torsdag 30 april 2020

Favoriter sedan 1997!

Sarah Brightman & Andrea Bocelli - Time to Say Goodbye 


En så underbar inspelning från 1997 med två fina artister. Sarah är en uppburen opera- och operettartist i England och Andrea är enormt populär i Italien. Han kan knappt se idag efter en svår skada i barndomen då han spelade fotboll. Men med stark vilja så utbildade han sig inom sångens värld - han kunde ju sjunga.
Jag brukar njuta av dem när jag behöver koppla av och känna hur rik vår värld är på kultur. Det finns faktiskt fler inspelningar med dem och just denna vackra sång.

Lyssna och njut!

tisdag 28 april 2020

En liten repris




Jag skrev en gång om detta fina och mycket gamla vykort här  

Så blev jag nu påmint om det via min syster som skickade samma kort via mail - hon visste nog ej om att jag använt det. För att vara helt säker på motivet så kontaktade jag bergsstårscha Charlotte M och hon bekräftade det jag skrivit. Det är Frälsningsarméns hus till höger och det är Berggården dvs Lings till höger. Och det ljusa med mörkt tak är ladugård/uthus  på Berggården.
Jag tycker att vykortet är så fint så det blir en repris. 
Lite nostalgi från en svunnen tid.

måndag 27 april 2020

Coronatider blir korsordstider



I brist på helt vanlig daglig stimuli så löser jag korsord stup i kvarten. Måste försöka hålla hjärnan igång -även om det inte kan mäta sig med vanliga dagliga saker. Det känns ändå ganska så ensamt och trist.

Jag har ju ÖP,  så deras korsord är en räddning och dessutom så får jag två lokala gratistidningar varje vecka som har korsord. 

MEN inte hjälper det så mycket, märker att jag blir less och trött på allt just nu.
Även om jag tar mina promenader för att få lite nyttig motion- så är allt så annorlunda. Jag undviker allt kontakt med andra- och så verkar de flesta agera just nu. Undrar hur länge detta "ickeliv" ska pågå? Det känns som om man lever i en mardröm.
Måtte vi snart få vakna upp till ett helt "normalt" liv- dvs kunna stå och prata eller sitta tillsammans med en kopp kaffe utomhus på min fina gård. 
Jag har ju mina böcker och kan läsa -men det är inte samma sak som stimuli från andra.
Tänker ibland på att jag bor på fel plats.... men, men- så här är det väl snart överallt i Sverige; folk tvingas att ha distans. Även om jag läser i media att det fortfarande finns de som går ut på krogen och sitter nära tillsammans och umgås precis som förr. Jag förstår inte att de vågar. Får en känsla av att många inte tror att de kan bli smittade och att deras vänner är helt "ofarliga" - men så är det ju inte. Läste att många slutat åka med T-banan - och valde buss istället, men det är väl inte ofarligare. 
Nå, en hel del har börjat cykla. Och andra går in till stan. De som inte har så långt till sina jobb. Min gård är som ett cykelstall just nu. Så många av de som bor här har insett att cykel är ett bra alternativ.
Cykla på!

torsdag 23 april 2020

Det där berget...


Jag fick en så fin mailhälsning från Bergstårscha Charlotte M med ovanstående foto som hon tog igår när hon cyklade runt Hoverberget. Man ser att våren är på väg och isen har snart smält bort på sjön och en himmel som lovar vackert väder.

Jag minns att min farmor sa att när himlen färgades så röd vid solnedgång så skulle dagen efter bli en vacker dag med sol och blå himmel. Känner mig lite avundsjuk på Charlotte som får uppleva detta. Och bara det att cykla runt berget är en upplevelse - förbi många gamla gårdar genom småbyar som Vattviken och Eltnäset. Och så kanske stanna och göra ett besök i grottan, som ska vara den största klyftgrottan i Skandinavien.

Grottan "upptäcktes" 1897 av en tonårsgrabb som hette Jöns Erik West som inte kunde motstå sin nyfikenhet, utan klättrade ner i klyfthålet som alla var nyfikna på. Och där stod han och såg knappt något - och anade nog inte att han precis gjort det som många gärna hade gjort, men inte vågat. Genom en spricka i grottans tak sipprade lite ljus in och till sin förvåning så hade Jöns Erik West ett jättestort grottrum omkring sig. Han stod mitt i "Hoverbergs-gubbens" egen stora sal; tjugofem meter upp till tak och åttioen meter lång och tolv meter bred. Vilken upptäckt!
Idag så har man underlättat för besökare och har sprängt bort lite berg i öppningen och fixat trappor ner i den helt ursprungliga grottan. El-ljus finns och man kan idag uppleva det mäktiga i att vandra runt i en jättehåla i berget och känna av det lite mystiska som gamla sägner berättar-nämligen att här bodde en gång en jätte som roade sig med att kasta sten på andra byars kyrkor. Jätten drevs så småningom bort av bygdens folk och genom århundradena har självklart sägner uppstått om denne jätte. Hoverberget består av urbergsporfyr, som bland annat geologer gärna vill studera. 
Enligt grottforskare har grottans hela längd uppmätts till 170 meter.

Berget är ju så speciellt där det ligger ganska långt från fjällvärden - en naturens tidiga utveckling när allt en gång började. Tydligen så fanns det många sprickor och under årtusenden så hade Hoverberget genom jordytans rörelser landat på den plats det är idag. Fjällen kan man skåda från bergets topp. Ett omtyckt utflyktsmål med en vidunderlig utsikt. Och som sagt berget har fängslat folk och gamla historier om dess tillkomst har växt och förändrats under tiden.



onsdag 22 april 2020

Gamla kort väcker minnen



<< Mina fina fastrar & farmor

Från vänster:
Astrid - Berta - Kerstin - Farmor Märta - Anne-Marie

Idag är bara Anne-Marie kvar.




Liten släktsamling >>>>

Från vänster:
Min älskade bror Olof, Märta och hennes make: min farbror Per, faster Berta, Farmor Märta, farbror Kalle med sonen Staffan.(min kusin)

Tror att dessa fotografier är tagna vid juletid- med tanke på de tända ljusen, och någon gång i början av 1960-talet. Staffan föddes år 1950.

När jag tittar på alla gamla kort från när jag växte upp så minns jag hur roligt att var och hur stor släkten var. Farmor och Farfar hade nio barn och sommartid var oftast alla hemma på släktgården och hjälpte till med höskörden samt njöt av sköna somrar. Och alla vi kusiner -Jag tror att vi var tolv ungar som njöt av bad och sommarlekar. Även om det var en viss åldersskillnad så hade vi ändå så roligt. 
Jag kan känna en viss saknad och tänker på hur det är idag. Stora huset rivet och uthusen börjar falla mer eller mindre ihop. Och den kusin som tog över gården, han har struntat i precis allt, så nu ska gården med alla ägor säljas ut på auktion. Tragiskt. Men så går det när fel person fick ta över. Han borde ha sålt allt till någon jordbruksintresserad i stället för att bara låta allt gå åt pipan.

söndag 19 april 2020

Lite hjärnjympa



Tänk på ett tal. Dubblera det.
Plussa på sex. Halvera det.
Subtrahera talet du började med.
Ditt svar är tre.

lördag 18 april 2020

Gårdsstädning?


I min bostadsrättsförening brukar våren inledas med en rejäl gårdsstädning då alla som vill deltar. Det krattas och görs fint i alla planteringar, bärbuskar ansas och mer eller mindre döda grenar på träden tas bort. Och allt skräp samlas ihop i sopsäckar. Det brukar gå rätt så fort för de flesta som är hemma ställer upp. 
Sedan brukar förening bjuda på kaffe med dopp samt grillad korv till de yngre. Ett bra sätt att lära våra barn att städa ute och de får se hur fint det blir.

I år blir det lite annorlunda pga corona-virusets framfart här i Stockholm.

Gårdsgruppen på min gård kom på att göra allt på ett annat vis i år. 
Under hela april månad är det fritt fram för alla att "dra sitt strå till stacken" och man har delat ut en lista till alla hushåll med punkter som bör göras. Sedan kan man, om man vill, skriva upp på en lista vad som har gjorts. Och man kan göra sin del när ingen annan håller på. Med tanke på smittorisken. Dessutom så ser man ju rätt fort vad som är gjort och vad som kan göras.

Några av oss har varit ute tidigt och redan påbörjat den ljuva tidens ingång; själv sopade jag ordentligt av min trapp för någon vecka sedan och satte ut några blomkrukor med pelargoner som snart kommer att börja blomma. 
Och en granne fixade till en blomlåda med ljuvliga penséer som nu hänger på ena järnräcket och en annan granne har satt ut några krukor med blomknoppar- det ska bli spännande att se hur de ser ut när de börjar blomma.

Tidigt i morse var en kille ute och krattade runt hela gården och plockade skräp i en soppåse samt tog bort ogrästuvor där de inte skulle vara. Känns faktiskt mycket trevligt att alla nu gärna gör en vårstädning av sådant som behövs.

Och våra bänkar och bord har plockats fram ur förrådet, en del slipas och målas om och någon har varit och köpt blomjord i stora tunga påsar så nu kan alla som vill plantera i föreningens blomtunnor.  Några började i morse och satte plant de hade köpt.


Så nu är våren välkomnad med öppna armar!



fredag 17 april 2020

Stöd vårt kulturarv!

Bergs Hembygdsgård i Hoverberg

I år blir det tufft för oerhört många föreningar. Man kan inte ha öppet, kan ej ha försäljning och erbjuda båda lokalbefolkning och eventuella sommargäster på kultur och upplevelser. Det betyder oerhört mycket för både det lokala kulturlivet och ett mycket stort minus i föreningens kassa. 

Bergs Hembygdsförening   kommer ej att ha öppet i sommar utan man får vänta tills nästa år(?) -om nu det här hemska corona-viruset då har dött ut? Svårt idag att veta och av vad jag hört på bland annat BBC och CNN som båda har lärorika program om just corona-viruset och dess härjningar runt om i världen, så finns en risk att viruset förändras, det muterar och fortsätter att drabba oss människor, och förminskar värt sociala liv, ELLER att det blir en snällare variant som ej slår så hårt mot den enskilde

Vad kan man göra?  Vad kan jag och du göra?

JO, Vi kan trots allt stödja just den här formen av kultur & historia genom att vi ger extra bidrag till föreningen. Så att de åtminstone kan ge ut Berg & Åsarne och göra underhåll som kanske behövs. Alla vi som är medlemmar i föreningen kan skänka lite extra pengar utöver årsavgiften som oftast är mycket låg. 

Medlemsavgift i Bergs Hembygdsförening är bara 100:-/per år!

MEN utöver den lilla summan så kan man plussa på lite som stödpengar till föreningen. Varje krona, varje hundralapp, varje tusenlapp extra är välkommet och betyder att föreningen kan klara ett år eller två genom detta extra stöd.
Så öppna plånboken och vårda det fina kulturarvet!

Bergs Hembygdsförening   pg 215-3195
eller "swisha" 123 419 98 81

Och för de flesta med rötter i Hoverberg och omkringliggande byar så är det ju Hembygdsgården man söker sig till vid besök i gamla hemtrakter- det är där man träffar gamla vänner, skolkamrater och andra bekanta. Det är en så fin och fantastisk möjlighet till sociala kontakter och samtidigt kunna njuta av både gammal och ny kultur. 

Och DU som bor kvar däruppe: gå med i föreningen, stöd den och ställ upp och jobba lite extra -just för att det är det finaste som finns. Öppen för alla -när livet är normalt. Jag har själv hoppat in och jobbat lite gratis när de var bortfall av personal -trots att jag ej bor där. Det gick faktiskt bra. Alla som jobbar är så generösa och trevliga och visar en tillrätta.


onsdag 15 april 2020

Den gamla dörren





En gammal dörr. Det finns en skönhet i förfallet. Dörrens "årsringar" kan avläsas i färgskikten. 
Regn och snö har gjort sitt och vinden har slipat och blästrat och solen har bestämt nyanserna. 

De flesta går förbi utan att se.

Det finns en skönhet i allt. Poesi i det slitna, i det som håller på att lösas upp och försvinna.

Handtaget är borta - låset snart sönderrostat.

En dag kommer dörren att sakta öppnas av vindens hand. Då släpps fångad tid ut i ljuset. Den tid som en gång var när dörren stängdes för sista gången. 

En tyst hemlig livshistoria kommer ut i frihet.

tisdag 14 april 2020

Jämtländsk folksjäl?



Ovanstående notis stod i tidningen Jämtlandsposten år 1888, som kommentar till att en person som hette Bergman klarade av att studera och bli något annat än bonde eller skogsarbetare. Det sågs tydligen som en form av misslyckande på hemmaplan. 
Men valde man att bli präst så var det något annat - det accepterades.

Jag fann notisen på kultursidan ÖP den 8 april med en liten kommentar av kultur- redaktör Marcus Berglund som läser gamla tidningar. I sådana kan man hitta små pärlor och det är så intressant att få ta del av hur man tänkte lokalt: ingen skulle tro att man blev imponerad av vad som helst.

måndag 13 april 2020

1700-talsdrömmeri


Ibland, speciellt om jag läst någon fin roman som utspelar sig på 1700-talet, kan jag i tanken drömma om hur det var att leva då. 

Jag skulle vara klädd i en fantastisk vacker klänning med venetianska spetsar. Och självklart skulle jag vara vacker och mycket uppvaktad.

Jag skulle lyssna på vacker poesi som poeten själv läste, smutta på gott italiensk vin, lyssna på vacker  musik spelad på renässansgitarr av en skön trubadur och en okänd beundrare skulle ge mig  en röd ros.

Rosen skulle jag pressa och torka som ett minne och när jag kom hem till mitt vackra hus så skulle jag pränta ner mina tankar i en dagbok med skinnpärmar.
I sena natten skulle jag stå vid ett stort fönster och njuta av stjärnhimlen och beundra månen. Och ute i parken skulle träden snart få ro när kvällsvinden somnat...
....................................................

Mina fantasier när tiden är lite trist - då kan man med fantasin skapa lite annat än det som är verklighet...skillnad mot att växa upp i ett arbetarhem i Jämtland.

onsdag 8 april 2020

Strax påskdax



En påskhälsning från Stockholm till jämtar och andra som läser min blogg. 
Det är lugnt och stilla där jag bor, inte ens någon liten påskkärring har synts till.

Tidigare år har ofta några barn klätt ut sig och hela veckan gått runt och knackat på dörrar - fnittrat "Glad Påsk" och hoppats på lite godis som tack.
Men i år blir det nog inga...  

Det här corona-viruset har lagt lock på allt  - men det är bara bra eftersom det är så smittsamt och även farligt. 
Så jag tar det lugnt och undviker all form av närmare kontakt med andra.

Det trista är att man tydligen kan gå med viruset utan att bli sjuk, men man är ändå smittbärare, så man kan vara "farlig" för andra.

Nå, det är bara att bedja en bön till den Gode Guden (om hen finns) och hoppas på att den här pandemin inte ska pågå allt för länge. Men drömmar och planer om sommarvistelse uppe i min gamla hemby nu i sommar ligger just nu på is. Kan bara hoppas på ett under.... Men det kommer nya somrar.
Önskar trots allt alla en  Glad Påsk och skräm inte påskkärringarna!


torsdag 2 april 2020

Från mig till dig:



Jämtstårscha gör ett nytt försök att blogga lite från Stockholms horisont:
det är lite för få idéer just nu pga att huvudstaden är mer eller mindre stängd- dvs vi är ett av corona-virusets offer och har bara att följa myndigheternas påbud och krav. 
Man får leva ganska så isolerat och undvika folksamlingar och tvätta händerna gång på gång på gång. Men ändå så pågår liv och aktiviteter så allt är inte svart. Någon eller några privatskolor har visst stängt, men inte alla. Äldste sonen, som är lärare, jobbar på en privatskola ute på Lidingö och de har ännu inte stängt. 
Ingen vet hur det här corona- eländet ska utvecklas och hur länge det ska pågå. Det känns påfrestande.

Men tack vare TV och internet så kan man i alla fall fortsätta ha kontakter med vänner och bekanta och vi kan även "gå" på konstutställningar, se teater etc via internet- helt gratis! 
Visst är det trist att tvingas leva så isolerade, men vi har inget alternativ. Det känns som om vi nu blir bestulna på flera månader av våra liv, kanske ett helt år... så det gäller att hitta ljusglimtar och ta vara på det positiva som finns.

Hittade en lustelig artikel om konst i ÖP som jag kopierar in. Det är en gammal notis från den 6 dec. 1883 och jag kunde bara skratta åt det som stod där- åren har gått och idag är nog ingen däruppe negativ mot konstälskare: