Den blå grinden

En ingång till Vinterviken - en blå järngrind som är skapad av den norske konstnären  Åge Ørsland som har beskrivit sitt arbete så här:

Grind som skulptur

"En grind om det å være lei seg, men også om lekens og livets mange muligheter. Figurene i grinden er i bevegelse og deres retning er oforutsigbar. De antyder begivenheten Livet og dets åpne, uante fremtid."

Ett speciellt "Smultronställe"

Det finns s.k. "smultronställen" överallt. Platser som är lite speciella och som ger upplevelser både fysiskt och psykiskt samt även lite spänning. Platser man gärna återvänder till med jämna mellanrum och njuter av. 
Jag har ju mina uppe i min gamla hembygd -men även här i Stockholm finns det platser jag återvänder till och besöker med jämna mellanrum. 

Som t ex Vinterviken, en plats med både trädgårdsodlingar, blomrabatter, café med en skön trädgård att sitta i och så en restaurang med god mat. Man kan gå runt och njuta av gamla hus och spännande skogsstigar och känna sig som en del av allt det sköna och vackra. Vinterviken har varit ett utflyktsmål i många år, sedan jag flyttade till Midsommarkransen och började lära känna omgivningarna och lärde mig bästa genvägen ner till Mälaren. 
Där har jag gått runt, badat i sjön, njutit av blommor och träd samt även njutit av olika artistuppträdanden som det bjudits på. Just detta att kunna välja att sitta ute eller inne och att kunna njuta av både sång och musik och intressanta konstutställningar. 

Det är ett populärt utflyktsmål  för många Stockholmare just för att där nere så känner man att allt är natur och kultur. 
Från början var det Alfred Nobel som i mitten av 1800-talet köpte området och byggde sin dynamitfabrik där samt bostadshus. Och allt är så vackert och intressant att vandra runt i. En plats som jag kan rekommendera till alla som älskar att njuta av skön natur, kultur i olika former. En plats som tvättar själen.

Åter sensommar

Tiden går numera så fort- nyss var det vår och så kom den heta soliga sommaren och plötsligt går vi mot höst igen. Det känns som om jag inte hinner med. Allt liksom bara virvlar förbi. Och i år så blev ju allt så annorlunda pga corona-viruset. 
Har man inget eget ställe uppe i Jämtland att åka till, ja då sitter man där man sitter. Det känns i hela kroppen av längtan och saknad. Men jag går mina rundor härnere utefter Mälaren och genom skogspartier och gamla ängar så jag får i alla fall känna den där känslan av närhet till naturen. 

Det har blivit färre rundor i sommar pga hettan och det har känts tungt. 
Det känns som om denna sommar blev stulen och tyvärr får man ju ingen ersättning... 
Och det verkar som att det där viruset kommer att hänga med en längre tid - kanske hela hösten? Usch. Så jäkla trist. 
Nå det som är det är, men jag hoppas att nästa år blir positivare. Och att hälsan står mig bi så jag kan ta en tur upp till min gamla hembygd.

Jämtlandsskog

 Foto: Charlotte M.  En typisk tallskog vid en sjö.

Det ser ut att vara en mycket torr och varm dag och jag kan tänka mig att luften är fylld av doft från tallarna. Och en sjö att kanske ta ett skönt bad i- fast jag kan tänka mig mygg och småflugor som envist uppvaktar en. Usch. 
Vattnet så blankt att skogen fortsätter att liksom "växa" åt andra hållet rakt ner i djupet. Vem vet- en sjö att kanske fiska i, få fjällröding eller laxöring att sedan steka och njuta av tillsammans med nyplockad potatis. 
Ett foto som väckte en hel del gamla minnen hos mig.

Längtans landskap...

Då och då drabbas jag av en speciell längtan när det kommer mail med foton från Bergsstårscha Charlotte. Hon har ögon för det där speciella som jag tycker om. När jag ser allt vackert i det stora och i det lilla så fylls mitt hjärta av både glädje och längtan.
  
Som vyn över en del av Storsjön med Hoverberget i fokus - det verkar vara tagit från Persåsenhållet. Kanske ännu längre bort (?) Men Hoverberget tar man inte miste på.

Eller en bunke med hjortron dvs "mylta" på jamska eller "molte" på norska. Detta ljuvliga bär som smakar så himmelskt gott. 
Tänk bara på varm mylta till vaniljglass....mums.

Dag av rejäl insikt ...

om hur beroende av el vi är. Elen försvann nämligen på förmiddagen när jag

skulle kolla min mailbox... 
Nå Jag tog en tur ut i sommarvärmen istället och gjorde nyttiga saker -både motion och så lite inköp.               
Men oj- problemet med el fortsatte och jag har precis fått den tillbaka nu i kväll.. Halva Stockholm & Farsta & Hägersten och något ställe till har varit utan el i princip hela dagen.

Man inser ju hur avstängt vardagslivet känns när internet inte fungerar -tur man har vanlig telefon som fungerar så jag kunde ringa och kolla vad som hänt och hur länge avstängningen skulle vara. 

Men det är märkligt att Stockholm inte har tillräckligt med reserv-aggregat utan att ett elavbrott drabbar så otrolig många. Och inte lär vi får lägre elräkningar pga detta. Jag blir så arg på att det alltid är de stora företagen som klarar sig. 

Det känns orättvist. Så tänkte jag på hur det var förr i världen -då allt var enklare och folk inte var så beroende som vi nutidsmänniskor är. El och sedan internet har verkligen påverkat vårt sätt att leva. Sommartid när jag varit bortrest på semester har jag inte brytt mig -men i år med corona-virus och inställda resplaner så känner jag mig mer beroende av just el och av internet. Det är enklaste och billigaste kontakten med omvärlden.

Sommarminne

Bland de finaste växter som blommor på försommaren i juni-juli är pionerna. 

Och de olika nyanser som den "pionröda" visar är faktiskt rätt många. 

En blomma att njuta av.

Att se och inte riktigt se

Jag har haft lite problem med att se bra det sista året. Vänster öga krånglar och jag har både bytt glasögon, varit på syntester på Sofiahemmet och nu har jag en remiss till St Erik Ögonklinik för en första behandling den 19 augusti på St Erik och de räknar med 1-4 timmars behandlingstid - tydligen är det något speciellt. 
Jag oroar mig. Känns inte alls lockande -men jag måste. Jag hoppas att de kan fixa det som är fel så jag kan läsa och se ganska så normalt igen.

Det finns så mycket vackert att se och njuta av -både utomhus och så i böcker och filmer. Men det känns obehagligt, kommer det att bli värre eller? Jag hoppas att jag får rätt behandling så att livet inte blir allt för tufft.

Jaha nu ändras visst det mesta

Trist att det ska hållas på och ändras här på "Blogger". Det fungerade så bra och allt var så klart och redigt. Förstår ej varför man då ska ändra ett vinnande koncept. 

Vi vanliga bloggare behöver inte en massa ändringar, tillägg etc som är svåra att komma underfund med. Men de som hittar på allt på internet struntar i vad vanliga användare tycker. De verkar tro att alla är datorspecialister. Tyvärr.