Den där Maskrosen

Gult i det gröna - Foto: Charlotte Mannberg

Jag tror att Charlotte lagt sig mitt i grönskan och tagit ett kort mot Hoverberget - en lite annan vinkel än den vanliga när folk tar kort med berget som bakgrund. 

Den där maskrosen - som oftast ses som enbart ett ogräs. Vackert gul...men enbart en girig naturväxt som sprider sig otroligt enkelt. Inget att skörda, inga husdjur vill äta växten och den vissnar snabbt om man vill plocka och ha i en vas. Det är en märklig blomma med en ihålig stjälk som flödar av mjölksaft när man bryter av den. 

Och när den vissnat så bildas lätta fjun, s.k "flygfrukter" som sprids mycket enkelt...en liten vindpust så dansar fröna över marken. Ännu ett av naturens variant på märkliga under; en blomma som inte pollineras.

Men jag minns att vi lekte med maskrosen som barn; dels gjorde vi enkla kransar genom att bara snurra stjälken lite och haka ihop dem och ibland tävlade vi i att göra så långa "maskrosband" som helst. Så kunde vi spjälka stjälkarna som då lockade ihop sig och vips så gjorde vi  "peruker" av blommorna som vi satte på huvudet. Också en lek... 

Barns fantasi överträffar oftast de vuxnas.

Bomärke

Saxat från Wikipedia:

Ett bomärke är ett skrivtecken som består av en eller flera linjer, och som i huvudsak har använts på samma sätt som en namnteckning. Ibland består bomärket av parallella linjer eller inskurna bågar, men ofta bildas det av en stav med tillagda kännestreck. Märkena påminner mycket om runorna.

                                                                1. Islänningen Omar Ketilsons bomärke (1369)
                                                                2. Islänningen  Þordur Snorrasons bomärke (1439)
                                                                3. Kalmarrådmannen Sweder Scales bomärke (1413)
                                                                4. Stenhuggarmärke från Uppsala Domkyrka

Även efter att skrivkonsten började bemästras av folket kunde bomärket signeras intill namnteckningen på protokoll, avtal o.d. Men märket har tidigare använts på hus och bohag, liksom  varit inbränt eller inskuret i boskapsdjur. En persons bomärke gick ibland i arv. Ofta hade även gårdar sitt eget bomärke. Ursprungligen var det dessa som kallades bomärken, medan övriga endast märken. Numera benämns samtliga märken bomärken. Bomärke hade även individuella stenhuggare som arbetade för ett större byggnadsbolag. Sådana märken kan åskådas i Lunds domkyrka eller Vadstena klosterkyrka.

Själv har jag "Klockarsläktens" bomärke på olika saker, t ex på en brevkniv och flera träaskar samt några nyckelhållare som jag fått av min farbror Kalle W. Han märkte alla sina hantverk med bomärket, tyckte att det var en fin gammal symbol som troligen använts inom släkten i oändliga tider. 

Min farbror Kalle berättade att det fanns en träkista med gamla handlingar i "Klockars". De flesta ska ha bomärket med vid underskrifterna. Jag vet att min bror Olof för många år sedan ville låna dessa handlingar för att göra kopior av dem - men, tyvärr, ägarna till "Klockarsgården" var inte villiga att låna ut.  Själv tycker jag ju att gamla unika handlingar borde förvaras i arkiv och att släkten kunde få kopior av handlingarna. 

Men jag fick i alla fall bomärket uppritat på ett papper som jag sedan använde som mall när jag lät min lokala guldsmed skapa mig en ring av två vanliga guldringar som jag hade. 
Det är min helt egen design -som jag blev inspirerad till efter att ha sett gamla kinesiska ringar på en utställning. Jag tror det var på Historiska museet.
Jag tycker om den ovanliga formen med lätt insvängd yta.

Min guldsmed blev helt fascinerad och efter att ringen var gjord, så förstörde han just den mallen. Jag ville inte att han skulle använda min design till andras ringar. Och han förstod mig efter att jag berättat om bomärkets ursprung i min släkt.

Men det är roligt att kunna ha ett gammalt släktmärke och kunna använda det på egna saker. I stället för att låta allt falla i glömska. Det är en bit släkthistoria.

Äppeltider...

Äpplen är ett "måste" - när de första skördarna ligger där inbjudande hos torghandlaren och lockar med både form och doft så känns det så härligt. 
Äppeltid = skördetid.
Det blev en stor kasse med hem och så nu får jag agera "husmor". ha!
Äppelpaj (mums) - och så flera burkar äppelkompott på burk. Så gott att ha i morgonens yoghurt med goda och nyttiga fullkornsflingor. 

En god Start på dagen. (nu blev det reklam igen) häpp, den bjuder jag på.

När jag var barn så kom alltid en jättestor låda med äpplen på hösten till oss med avsändare onkel Erik i Tureberg. Onkel Erik hade flera äppelträd på sin tomt och kunde ej ta vara på all frukt- men å det kändes som en sorts julafton för oss ungar. Så goda äpplen! Att varje dag få ta ett äpple med i skolväskan kändes extra lyxigt. 
Och det är nyttigt med frukt: "ett äpple om dagen ....osv..."

Äpplet har ju fått en viss roll i vår historia genom den bibliska historien om Adam och Eva och det så kallade "Syndafallet" en historia som har många bottnar, men även frågetecken. Det är symbolik på hög nivå.
MEN i bibeln står inget om äpplen! 
Där kan man läsa att i Edens lustgård fanns ett träd, "Kunskapens träd" och att dess frukter var förbjudna, så kanske var det just det "förbjudna" som lockade. 
Gud var ju den som hade all makt.

I alla tider har maktens män satt gränser för alla som inte tillhör den klass som styr. I bibeln står det klart och tydligt att frukten heter "kunskap på gott och ont". Det handlar alltså om att kunskap ger makt. Men kunskap kan vara både ond och god. Och ju fler som fick kunskap: mindre makt till makthavarna.
Så de med makt sa: "Men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö." (1 Mos 2:17.)

I vår gamla Asa-tro finns även myten om Adam och Eva: 
nämligen Ask och Embla. 
De skapades av två trädstammar som Asaguden Oden, även kallad Gautr (betyder avlaren) fann på stranden. Ask blir den första mannen och Embla  (trädet alm) blir den första kvinnan.

Alla gamla skapelsehistorier är fyllda av likheter och kanske är det så att myterna skapades för att människan skulle få ro inombords. Varför finns vi? Vad är syftet? Vad är meningen?
Under utvecklingen från en apa till en mer utvecklad varelse som under miljoner år blivit till den vi är idag- så är det en både märklig och svårförståelig period. De flesta som läst utvecklingens historia tänker nog på detta och har nog ställt sig frågan Varför?

Mer om Riksdagsman Anders Mårtensson

Anders Mårtensson var alltså född 1774-04-11 och äldst bland sju syskon. Han övertog halva farsgården efter modern- den andra halvan övertog hans broder Erik.  Anders gifte sig år 1807 med Ingeborg Gunnarsdotter.

1817-18 var han riksdagsman för södra Jämtland och var suppleant i konstitutionsutskottet. Då skrev han också en motion angående jämkning i roteringsskyldigheten för Jämtlands län.

Den 13 juni 1819 kungör han från predikstolen i Bergs kyrka var den nya sockenstugan ska ligga i anslutning till den nya kyrkan.

År 1823 som riksdagsman för södra Jämtland:
var ledamot i det utskott som skulle granska ståndens allmänna och enskilda besvärs-och ansökningshandlingar.
Motion om Jämtland "som fordom" må bliva lagd under Västernorrlands länsstyrelse.
Motion om att "räntegivaren må vara berättigad att utgifva sitt tionde och räntespannmål i sådan säd som hans jordbruk avkastat.
Motion om borttagande om likstolsavgift (prästens rätt att erhålla ko ur dödsboet om boet hade fler än fem kor)

1834-35 riksdagsman, suppleant i konstituationsutsottet.
Motioner:
Skjutslegans höjande till 24 shilling banco mellan Klöfsjö-Vemdalen
800 rdr årligen till förbättrande av hästaveln i länet.
Tillökt anslag till rusthållarna i länet.
Hypoteksinrättningar måtte komma till stånd.

1840 Riksdagsman för södra Jämtland
Ledamot av allmänna besvärs och ekonomiutskottet.
Liberalerna får makten i alla fyra stånd. Stark opposition mot Karl XIV Johan.
Förslag om enkammarriksdag väckt. Beslut taget om riksdag vart tredje år i stället för som hittills vart femte.

1840.03.01 Död i underlivssjukdom under tjänstgöring som riksdagsman.
Det gick länge ett rykte om att han skulle ha blivit förgiftad av ett glas vin- vilket hans dotter tillbakavisade som totalt osant.

*****************************************************

Anders Mårtensson och Ingeborg Gunnarsdotter hade flera barn;
bl a sonen Anders Andersson f.1820.08.16 -d.1892.01.22 
Han gifte sig 1855 med Ingrid Jönsdotter f.1827.08.18 -d.1913.07.31 och de två är min mormor Ingrid Andersdotters (gift Ekberg) föräldrar.
Anders Mårtensson var alltså farfar till min mormor.

****************************************************

När jag åter läste mina släktpapper så insåg jag verkligen hur annorlunda tiden var när Anders Mårtensson levde. Tänk bara på att prästen kunde ta en ko från de sörjande som "betalning" för begravningen, om de hade fler än fem kor! Horribelt. Varför skulle prästen sko sig på att folk dog. Usch och fy!

Böcker om hembygden

Det finns en hel del böcker skrivna om min gamla hembygd.
Den första jag läste var "En bok om Berg" av Leonard Rosén.
Den kom år 1958.  

Leonard Rosén var folkskollärare, bl a på byskolan i Kvitsle och sedan i Vigge. Han var mycket intresserad av bygdens historia och skrev denna bok som man kan läsa som en liten historiebok om Hoverberg.

citat ur boken: 

"Vare sig man kommer från norr eller söder, öster eller väster å södra Jämtlands sedan gammalt nyttjade färdevägar, ser man Hoverberget resa sig som en fyrbåk i de vidder av skogar och vatten, som trakten här visar upp. Hoverberget visar vägen till en urgammal bebyggelse, som går fram runt berget och sedan fortsätter utefter strand och dal i alla riktningar. Här har man Berg, socknen, som fått sitt namn av Hoverberget, eller berget, som bergsbon kallar det i vardagslag."

År 2007 kom en mycket intressant bok om Bergsviken, där jag har lite rötter. Redaktör för boken är Bertil Månsson och till sin hjälp har han haft Bergsvikens byamän.

I Bergsviken föddes min släkting Anders Mårtensson (1777-1840) Hans hustru hette Märet Göransdotter.

Anders Mårtensson var både bonde och riksdagsman och blev känd för att alltid följa sin övertygelse och ej lät sig påverkas av dem som ansågs stå över honom i byn. För honom var det förtroendeuppdraget som var det viktigaste. 
Som riksdagsman visade han öppet att fjäsk och överdriven artighet gentemot överklass och adel inte var hans stil utan han var öppen och frispråkig och kunde motivera sina krav.

Man kan läsa lite om honom och hans liv i Berg&Åsarne med Bergvind 1976

Så år 2000 kom de böcker jag har haft så stor hjälp och glädje av - både när det gäller släktforskning på min mors sida och så alla historier om gårdar och folk i "Oppbygda" dvs byarna Mo-Kvitsle-Dalåsen med ett gäng fantastiska redaktörer och forskare: 
Filip Karlsson, Erik Salomonsson, Iwan Jonsson, Hans Olsson, Olle Jonsson, Robin Jonsson, Kalle Olsson, och Johan Eriksson.

De två böckerna är verkligen en skattkista och så spännande och roliga att läsa och lärorika. 
Jag önskar att det fanns liknande böcker om Hoverberg med alla gårdar och släkter dokumenterade . 

Det är två böcker; en om "Gårdar och folk"
och en om "Gårdar och händelser". 

Jag minns att Iwan Jonsson ringde mig och ville ha uppgifter om min släkt i Mo och Kvitsle och jag delade med mig av allt jag hade.

De forskade en hel del i olika arkiv både i Jämtland och så bl a på Riksarkivet, och jag blev imponerad över det enorma jobb de gjorde. 

Varje gård och innehavare samt alla släkten är dokumenterade med både foton och namn. Där finns allt man vill veta.
Och resultatet blev fantastiskt. 
Det forskargänget är värda alla rosor! 

Än är det sommar....

                    foto: Harriet (tack!)

De går där och äter

Njuter av sommarens gröda

omgivna av blommor 

Ute på sjön leker vinden 

Blundar jag så kan jag känna

doften av gräs 

Minnena flödar

alla åren som gått

ändå kan det kännas

som om tiden står still

Ma röttran i Berg...

De som sätter spår...
både musikaliskt och med skrivna ord. 
 
Det kom ett mail från min  "syster vid havet"   e-noor;  som berättade att hon varit i Malmö i slutet av juli och lyssnat på bandet Wilmer X och speciellt då på "mannen med hatten, mannen med glasögonen, mannen från vidderna" dvs Janne Lindén, lillebror till min gamla skolkamrat och käre vän Sture. Janne finns på Youtube, bl a med Wilmer X ! Jag minns att Sture tidigt lärde honom att spela gitarr och det gav ju verkligen resultat.

 

Janne spelar blues som en "gud" och jag är så imponerad över hur skicklig han är.  Han är så begåvad- precis som Sture, som jag ej träffat på år och dag.  Sture verkar inte besöka sin gamla hembygd; åtminstone syns han aldrig till på ställen där man träffar folk, som på Hembygdsgården. Tyvärr. Men han finns i mitt minne även om vi nu börjar bli lite äldre... åtminstone på utsidan.

En häst! En häst! Mitt kungarike för en häst!

 "En häst! En häst! Mitt kungarike för en häst!" ropade kung Richard III på sin dödsbädd enligt William Shakespeare. Jag tror att Shakespeare skrev dessa odödliga ord just för att hästen var en symbol för både liv och frihet. Tvivlar på att Richard III ville ha en häst där han låg och drog sina sista andetag.  MEN hästen var en symbol för människans längtan efter frihet.

På hästryggen har människan både segrat och skapat nya möjligheter. Att fort ta sig fram i eländig terräng, att snabbt rida med budskap från den ena platsen till den andra, samt att med hästen som medhjälpare bruka jord, flytta stora timmerlass och att med kärra eller vagn kunna flytta tunga saker flera hundratals mil, och vara postbudbärare. Hästen har varit stöttepelaren.

Idag ser det annorlunda ut. Hästen har ju fått en annan roll för den enskilde, dels så har den en viktig roll inom ryttartävlingar, trav och galopp; Men även en stor roll för den enskilda som på hästryggen kan ge sig ut på långa ridturer och leva ute i det fria då och då och uppleva vår natur från hästryggen.

Jag fick ett mail från Charlotte M och saxar en bit ur det här:

Som jag skrev nyss så har jag haft en fantastisk sommar. Jag har fått  träffa dej, varit på Delsbostämman, träffat hästen och min idol Järvsöfaks, nästa söndag så ska jag cykla en del av cykelvasan och i slutet på denna månad så ska jag premiera min häst uppe i Wången. 

Två saker till som jag gjort och som jag nästan värdesätter högst är en dröm som jag haft under alla år som blev av nu i sommar. Jag har ridit med ett gäng andra mellan Klövsjö till Hoverberg, efter Karl den elftes väg. 

Helt magiskt. Min själ blir alldeles lycklig av den resan. Att få sitta på hästryggen i skogen är något som alla borde få uppleva. Vilken lycka!

Skickar några bilder från dagen då vi red från Åsarna till Hoverberg. Vi har stannat för att fika på berget i Brånan. Fantastisk utsikt. Det är jag som har den svartvita hästen.

foton från Charlotte M.

Saxat från Klövsjö-sida på nätet:

Kung Karl XI satt på hästryggen i dessa trakter i juni månad 1686  och han skrev i sin dagbok:

"Jag red till Bergs Sokn, hvareft vi åto frukost; derifrån red jag igenom Klöfsjö Sokn öfver Klöfsjö fjäll, hvilket fjäll skiljer Jemteland och Herjedalarne åt. Till Wemdalen, hvarest jag blef om natten, hvilket är första Sokn i Herdalarne och Annex till Hede Pastorat"

-Med dessa rader kommenterade Karl XI:e själv sin Eriksgata genom Klövsjö-Vemdalen i sin dagbok.

Väl hemkommen till Stockholm uttalade han:

"Åt Jemteland och Herjeådalen är inget att gjöra".

Om kungen inte imponerades av Jämtlands län satte dock hans besök sina spår hos undersåtarna. Vid sin lunchrast i Klövsjö, där han ställde sin häst i ett vid Tomtangården ännu bevarat stall, då passade han på att visa sin humanitet genom att benåda ett par unga desertörer från ett grymt dödsstraff.

Tiden går och läker alla sår...

Tiden går och vi får gråare hår. Vänner försvinner och påminner om att ingen lever för evigt. Men våra minnen finns kvar, påminner om hur det en gång var.

Som när jag var liten då var det häst och skördetröska som gällde. Och att kantslå med lie. Sedan kom traktorer och nya redskap för bönderna. Allt ska ju idag gå så fort och vara så  lönsamt som det går. Tidens gång...

Men jag har i alla fall fått uppleva hur hästen var bondens bästa dräng och jag har fått vara med att både räfsa och hässja hö. Det var både spännande och roligt att lära sig hur man gjorde. Men en gång var jag allt för nyfiken och ville pröva att slå med lie. Vilket var helt förbjudet för oss barn. Men min nyfikenhet tog överhanden och jag tog en lie i smyg och började slå, det gick ganska bra tills jag tog i för hårt och höll på att kapa mitt vänstra ben... ajajaj- det blev ett rejält hugg, men som tur var såg någon av de vuxna vad som hänt och jag blev skjutsad direkt till läkarmottagningen och doktor Hammarberg. Snabbt bars jag in till hans behandlingsrum, såret från lien var som tur var inte så djupt utan doktorn kunde tvätta och sedan sy ihop. Jag har inget minne om bedövning, minns bara att allt gick så fort. 
Sedan fick jag gå med ett bandage kring underbenet i några veckor- var till doktorn några gånger för att han ville se hur det läkte. Och det läkte bra, efter några veckor så var allt så fint - men jag fick ett minne för livet. 
Ärret syns än idag. 
Ett minne av mitt äventyr i höskörden/slåtten.

En favorit från Norge

< Helge Torvund  (1982 i Stockholm)

En favoritpoet från Norge, som jag lärde känna som poet för ganska många år sedan. Jag föll pladask  för hans poesi och fick även glädjen att ha honom som diktlärare när jag var "elev" på Diktkammeret -en norsk internetsida för mer eller mindre amatörpoeter inom poesins område. 

Helge Torvund lärde mig mycket och av honom fick jag en gång det bästa rådet: "stryk sista raden" Det är så lätt att man blir övertydlig och liksom förklarar en dikt just på sista raden. Det är läsaren som tolkar och upplever poesin -likaväl som man upplever prosatexter olika så upplever man även poesi på olika sätt.

En dikt som jag föll för direkt var just denna, Torvund skickade mig texten i ett mail.  Och jag har läst den många gånger.  Här en länk med inspelning som NRK gjorde år 1991 av just min favoritdikt. 

Lyssna, se och njut:   https://tv.nrk.no/program/FROG01000990 

KARTLEGG LENGTINGA SINE RØRSLER
Lytt ikkje til meg
men til det eg talar om
Noter deg blodet i din eigen kropp
Merk deg skilnaden på vinden
i eiketreet og i graset
Skriv ned den opplevde lengda
på telefonstrengen sin boge
og registrer svalene sitt liv i lufta
Mål styrken på forelskinga
og kartlegg lengtinga sine rørsler
i fingertuppane i skumringa
Fotografer orgasmen si bølgje
gjennom ryggrada
Gjer seismiske målingar
av sjølvmordsforsøk
Slå fast den nøyaktige styrken
på lukta av nymalen kaffi
Og finn omkrinsen på frykta for døden
Sjå ikkje på meg
men på det eg talar om
Arkiver opplysningar
om hesten sine draumar
Systematiser syna
av di uro i torevêr
Stenografer lengda på fallet
når du søkk inn i søvn
Sett opp i blindeskrift
din kunnskap om Gud
Lever ein rapport
om smaken av eit kneippbrød
Og hald til sist
eit sju dagar langt seminar
om dei typar energi
kjærleiken på jorda er laga av

                                                               Helge Torvund  (2019)

Sommarvy

Utsikt från Mångsmårs