Nu så....

Har våren kommit och bina som finns i lilla bigården i Vinterviken har börjat vakna. Men de bin som jag såg häromdagen verkade enbart slöa och trötta när jag tittade på dem.

Detta med bin och honung påminner mig om att farbror John i Jacobs skaffade sig bin och hade några kupor i trädgården. Vi ungar var nyfikna och tittade på hur bina flög ut och in i kuporna. Farbror John berättade att de sög nektar ur blommorna och gjorde honung som han skulle ta hand om till hösten. 

Jag minns även att han då klickade honung på en plåt och lät allt torka. Kanske hade han dem i ugnen en stund? Nå i alla fall så blev det honungskarameller och vi ungar fick alltid en näve att njuta av. De var gott! Och även nyttigt enligt farbror John.

Vårblommorna finns överallt just nu och jag bara njuter av allt som är vår, samt att nu börjar sommarlängtan att kännas. 

Men hur blir denna sommar? Lika trist som förra årets... dvs jag kan inte åka bort utan får stå ut med lokalsommar.

Men jag längtar till Jämtland, efter miljö och alla vänner och bekanta.             

Jag hoppas att alla klarat sig från den här virusepidemin och att ingen drabbats hårt. Fast jag vet ju, efter att ha läst i tidningarna, att viruset nu finns överallt. Tyvärr.  

Tur att jag har Vinterviken så pass nära så att jag kan ta rundor därnere och njuta av naturen. 

Men det kan inte ersätta längtan norrut. Man får lov att stå ut och acceptera - även om det är  ensamt nu.

   

   

Vår i Vinterviken

 

Första riktiga vårdagen. Den var idag med klarblå himmel och solvärme. Så skönt. 

Jag tog en lång promenad ned till Vinterviken  och njöt av våren hela dagen. Tog en kopp kaffe med nybakad kanelbulle vid trädgårds-caféet . Sedan gick jag en runda och satt en stund på gamla bryggan. Det kändes nästan som sommar. Märkligt.

Flera av de som odlar i sina trädgårdar var där och fixade -snart dags att sätta fröer och plant gissar jag. Och det var faktiskt ganska många besökare där, ovanligt på en vanlig vardag, men det kanske har med att många har ändrade arbetsrutiner nu under pandemin.

Och alla njöt av solen.

Det är ett så mysigt område att vandra runt i och att njuta av naturen på. Trevligt att där finns både café och restaurant -jag kan rekommendera båda. Även om jag oftast bara tar en "fika" på  caféet. Det är ett härligt utflyktsmål för oss stadsbor -allt är som på "landet" Jag bara njuter när jag är där.

Sommartid har man även underhållning en del dagar; på eftermiddagar och kvällar i Café-trädgården och då kan man njuta av både kända och okända artister.

Pst- det är den 12 mars...

 

Det är den 12 mars idag. Jämtlands nationaldag -och det har med att det jämtländska alltinget alltid höll sina möten på Bynäset på Frösön under den vecka som den 12 mars inföll. En gammal tradition.

Då hade man även en stor marknad, Jamtamotsmarknaden -som var en mötesplats för alla forbönder med varor, mat och även kultur.

Marknaden flyttades år 1798 in till Östersund och döptes då om till Gregoriemarknaden eftersom "Gregoriusdagen" tidigare inföll just den 12 mars.

Idag firar jämtarna sin egen dag som en flaggdag!

Tack Irija som påminde mig.

Vinterväg mot våren...

Vi var på väg mot våren- men det blev bakslag i går och snön vräkte ner igen. Det såg ut som en riktig norrländsk vinter där jag bor. Snö. Överallt. Och alla vårblommor som försiktigt börjat kika fram blev helt  inbäddade i snö. Min gård blev inbäddad i vit "bomull" - det såg ut som ett vykort från norr. Men snart så blir det nog ordning på allt.

Men det är ju lite oordning numera i vädret så man får hoppas på att solvärmen snart ska ge oss den vår vi längtar efter. Själv är jag så trött på vinterväder och längtar efter sol och värme.

Nå skatorna har i alla fall börjat fixa sina bon - såg igår utefter min promenadväg att några även byggt och bor som grannar. Märkligt.

Eller behövde de kanske bygga nytt - det gamla boet lite slitet?

Lästips!

 

Vatten.

Sten på stranden och så vågor.

Det är något magiskt att vara vid havet, uppleva vågornas kluckande och känna sig som en del av det stora- det som vi alla härstammar från.

Vi bor på vattnets planet. Vi njuter av det, släcker törsten med det och allt är så självklart. Vatten.

Rolf Edbergs bok DROPPAR AV VATTEN DROPPAR AV ÅR, kom ut 1984 och jag hade tidigare läst hans böcker Spillran av ett moln, Vid trädets fot och blev helt fängslad av hans sätt att skriva, att berätta och att väcka reaktioner hos läsaren. Rolf Edberg var en tidig miljökämpe och arbetade även politiskt för att fånga upp märksamhet. Och han blev uppmärksammad -men tyvärr det politiska samhället vaknade sakta, agerade dåligt och det tog tid att nå ut till det politiska samhället som allt för ofta såg miljökämpen som ett hot mot ett utökat arbetsliv och måna om statens och företagarnas inkomster. Det tog tid innan miljöfrågan kom upp på dagordningen och man förstod vikten av en god och bra miljöpolitik.

Rolf Edberg 1912-1992 >>>>>>>>>
Miljökämpe, journalist, politiker, författare samt även landshövding i  Värmlands län (1967–77) Under en period var han även ambassadör i Norge. Han blev mycket uppmärksammad så att miljöfrågan och allas vårt ansvar kom på dagordningen.

Smakprov ur boken DROPPAR AV VATTEN DROPPAR AV ÅR:

Vågor, vilolösa vågor. Bortom alla tidsmått följer du deras slag mot stranden.

Själva ordet hav rymmer ett spektrum av synminnen. Nytvagna morgnar då loj dyning rör sig mellan horisonterna för att läppjas av stranden och man själv  känner sig ren som vitnande drivved. Soldagar med ett hav som skrattar med ändå förblir värdigt; måsar svävande över vattnet i sällskap med sin egen spegelbild. Så dagar som denna då vattnet skrynklas och vågor växer till övermognad medan vinden tutar i tuban och fräser vågorna till skum. Vindlösa dagar då vågor ändå rullar mot stranden likt glidande backar för att berätta om en storm över fjärran havsvidder. Efterstormdygn serena kvällar då dyningen läspar bland strandens klapperstenar, som en sovande andetag.