Lång het sommar

Det har verkligen varit en "lång het sommar" med torka och temperaturer som pendlat mellan +29 gr och +33 gr här i Stockholm. Nu har detta väder pågått i en hel månad! Det handlar mest om att dricka vatten, slicka i sig extra salt och att ta det lugnt. Man orkar liksom ingenting. Det är jobbigt att bara gå till Coop för att handla t ex yoghurt och flädersaft (min favorit) Svetten ligger som ett ytskikt på hela kroppen och även om kalla duschar lindrar för stunden -så är det bara för stunden. Trodde att det skulle bli oväder idag- vaknade av rejält åskmullrande tidigt i morse och det kom lite regn. Jag njöt av allt och somnade om. Men när jag vaknade i normal tid så var det lika varmt och klibbigt som tidigare.

Hel landet har ju drabbats och det värsta är alla dessa skogsbränder och att det finns folk som struntar i eldningsförbud- även när det gäller grillar. Själv förstår jag inte att folk orkar äta grillat kött som kräver extra energi för kroppen att smälta. Och i denna värme är det ju inte stabbig mat som kroppen behöver. Det finns nyttigare föda som är lättsmält och som man blir mätt av. Puh.

Kom helt apropå att tänka på William Faulkner som skrev flera novellsamlingar som sedan blev underlag till filmen "The Long Hot Summer" med Paul Newman och Joanne Woodward i huvudrollerna. Den hade premiär 1958 i Sverige och jag tyckte mycket om den. 
Jag hade läst några böcker av Faulkner, så filmen blev som en extra variant av hans berättelser. Men det är inte just vädret som är "hett" -utan människorna i ett sydstatssamhälle som är heta och överreagerar utan hänsyn till andras känslor. Kanske borde jag läsa om böckerna... 

Men den här heta sommaren går då till historien- vädret har drabbat jorden runt om med ohyggliga konsekvenser. Bränder och människor som inte klarat av det.

Är detta resultat av att människan har förorenat så mycket? Alla dessa flyg som spyr ut avgaser som nu stört vår biologi och vår luft? Det känns tragiskt. 
Ibland är nog människan med alla sina uppfinningar och påhitt sin värsta fiende. Och så detta att forskare och vetenskapsmän inom olika områden har varnat, i många, många år. Men har våra politiker och beslutsfattare lyssnat och förstått allvaret i det hela?

En favorit

Idag bjuder jag på rabarberpaj med vaniljsås. 

Enkelt att göra och så gott. En efterrätt jag lärde mig göra som barn av min mor. 
Det var bara att skära tvättad rabarber i små bitar som sedan lades runt i en form av pajdeg. Strö på lite socker. Gräddas i ugn och under tiden så vispar jag vaniljsåsen fluffig och låter den stå i kylskåpet för att bli riktigt kall.

Av rabarber gjordes även rabarberkräm och rabarbersaft. Saften var god att dricka iskall under varma dagar. Och krämen var en favorit till mellanmål, med mjölk och ibland även med vanliga flingor till.  Jämtlandsfavoriter - som fortfarande känns som "sommar" för mig.

Puh igen....

Vilken värme, vilken hetta. Naturen törstar och alla längtar efter regn; vatten och svalka. Någonting har kommit i olag, och det känns inte alls bra. Även om torrperioder, likaväl som köldperioder alltid har kommit och gått i vår historia. Forskare kan och vet detta utifrån hur vår geografi ser ut.

Jag minns från min tidiga barndom en sommar av värme och hetta. Marken torkade, det uppstod sprickor i den torra jorden och alla som odlade försökte vattna det som gick med vattenspridare och med slangar och kannor. Minns att min mor var dag tog vatten från den lilla bäcken som rann genom vår tomt och vattnade trädgårdslandet. Tyvärr blev det mindre och mindre med vatten i bäcken. Allt kändes lite obehagligt. Vad höll på att hända?

Men vi ungar bara njöt av att bada i sjön hela dagarna. Det bästa sättet att njuta av sommarhettan. För oss kändes allt underbart.

Här i Stockholm, där jag bor, har nu denna värme pågått sedan början av maj månad. Jag dricker vatten, glas efter glas och tar extra salt på maten. Har lärt mig att när det är så här varmt och man svettas så behöver kroppen även lite extra salt.

Flädern på min gård blommade så vackert, men torkan gjorde att snart började allt att skrumpna. Det kom lite regn en kort stund en (!) dag - men det var bara förbipasserande grå moln som fortsatte norrut. Så nu känns det krisigt. Värst är det ju för bönderna härnere som tvingas se hur gräs och åkerodlingar bara förtvinar. Det blir knappt med hö till kor och andra husdjur denna vinter. Hur ska det gå? Kan man importera hö?

Nere i Skåne, där yngste sonen bor fick de lite regn och rejäl åska men sedan kom hettan tillbaka. Han berättar att grannhusets hundar som normalt är skällande vakthundar, numera bara ligger i skuggan och orkar inte bry sig om att markera att folk går förbi. Fast det är ju skönt...usch för skällande hundar. De låter så elaka.







Nå, sonen, som fotograferar har fångat lite av det vackra som finns nära honom, och som vanligt ser han med kameran just det där speciella. 
Det som känns så skönt att betrakta, det som är en del av naturen - och av våra liv.

Min yngste son är fotograf:  ©RobertS.

Uppdatering....

Jag har hållit på att läsa lite i äldre Berg och Åsarne och  i årgång 42 som avser 1978 där hittade jag svaret på vilka gårdar som finns på ett gammalt vykort från Skanderåsen som jag bloggat om tidigare! 
Så nu har jag skrivit in uppgifterna:
http://jamtstorscha.blogspot.com/2018/03/gamla-vykort.html

I Berg och Åsarne hittar man det mesta...

Sommartid - flugtid

Ja så är det- flugorna lever livet under sommaren. Men de lever farligt - är det inte fåglar som tar dem så kan de fångas om och när de kommer in i ens hem. 

Från min barndom minns jag s.k. flugfångare som hängdes upp i taket och man drog ner en klippig plastspiral som tydligen lockade flugor. Och satte de sig där så satt de fast. Och gick en plågsam död tillmötes. Usch. 
Jag minns att man alltid hade sådana i kökstaket hos farfar och farmor. Hos dem trivdes flugorna speciellt med tanke på ladugården där de samlades i massor. 
Även i mjölkkammaren så sattes det alltid upp flugfångare. Men självklart så sökte flugorna sig till alla utrymmen där de kunde hitta något att äta (?) Undrar ju vad de åt? De satte sig bland annat i blommorna till krukväxterna -så där var det väl honung som lockade. 
Men ibland fick man jaga envisa flugor med en flugsmälla.  Minns att farmor ofta gav mig i uppdrag att smyga på flugor och slå ihjäl dem samt samla upp de döda på ett papper. Dem slängde hon in i kakelugnen. "För säkerhets skull".

Här där jag bor idag, ser jag inte ofta till så stora flugor, men mycket små, envisa och irriterande flugor finns det gott om. Jag lärde mig en gång av en granne att dem kan man locka med en blandning av saft+vatten och några droppar diskmedel. Diskmedlet gör något med saftblandningen så att småflugorna inte kan gå på ytan. Jag ställer en liten kopp i de fönster där mina pelargoner blommar och frodas. Och det hjälper! Var dag så är det småflugor som drunknat i saftblandningen. Låter grymt- men jag klarar inte av dessa småflugor som är så irriterande och även flyger en rakt upp i ansiktet ibland.

 

Nå  - det finns ju värre flugor.. 
t ex 

Tse-Tse flugan i Afrika som sprider "sömnsjuka",  en svårartat infektion som kan ge svåra symptom och kan leda till döden om den ej behandlas i tid. Usch.
Res inte till Afrika!