kan känna doften av sommar. Det är en bild från en väg i Hoverberg som hon tagit. Så nu känner jag längtan efter en Jämtlandssemester.  

Jag har ikväll pratat i telefon med min kamrat i Hoverberg, Margareta, och även hon längtar efter en ny sommar då allt är normalt och inga virus förstör det sociala livet. Då kanske vi kan träffas igen.

Men först: God Jul!

Vintermörker

 Mörka trista dagar. Vintermörker. Ensamhet. Corona. 

Det går mot jul- men jag känner ingen jullängtan och ingen julglädje. Känner mest av ensamhet i dessa tider med umgängesinskränkningar och smitthot.                              Även om man vill försöka att se juletid som ett ljus i mörkret -så fungerar det inte alltid. Mitt liv just nu känns både ensamt och även sorgligt. Min älskade broder Olof kommer snart att lämna jordelivet, pga ålderssjukdom samt corona-smitta, enligt hans läkare. Även om han levt ett långt liv så vet jag att allt kommer att ändras och den bror som alltid stått mig närmast kommer att bli oerhört saknad. Det är smärtsamt. Mycket smärtsamt.

Uppdatering den 14 december

Min älskade broder Olof har nu somnat in. Sorgen och saknaden kommer att kännas länge, länge.

Tänd ett ljus

 

Tänd ett ljus - och låt det brinna och njut. 

Nu är vi verkligen inne i mörker-tiden och får stå ut med känslan av att dagarna är så korta. Vi ser för lite solljus just nu.                                                      

Här i Stockholmstrakten har det mest varit grått, lite regn och allt känns trist. 

Det påverkar mig och det känns som att jag är vilse. Min energi är på låg nivå trots att jag motionerar varje dag. Men jag känner ingen jullängtan och jag antar att det är ögonoperationerna som påverkat mig. Alla undersökningar och alla tester har tagit sådan tid. Men även sjukvården har ju drabbats av virus och då blir det brist på personal; särskilt special- utbildad personal. Nå nu ska jag ha tålamod och låta tid och ögonmedicin göra sitt. Jag måste ha tålamod. Så december och in i januari blir en period jag måste stå ut med.