lördag 27 augusti 2016

En sorts längtan


Plötsligt drabbas jag av en saknad, en sorts längtan. Efter berget, efter sjön, efter tunt paltbröd i vit sås och med tjockt stekt bogfläsk. Eller kokt röding med mandelpotatis och hjortron med vispgrädde och go'rån. Och efter språket.

Vännerna som vet vem man är och som inte bryr sig om titlar och som uppskattar ärlighet och aldrig förnekar sitt ursprung. Människor som står med fötterna på jorden och inte frågar efter sådant som enbart är utanpåverk. Människor som inte sätter likhetstecken mellan yrke, titel och sitt ego.

En form av nostalgi ? Nej, dessa människor finns i allra högsta grad än idag.

Jag träffade gamla skolkamrater i somras. Många av dem har klättrat högt på den s.k samhällsstegen och har lyckats nå dit de ville. Men de är skolkamrater som ändå är sig själva och inte skäms över sitt ursprung.
Det kändes som om åren stått stilla -vi var skolkamrater igen. 

Det kändes så skönt att slippa mötas av märkvärdighet och ytligt spel för att visa sig lite förmer än andra. Akademiker eller jordbrukare, körkortsutbildare eller skollärare, socialarbetare eller sjuksköterska...  Vad betyder en titel, viktigare är att vara en person som är ärlig och öppen och som inte skäms över sitt ursprung. 

Jag påpekar detta eftersom jag  ibland mötts av den attityden - att man anser sig vara bättre, smartare och viktigare genom sin utbildning.  När det egentligen handlar om något så enkelt som: hur man är. 



fredag 26 augusti 2016

Sommarminnen

                                                     x
Samtidigt som jag var uppe i min gamla barndomsby i juli, så firades det konfirmandjubileum för flera olika årgångar. Det var först en kort och fin samling i kyrkan och sedan möjligheter att umgås lite närmare uppe på vackra Hembygdsgården, där det serverades kaffe. Det blev en mycket fin dag med gamla skolkamrater; Även om jag knappt kände igen en del. Åren har gjort sitt.

Tyvärr så kan eller vill inte alla vara med på sådana här träffar, så många lyser med sin frånvaro. 
Jag skulle ju ändå vara en tid däruppe, så självklart passade jag på att träffa gamla ungdomsvänner. Men ibland så önskar jag att man hade mer tid på sig. Det blir så korta möten.

I år så kom ju min gamla barn och ungdomskamrat Monica hem på besök, från USA där hon numera bor -så det blev lite tid för oss att minnas och prata. 
Jag, Monica och min kompis Maggan gjorde även lite besök hos gamla människor som alltid funnits med under åren vi växte upp. 
Bland annat besökte vi Birgit, som som arbetade på apoteket samtidigt som min faster Anne-Marie, när jag var ung. Birgit blev oerhört glad och tacksam över att vi kom och överraskade, så det blev en mycket trevlig eftermiddag med prat om hur allt hade blivit. Och självklart blev det en annan dag ett långt besök hos faster Anne-Marie, som bor i Svenstavik, Bergs kommuns tätort.

Min gamla by är ju inte som den en gång var när jag växte upp. Och många gamla lever ett ganska ensamt liv, om de inte har en familj eller släkt nära sig.




lördag 13 augusti 2016

Alla dessa solnedgångar



Julinatt- solen har precis sjunkit nedanför horisonten. Jag står stilla utan att röra mig. Ser färgerna, känner doften. Jag lyssnar på tystnaden. Ännu en underbar kväll i min kära jämtländska hembygd.

Vi sitter länge ute och pratar i sommarnatten, min gamla ungdomsvän och jag. Påminner varandra om hur det var när vi var mycket unga. Lördagsbesöken på Galhammarudden och danserna. Killarna vi mer än gärna dansade med. Den första stora kärleken. Drömmarna och längtan. Och alla dessa vänner. Vart tog egentligen alla vägen? Hur blev deras liv? Yrkesutbildning, vidare studier vid högskola, giftermål, fick barn, en del skilda, gifte kanske om sig...
Och livet skrev personliga manus för var och en. 

onsdag 3 augusti 2016

Vackraste gården i byn


Gården Jacobs är nog den vackraste gården i byn. Granne med farfarsgården. Här bodde min barn-och ungdomskamrat tillika skolkamrat Monica. Även hon flyttade till Stockholm i ungdomen för att jobba. Och för att sedan emigrera till USA. Monica bor idag i Spokane, Washington efter att ha bott många år i Californien.

Idag är det Monicas bror Uno som är ägare till hemgården, och han har gröna fingrar och odlar bland annat blommor och har en helt underbar trädgård, vid sidan om sitt verkstadsföretag.


Gamla ladugården har stått tom på kor sedan länge. Där fanns också en liten bostad på ett rum och kök, där bodde gamla tant Ida som var så snäll och alltid bjöd på godis. Minns speciellt två vackra hundar av porslin som hon hade på en hörnhylla i sitt kök. Vi barn fick röra lite vid dem- men hon stod bredvid och såg till att vi ej tog ner de vackra porslinshundarna från hyllan.
Gamla ladugårdsbyggnaden är idag utbyggd för annan verksamhet.

                                   
På gården finns även ett mindre bostadshus- ett ombyggd och moderniserat gammalt lagerhus i två våningar som Monicas far John gjorde om till en egen modern bostad, när Uno tog över gården. Här bor Monica när hon besöker sin gamla hemby.

Och överallt dessa vackra, generösa blommor. Ett drömställe!

Det var fantastiskt att efter alla år besöka "Jacobs" och åter känna lite av hur det en gång var.