Gränslösa bloggar

Tack vare min "Jämtblogg" har jag fått en del nya trevliga bekantskaper - både här i Sverige och i USA. Många har släktrötter i min hembygd och de ger både nya idéer och bloggtips. 

T ex Margaretha som har en mycket intressant blogg som hon döpt till "Bastmattan" där hon bland annat  skriver om just läslust; böcker, författare och även andra skapande personer. När hon hittade min blogg minns jag ej -men å så trevligt jag har när jag läser allt hon skriver om. Margaretha besökte hembygden och sin släkt för ganska många år sedan.

En annan svenskamerikan är Torgny, som i sin ungdom gick samma utbildning som Sverker Lindén och sedan jobbade de på samma båt en tid. Sverker omkom i sin ungdom i en svår bilolycka borta i Asien. Torgny har rötterna i Skucku, om jag inte missuppfattat det. Han har skickat uppgifter om utvandrare som jag nog ska använda i ett blogginlägg längre fram. Han brukar tydligen ta en sväng till hembygden ibland, har jag förstått. Så han är en aktiv besökare i gamla hemlandet.

Och tidigare hade jag så fin kontakt med en gammal vän från Åsarna, Berit, men tyvärr så har hon tystnat på bloggen. Gissar att även hon, som de flesta numera, skaffat sig Facebook. Jag har även haft kontakt med några andra utvandrar-ättlingar som bor utspridda över både Kanada och USA. Så detta med bloggande kan vara både spännande och lärorikt -om man är intresserad.

Uppdatering 20200202: Och så har jag ju min gamla brevvän och kamrat med rötter på Gotland- vi har haft kontakt med varandra sedan jag gick i 4:e klass och träffats många gånger; Om vår relation kan man läsa här

 VästerSkucku och Bergsviken med Hoverberg i bakgrunden.
De vita "bollarna" som ligger utspridda på åkrarna är hö som skördats. 
Det ser både trist och onaturligt ut. 
Men det spar väl arbete för jordbrukarna.
Men är det bra och naturvänligt? En massa plast... usch.

Den där folkskolan

Ett underbart foto på "min" gamla skola- som jag tjuvlånat från fina facebook-skrivaren Svante Tirén. Han bjuder på så mycket intressant från Hoverberg på sina öppna Facebook- så alla kan läsa -även om man själv inte har en sådan sida. 
Idag är folkskolan en privatbostad och det röda huset till vänster är rivet. I det fanns till vänster en liten tvåvåningslägenhet (man ser lite av entrén), så tydligen hade någon bott där. Tyvärr vet jag ej vem eller när. I den högra delen var det en form av lagerlokal samt att skolan även hade skidor där för elever att låna under vintern. Alla hade ju inte egna skidor. Minns att jag lånade skidor -innan jag fick egna när jag gick i tredje eller fjärde klass. 
Och till vänster om skolbyggnaden syns en del av gamla uthuset dvs torrdassen. Lärarnas fanns till höger i den längan och elevernas till vänster. Det luktade så äckligt där, så jag var glad om jag slapp använda det.

Till höger på bilden är huset som dels var för överlärarens expedition och lärarnas samlingsrum på övervåningen, samt kök och matsal för oss elever på nedre våningen. Jag minns än idag "tant Bia" samt tanterna Ester och Elin, som gjorde vår skolmat. Oftast var den underbart god- men jag avskydde spenatsoppan med ägghalvor och pölsan. Usch. 

Till vänster låg skolans idrottsplan dvs det var mest en fotbollsplan för alla killar tog oftast över. Men vi alla fick möjlighet att träna lite där inför uttagningar till skolmästerskapen med andra skolor, som t ex Rörösjön och Kvitsle, som oftast vann alla tävlingar -både på skidor och inom fri idrott. 
Vi flickor höll oftast på att "bolla" dvs kasta boll med olika varianter och med räkning mot väggen, och på våren var det oftast kulspel som var populärt. På våren blev det även brännboll -och när vi fick möjlighet att använda en del av åkermarken på andra sidan landsvägen så var det brännboll som gällde. 

Kring hela skolgården gick ett staket med brädor överst som man kunde gå på. Det blev periodvis en populär sysselsättning på rasterna; vi vandrade runt, runt och tävlade i hur många varv man gjort.
Och vintertid, så var det slalombacken på Hoverberget som gällde, speciellt på lunchrasterna. Det var nära att åka skidor upp till den och man hann med några åk under den timmen. Även om de flesta av oss åkte på vanliga längdskidor. Det var bara några få som hade riktiga slalomskidor. 
Men roligt hade vi.

Här gick jag mina första sju år i skolan. År som jag minns med glädje eftersom jag tyckte om att läsa, skriva och räkna. Samt att ha många lekkamrater och vänner. En del finns fortfarande kvar i mitt liv.

Glada Minnen och Lästips

I Karin Wikbergs avhandling ”Amatör eller professionist” studeras amatörfrågan i svensk tävlingsidrott åren 1903-1967. Hennes forskningsöversikt visar att ingen utförligare framställning tidigare har gjorts där amatörfrågan behandlats från början till slut på nationell nivå. Avhandlingen är inriktad på den svenska idrottsrörelsens inställning till och behandling av amatörfrågan. Organisatoriskt står Riksidrottsförbundet i centrum för studien. Avhandlingens tidsmässiga avgränsning blir mellan 1903 (då RF bildades) och 1967 (då ett slutgiltigt beslut togs).

Jag håller på att åter läsa min kära syster Karins  doktorsavhandling  från 2005. 
Den är både intressant och mycket lärorik.

Idrott skulle ju tidigare utövas på amatörnivå; dvs idrotts-utövarna fick ej ta betalt för sitt tävlande.  De skulle enbart träna och förbättra sig på ledig tid från sina arbeten. 
Och så försökte nog de flesta utöva sin idrott -deras ideal var tydligen det så kallade "gentlemannaidealet" som var förebild för idrottare en gång i tiden; uttrycket har sina rötter i den engelske gentlemannen som var "bildad, berest, följde lagar, förlorade och vann med samma goda humör och som aldrig tog betalt för sina framgångar.

Det var den bilden av idrott som Pierre de Coubertin tänkte sig när han år 1894 grundade den Internationella olympiska kommittén. Idrott och sport har verkligen en spännande historia

Minns hur upptagen och fokuserad min syster var under den tid hon forskade och skrev - samt även hade sitt jobb att sköta på Riksarkivet. Men vi njöt, då och då, ledig tid tillsammans i hennes fritidshus ute i Roslagen och ibland pratade vi lite om hennes forskande. Jag förstod ju att det måste vara ett enormt jobb att läsa och prioritera vad som skulle vara med i boken. Det måste ha varit ett "hästjobb" att samla, tänka, välja och skriva.

Även gamle vännen från Rörösjön, sportjournalisten Thord Eric Nilsson, tog en tur ner för att lyssna på hennes presentation av boken när hon doktorerade vid Stockholms universitetet och skriva om det. Han höll nog på att själv skriva och sammanställa Jämtlands-Härjedalens idrottshistoria då, för den kom i bokform 2007.

Så annorlunda det är idag: alla idrottsutövare får bra betalt, träningspengar samt reklampengar och blir de sedan världsstjärnor, så tjänar de miljoner. 

Den som är intresserad av idrottens historia kan låna boken på bibliotek eller köpa den -det är ingen bok man sträckläser. Men den är verkligen en pärla.
Jag minns att avhandlingen recenserades på kultursidan i Dagens Nyheter av kulturjournalisten och litteraturvetaren Ingrid Elam, som skrev mycket positivt och lyfte verkligen fram boken -så man fick läslust.

Märklig "vinter"

Från oktober har det mest varit grått och regnat till och från här i Stockholm med omnejd. Trist. 
Även om jorden mår bra av vatten efter en lång och torr sommar, så känns det så fel.
Det borde ju ha snöat. Det är ju vinter. 

Ett fåtal dagar har solen tittat fram och då har jag njutit så av att vara ute på långa vandringsturer. Och tänk jag har sett knoppar på de allra första små vårblommorna. Vitsippan.

Men, något är annorlunda med väderlek och årstider numera och det är lite oroande. Är vi på väg till ett totalt omslag i årstidsväder?

Det regnar onormalt mycket på vissa platser i Afrika och i Asien. Enorma skogsbränder i Kalifornien och i Australien. Och människor och djur drabbas oerhört av allt som sker. Det är katastrofalt.

Är jorden inne i en ny sorts cykel vad gäller väder? Vi är bara ett litet klot i den enorma rymden och egentligen vet vi väldigt lite om vad som pågår därute -och varför. Och hur det påverkar oss.

En sak vet jag och det är vissa människors hunger efter pengar och makt. Och hur de uppfunnit och tillverkat olika saker för att tjäna pengar, leva i lyx och se sig som "bättre" än andra. Människor som bara konsumerar för sin egen skull och inte bryr sig om andra. En stor mängd av dessa uppfinningar är egentligen mest till skada för oss och för vår natur. Behöver vi verkligen allt det som hittats på? Jag tvivlar.

Det var länge sedan vi alla levde av naturen och nära naturen och var en liten del av det stora hela. 

Fynd vid städning

Har sorterat gamla brev och kastat (dvs eldat upp dem i kakelugnen), de flesta var så personlig. MEN jag hittade igen och sparar de brev som jag fått från min Farmor. De är så fina att läsa. Minns sista sommaren min Farmor levde och jag var upp till Hoverberg på besök; då fick jag en överraskning av henne; nämligen en liten "bok" som jag skrev när jag var 7-8 år gammal. Jag hade klippt och vikt ihop sidor och sytt ihop dem, storleken på "boken" är 10x15 cm.
Den fíck farmor av mig (tror faktiskt att det var två som jag hade gett henne) och hon lovade att spara dem. Det är rolig läsning. Tydligen började min skrivlust tidigt. "Boken" heter Agneta och eftersom den inte är så tjock så skriver jag av den här:

Kap. 1
Agneta  
Hon hette också Lovisa efter sin farmor. Hon var sju år gammal. Familjen bestod av mamma & pappa, farfar & farmor, mormor& morfar, faster, moster, morbror och lilla Agneta. Mamma var i köket mest hela dagarna och pappa i växthuset. Faster hjälpte mamma och mormor stickade. Moster skötte om fåren och morbror skötte om kycklingarna, hönsen och ankorna.
Om somrarna hade Agneta på sig rutiga klänningar eller enfärgade. Om vintern hade hon skiddräkt eller ylleklänningar. Hennes bästa klänningar var en i sammet och en sidenklänning. 

Kap. 2
Stadsresan
En dag skulle morfar in till staden och sälja grönsaker, hönsägg och ankor. Agneta skulle också få följa med. Hon hade en-och-femtio i sparbössan och fick tre kronor av mamma och pappa att köpa något för. Hela familjen tittade efter dem när de åkte. Det gick fort undan. Hästen som morfar körde hette Snabbfot. Efter en halvtimma  var de framme. Vid en affär stannade de för Agneta ville gå in och köpa något till dem där hemma.Det fanns så mycket att välja på. Till mamma köpte hon en näsduk och pappa fick nöja sig med två påsar frön. Mormor fick ett synålsbrev Nu hade hon köpt för en krona och tjugofem öre. I en annan affär köpte hon varsin tehuva åt faster och moster. Morfar och farfar fick tre stycken piprensare var och morbror fick en påse hönsfoder. Nu hade hon en krona kvar. För den köpte hon lakritsbåtar till Susan och Jörgen. De var hennes bästa lekkamrater. På hemresan var hon så trött att hon sov när hon kom hem.

Kap. 3
Skatten i slottsruinen
En gång var Agneta, Susan och Jörgen i den gamla slottsruinen, som enligt sägnen tillhört en viss greve Adenholm. Då såg de att Susans hund hade försvunnit. De letade en lång stund men fann inte igen den. Då hördes  det plötsligt ett skall nedifrån. Jörgen drog undan några stenar och där låg Susans hund Boj uppå en brun och rostig kista. 
Jörgen makade undan Boj och bröt upp den. Å, vad det blänkte! Kistan var full av smycken och andra värdefulla saker. "det är nog tjuvgods" sa Jörgen. "Ja" sa både Susan och Agneta på en gång. Efter en stund gick de hem och talade om vad de hittat, men ingen trodde dem. Då sa de att de skulle går dit och titta. Det gjorde så och såg skatten. På ett smycke stod det ingraverat: "Greta av John.1893" . Man anmälde allt till polisen. Efter några månaders undersökning fick man tag i några tjuvar som hade stulit och gömt det uppe i den gamla slottsruinen. Agneta, Susan och Jörgen fick hittelön och det stod mycket i tidningarna om skatten och barnen i Sjövik.

Kap. 4
Påskkorten
En gång fick Agneta ett påskkort och hon lyckade sälja det för tio öre.  För tioöringen köpte hon tio stycken påskkort, sedan sålde hon dem för tio öre styck och fick en hel krona istället. Sedan köpte hon tio stycken påskkort och sålde dem för en krona styck. Nu hade hon tio kronor och köpte en kyckling som hade karameller i magen. Den skulle dom hemma få. Nu hade hon åtta kronor kvar, ty kycklingen var mycket stor och kostade bara två kronor. 
Eftersom det nästa dag var påskafton, så sparade hon slantarna. Ty om hon köpte ett påskägg till sig själv så kanske hon fick flera likadana. Ty varenda påsk hade hon fått flera stycken av sina släktingar. När hon kom hem så bad hon sin mor att stoppa hennes pengar i sparbössan som stod på hyllan i det stora blåmålade skåpet i salen. Nästa morgon så letade hon igen sin kyckling som hon gömt i sitt rum, och gav den åt mamma och pappa och alla dom andra.
Själv fick hon fem stycken påskägg och två stycken påskgummor och en sydd påsklöpare av farmor, som hon hade broderat på linneväv.

Kap. 5
Midsommarfesten
Tiden hade gått fort och det var midsommaraftonens morgon. Idag skulle man resa midsommarstången på festplatsen i byn. Och den låg mellan affären och Lindhagen. Barnen i byn brukade plocka blommor och deras mammor hjälpte till att klä stången. På kvällen så samlades man på festplatsen och reste upp den. Sedan så dansade man. Där var också två spelemän, en dragspelare och en fiolspelare. Det var dragspels-Anders  och smedje-Lars som spelade fiol. När man dansade kring stången fick alla vara med. Men sedan blev det dans för de stora och då måste barnen gå och lägga sig -eller bara stå och titta på. 

Kap. 6
Födelsedagsfesten
När Agneta fyllde åtta år hade hon ett födelsedagskalas. Då bjöd hon dit sina vänner Jörgen, Susan, prästgårds-Annicka och Jan som bodde i Beckebo. Då bjöd hon dem på saft och tårta och kakor.  På tårtan hade mamma satt åtta ljus som de hade tända ett litet tag. Hon fick också presenter. Den bästa var en liten hund som hon fick av hela familjen. Den kallade hon för Tony. Hon hade tidigare en kattunge  som kallades Tonni. Av Susan fick hon en ring och av Jörgen en halskedja. Av Prästgårds-Annicka fick hon en vacker tavla som föreställde "Jesus välsignar barnen" och av Jan fick hon en bok som hette "Milly-Molly".

Kap. 7
Agneta börjar skolan
På hösten började Agneta, Susan och Jörgen skolan och där fick de många nya kamrater. Innan Agneta skulle börja skolan fick hon en ny kappa och en skolväska att hänga på axeln. Efter uppropet så fick man läseböcker som man skulle lära sig att läsa.  När Agneta gått en tid i skolan så sa hon: "Det bästa av allt är nog skolan"

 -Slut-

Nyårsgåva:

Nils-Aslak Valkeapää (1943-2001)
även kallad  Áillohaš.

Han var en helt fantastisk multikonstnär.  Han skrev, målade, tecknade,  tonsatte  samt sjöng, spelade gitarr och jojkade.
        
Från början hade han utbildat sig till lärare -men skapandet blev hans liv. 

Jag hade lyckan att uppleva honom här i Stockholm och blev helt bedårad - hans röst, hans utstrålning och hans närvaro på scenen var otrolig. Publiken bjöds in totalt i hans föreställningar. Jag föll pladask.

Nils-Aslak Valkeapää var nyskapande -helt utifrån sin samiska kultur och blev en förebild för minoritetsfolk.

Tyvärr så gick han bort alltför tidigt. 

Behöver jag tala om

att jag tänker på dig och därför skriver

Behöver jag också säga

att jag tycker om dig

Fast det har du nog hört

redan i vindens sus

När mörkret föll

trädde du fram

i fjällets kontur

Tills jag inte längre visste

var det du

eller bedrog mig mina ögon

Del av en text av Nils-Aslak Valkeapä

ur boken "Vidderna inom mig" 1988

översättning: Mia Berner