En häst! En häst! Mitt kungarike för en häst!

 "En häst! En häst! Mitt kungarike för en häst!" ropade kung Richard III på sin dödsbädd enligt William Shakespeare. Jag tror att Shakespeare skrev dessa odödliga ord just för att hästen var en symbol för både liv och frihet. Tvivlar på att Richard III ville ha en häst där han låg och drog sina sista andetag.  MEN hästen var en symbol för människans längtan efter frihet.

På hästryggen har människan både segrat och skapat nya möjligheter. Att fort ta sig fram i eländig terräng, att snabbt rida med budskap från den ena platsen till den andra, samt att med hästen som medhjälpare bruka jord, flytta stora timmerlass och att med kärra eller vagn kunna flytta tunga saker flera hundratals mil, och vara postbudbärare. Hästen har varit stöttepelaren.

Idag ser det annorlunda ut. Hästen har ju fått en annan roll för den enskilde, dels så har den en viktig roll inom ryttartävlingar, trav och galopp; Men även en stor roll för den enskilda som på hästryggen kan ge sig ut på långa ridturer och leva ute i det fria då och då och uppleva vår natur från hästryggen.

Jag fick ett mail från Charlotte M och saxar en bit ur det här:

Som jag skrev nyss så har jag haft en fantastisk sommar. Jag har fått  träffa dej, varit på Delsbostämman, träffat hästen och min idol Järvsöfaks, nästa söndag så ska jag cykla en del av cykelvasan och i slutet på denna månad så ska jag premiera min häst uppe i Wången. 

Två saker till som jag gjort och som jag nästan värdesätter högst är en dröm som jag haft under alla år som blev av nu i sommar. Jag har ridit med ett gäng andra mellan Klövsjö till Hoverberg, efter Karl den elftes väg. 

Helt magiskt. Min själ blir alldeles lycklig av den resan. Att få sitta på hästryggen i skogen är något som alla borde få uppleva. Vilken lycka!

Skickar några bilder från dagen då vi red från Åsarna till Hoverberg. Vi har stannat för att fika på berget i Brånan. Fantastisk utsikt. Det är jag som har den svartvita hästen.

foton från Charlotte M.

Saxat från Klövsjö-sida på nätet:

Kung Karl XI satt på hästryggen i dessa trakter i juni månad 1686  och han skrev i sin dagbok:

"Jag red till Bergs Sokn, hvareft vi åto frukost; derifrån red jag igenom Klöfsjö Sokn öfver Klöfsjö fjäll, hvilket fjäll skiljer Jemteland och Herjedalarne åt. Till Wemdalen, hvarest jag blef om natten, hvilket är första Sokn i Herdalarne och Annex till Hede Pastorat"

-Med dessa rader kommenterade Karl XI:e själv sin Eriksgata genom Klövsjö-Vemdalen i sin dagbok.

Väl hemkommen till Stockholm uttalade han:

"Åt Jemteland och Herjeådalen är inget att gjöra".

Om kungen inte imponerades av Jämtlands län satte dock hans besök sina spår hos undersåtarna. Vid sin lunchrast i Klövsjö, där han ställde sin häst i ett vid Tomtangården ännu bevarat stall, då passade han på att visa sin humanitet genom att benåda ett par unga desertörer från ett grymt dödsstraff.