I brist på helt vanlig daglig stimuli så löser jag korsord stup i kvarten. Måste försöka hålla hjärnan igång -även om det inte kan mäta sig med vanliga dagliga saker. Det känns ändå ganska så ensamt och trist.
Jag har ju ÖP, så deras korsord är en räddning och dessutom så får jag två lokala gratistidningar varje vecka som har korsord.
MEN inte hjälper det så mycket, märker att jag blir less och trött på allt just nu.
Även om jag tar mina promenader för att få lite nyttig motion- så är allt så annorlunda. Jag undviker allt kontakt med andra- och så verkar de flesta agera just nu. Undrar hur länge detta "ickeliv" ska pågå? Det känns som om man lever i en mardröm.
Måtte vi snart få vakna upp till ett helt "normalt" liv- dvs kunna stå och prata eller sitta tillsammans med en kopp kaffe utomhus på min fina gård.
Jag har ju mina böcker och kan läsa -men det är inte samma sak som stimuli från andra.
Tänker ibland på att jag bor på fel plats.... men, men- så här är det väl snart överallt i Sverige; folk tvingas att ha distans. Även om jag läser i media att det fortfarande finns de som går ut på krogen och sitter nära tillsammans och umgås precis som förr. Jag förstår inte att de vågar. Får en känsla av att många inte tror att de kan bli smittade och att deras vänner är helt "ofarliga" - men så är det ju inte. Läste att många slutat åka med T-banan - och valde buss istället, men det är väl inte ofarligare.
Nå, en hel del har börjat cykla. Och andra går in till stan. De som inte har så långt till sina jobb. Min gård är som ett cykelstall just nu. Så många av de som bor här har insett att cykel är ett bra alternativ.
Cykla på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar