Släktforskning...

När jag höll på med min släktforskning för många år sedan, så var det min 

morfars sida på släktträdet som tog tid att få fram. 

<<<< Min morfar, J A Ekberg (1872-1936) fick själv aldrig veta vem som var hans far. Och eftersom jag aldrig fick veta av min mor om morfars familj, så var jag nyfiken.  Det var tydligen en familjehemlighet eller så visste hon inget. 
Och min morbror Erik tyckte att jag inte behövde snoka i sådant gammalt. "Var inte så nyfiken" sa han. Det var som om de skämdes över historien.

Men jag var nyfiken och envis... så efter idogt forskande så kunde jag samla ihop alla ledtrådar. 
Morfars far, Jon Mårtensson (i USA:= John Martinson) från Vigge, hade erkänt skriftligen för dåvarande präst i Berg socken att han var fadern - tydligen var det en kort kärlekshistoria, ty morfars far, gifte sig sedan med en kvinna från Skålan, Klövsjö och han emigrerade med sin nya familj till USA. I USA ändrade han sitt namn till John Martinson, så det blev mer "amerikaniserat".

Det blev alltså att ta sig över Atlanten -tack vare internet -  och med god hjälp av bl a en amerikansk släktforskare så kunde olika data pusslas ihop. Och plötsligt så fick jag kontakt med en släkting som sökte släkten här i Sverige.

Morfars far bosatte sig i Aitkin County i Minnesota och de hade en liten farm där. >> >>

Släktträdet fick många nya grenar och jag fick en ny stor släkt 'over there' som jag fick god kontakt med en del och jag har även träffat en "kusinkusin" Karen, som kom tillsammans med sin man till Stockholm så vi kunde träffas och lära känna varandra. (Karens mor var kusin till min mor) Karen berättade att John Martinson berättat för sina barn (8 stycken) att de hade en halvbror i Sverige. Så de visste att de borde ha nära släktingar här. Och ingen inom den familjen hade känt skam över kärlekshistorien som John Martinson hade haft innan han gifte sig med en annan kvinna.

Jag kunde nu skapa en egen site i USA på  internet  <<< (klicka!)
( Eller gå direkt här:  http://aitkin.mngenweb.net/fromsweden.htm )

En kvinna bosatt i Aitkin, släktforskade om sina rötter i Sverige -så jag kunde hjälpa henne och hon hjälpte mig. Hon ansvarade då även för innehållet på den släktforskarsidan i Minnesota.

På Aitkin County Genealogy hemsida finns alltså stor hjälp att få för alla som söker släkt i Minnesota - men även runt om i USA. Folk flyttade runt även på den tiden. 

Nostalgi

 Ett vykort från början av 1900-talet. Här ser Strandgården majestätisk ut. Vägen kantas av gärdsgårdar. Ännu är inte "Jörners"-affärshuset byggt, inget posthus, inget café. Kyrkan har ännu ej fått nytt, högre torn och där syns även de gamla små kyrkostallarna -som användes speciellt vintertid när man åkte släde till kyrkan. 

 Vy mot Hofverberg (fin stavning...) - tidigt 1900-tal, nu är Jörnershuset byggt men kyrktornet fortfarande lågt samt häststallarna finns kvar.

 Vykort över den gamla byn från år 1917. Gamla granhäcks-omringade gravgården vid sjön. Där det för många hundra år sedan var soldaters övningsplats. Men visst är det gamla sågen man anar i änden av sjöviken.

Jag känner igen mig -och ändå inte. Byn växte...

 Utsikt från 1920-talet över Bergsbyn från Hoverbergets topp. Här kan man orientera sig lite lättare bland alla gårdar och hus som finns.

Hoverberg. 1950-tal. Byn jag växte upp i.  I nedre vänstra hörnet ser jag lite av farfarsgården; det gamla huset samt uthus och hölador. Och rakt nere vid sjön ligger dels den gamla smedjan och så den steniga badstranden.

Klicka på bilderna så blir de lite större!

Sko dig....

När mitt kontor låg vid Hornsgatan så gick jag en mindre bakgata  från Tunnel-banan och passerade en skoaffär som till och från hade "skorea". Minns att jag köpte vinterstövlar där.
Och det var intressant att kolla vad de hade i skyltfönstret.

Ibland blev det riktigt underhållande att se skyltningen. 
En dag när jag var på hemväg så hade ägaren satt upp en handskriven skylt med texten: 
Fynda billigt: både finskor och danskor. 

Jag såg inte att "dans-skor" var felstavat... Men det var låga priser så jag tänkte att jag kanske skulle gå in och titta där nästa dag.
Dagen efter, på morgonen så gick jag samma väg - DÅ satt en stor lapp upptejpat på utsidan av fönstret där det stod: 
Har ni svenskor och norskor också?  

Någon med humor hade sett felstavningen och ville väl retas lite. Det blev dagens skratt och nöje på jobbet, och många kollegor som inte gick den gatan,  var tvungna att kila ner och titta. Någon tog visst kort på "skyltningen". 
Vardagen har sin humor.

Det var en gång...

Min Farmor Märta. 
Här står hon lutad mot en björkstam tillsammans med en väninna. Klädd i tidstypiska kläder och med käcka stråhattar. 

Fotot måste vara från tidigt 1900-tal. Farmor var född år 1884 och jag gissar att hon här är i 20-25 års åldern. 
Och kortet ser ut att vara taget på gården i "Wikbergs".

Vem väninnan är-det vet jag inte.

När jag ser på dem så undrar jag vad de hade i sina tankar -vad drömde de om och vad ville de? 
Bli bondhustrur? 
Eller fanns där andra drömmar?


Stort tack till kära kusin Ove som mejlade kortet till mig.

Lite taggigt

Igelkotten är ett spännande urtidsdjur som har funnits i 65 miljoner år. Om du har igelkottar i din närhet kan du gynna dem genom att igelkottsanpassa din trädgård.

På igelkottens önskelista för trädgården finns en äng att leta mat i, buskar att gömma sig bland, trädgårdsland med feta maskar, en damm att dricka vatten ur, några murkna stockar och en mysig igelkottsbostad under ett uthus eller en lövhög.

Rapporterna som kom in 2014 visade att igelkotten inte längre är en hotad art och att fler igelkottar valt att bosätta sig i städerna än på landsbygden. Med fortsatt rapportering hoppas vi lära oss om arten ökar totalt sett, om beståndet är stabilt eller om det minskar.

 ( Klipp ur artikel från Naturskyddsföreningens sida om Igelkottar.) 

Igelkotten är ett märkligt djur som skyddar sig med taggar, och en vuxen igelkott har c:a 5000 taggar! Och de är vassa när de spretar. För många år sedan läste jag någonstans att den tydligen var hotad som djurart. Orsaken minns jag ej. Men detta lilla annorlunda djur har kämpat sig fast och även erövrat nya revir. Den finns idag t o m i städer. Jag trodde den enbart levde sina liv på landsbygden. Minns att som barn sa vuxna att man skulle ge dem mjölk på ett fat. Minns att jag testade -men inte kom någon igelkott fram som ville lapa mjölk. Idag vet jag att igelkottar i första hand lever på mask och insekter. Men det är en annorlunda djurart i vår fauna. Oftast träffar man på en igelkott på kvällen- tydligen är den mest aktiv då.

I Malmköping, där min dotter bor, är man rädd om sina igelkottar och folk har satt upp skyltar. Det är ju ett djur som ofta blir överkörd- och deras rörelser går i sakta mak, så de utsätter sig för fara när de ska över en väg eller gata.

Två gamla, kända byar

Två fina vykort från 1950-talet: Vigge och Åsarna. Så såg det ut då. Idag är det lite annorlunda- speciellt i Åsarna- där dels hotellet brann ner och där man byggt ett nytt "centrum" med Åsarne Skicenter - där man kan äta och även övernatta. Trevligt med vykort som visar hur det en gång var:

Lata dagar

Borde städa och tvätta golv. Borde tvätta fönstren i stora rummet. Borde höra av mig till några gamla vänner. Borde sortera ut gamla böcker och skänka dem till Stadsmissionen. Borde sortera gamla papper och kasta allt som inte är viktigt längre. 
Det är mycket man borde. 
Och när jag känner det extra starkt- ja då blir jag bara trött och less och väljer att bara vara. Njuta av våren, träden som grönskar och lyssna på fåglarna. Speciellt min vän koltrasten som åter sjunger mig till söms om kvällarna. Hans jubelsånger dansar in genom öppna sovrumsfönstret och jag bara njuter. 

I Skåne är våren strax sommar - yngste sonen som fotograferar sände mig en bunt fina foton som bevis. Tänk att bo i hus som omfamnas av grönska det spelar ingen roll hur högt det är. Vissa växter strävar efter ljuset och lever sitt eget liv utefter husväggarna.

Även norrut har våren gjort stormsteg. Storsjön är princip redan isfri -men det är kanske förändringarna i klimatet som nu sätter sina spår. Är oroande, om det nu inte handlar om "naturliga"  svängningar. Men, människans alla uppfinningar inom industrin och inte minst flygets enorma utsläpp och hur det påverkar klimatet jorden runt- det känns det lite oroväckande. 

Fotograf är min son:   ©RobertS.

En hand är en hand är en hand...

Som kan hålla "en ros är en ros är en ros..." som Gertrude Stein skrev och som idag är en klassisk fras som ofta används. Andemeningen kan nog tolkas som att när allt är sagt och gjort så finns inget mer att göra -eller att tillägga. Jag minns att just de orden fastnade direkt när jag läste en bok av henne. Tyckte om orden- för de säger att vissa saker och ting är som de är. De går ej att ändra.

Tankarna kom efter att jag tvättat händerna efter rengöring av min kakelugn och jag blev lite sotig. Och sedan kom jag på ett uttryck om hur fingrarna kan få egna namn- lite beroende på hur de oftast används. En ramsa från barndomen: Tummetott, Slickepott, Långeman, Gullebrand och lilla Vickevire. 

Jag har ett minne av att det även fanns en liten historia för varje namn som förklarade dem. Min mor brukade säga ramsan och nöp i varje finger och snart satt orden även hos mig. Det måste vara en mycket gammal ramsa.