Litta Taus

Den här visan hörde jag redan som barn sjungas på jamska. 

Och jag tyckte om att höra den på mitt barndoms språk. 

Det lät likt norska - speciellt trönderska.

Det är tydligen en gammal visa, jag minns att så många kunde sjunga den. 

Men det fanns varianter i texten- så den version jag hörde var lite annorlunda i texten.

Mæn je va e litta taus,
hadd ma´ne nog bra.
fast ma bodd heri e faus,
å n far skull dra
ve å vatten, höy å bar,
å frå ängjom lauv å star.
allht, ja allht som ma skull ha,
skull n far no dra

Kreka hadd ma branog ta
heri fausan vårt.
För n far va bra te shlå,
lejd så mykjen shlått.
Shlo å reiv allht va han vann.
A mor hu raka väl igjann.
Dom va int radd de svettn rann,
vårsen far hell mor.

Klokka fyr når tuppen gol,
steig a opp a mor.
För hu had no de hu gjol,
de e nå va je tror.
Än så skull a kal å spinn,
hell så hadd´a nå te tvinn,
för je skull få ler meg binn
vantan at a far

Åra gjekk å je vårt lång,
föjan som a mor.
Friaran dom vårt no mång.
Te sist så kom´n Tor.
Når je haul han ville ha,
både meg å menn heimsta
vårt e så je sværa ja.
Sæn förstår dæ nog.

Men de vårt nå æne shlag,
sæn ma vårte gift,
för de va no mången dag,
som je gjekk å glift
för a Tor å för hans skull,
för han for å saup se full
hannle hästan som en tull
å förstöre allht.

Men je ha meg sjalv å skyll
för je værdd så klent.
Å je va ju en tyll,
som int tog n Bengt
Men je skull no va för go,
at a Bernt som at a Jo.
Norska va dom båå tvo,
bå n Bernt å´n Jo.