Från en svunnen tid

Vilken överraskning mailboxen bjuder på idag; Fick åter några gamla foton från min käre kusin Ove som Gott-Nytt-År-hälsning. Jag blev alldeles varm i hjärtat.
Det är pusselbitar bakåt som jag verkligen tycker om. 

Det gamla huset och jag tror att det är farfar med ett av sina barn som står med hästen och farmors föräldrar, samt farmor sittande med ett av barnen.  Vem den unga flickan med cykeln är... okänd...(?)

Stora huset under uppförande år 1911... det som blev rödmålat. Och jag gissar  att det kanske är farmors far som står där och är stolt byggherre...(?)

Farmor och farfar med sina första fem barn:  John f.1907, Per f.1910, Olof (min far) f.1911, Astrid f.1913 och Berta f.1916

Med önskan om ett Gott Nytt År!

Nu tändas åter ljusen i min lilla stad, 

två ganska svaga lyktor framför rådhusets fasad. 

Lyser över ströget, där går Kalle och Marie, 

och blinkar emot Vera på Waléns konditori. 

Och grabbarna i gänget står och pratar ner vid Grand, 

om flickor och om fotboll och om livet med ibland. 

Från hotellet hörs en trio i Tousellis serenad. 

Det är kväll i min lilla stad. 

Östersund 

Det var radioprofilen Per Martin Hamberg (1912-1974) som under pseudonymen Eric Decker skrev texten till en schlager som var ganska populär i min ungdom. 

Per Martin Hamberg som kom från Stugun där hans far var präst, hade bott och studerat i Östersund. Då hade han även kontakt och samarbete med Karin Juel - en annan kulturperson med anknytning till Hoverberg. Och idag är det Karin Juels barnbarn Therese som äger mitt gamla barndomshem.
Per Martin Hamberg hade tydligen även släktanknytning till Hoverberg och till huset "Deckers", där någon med namnet Decker hade bott. 

Min farbror John med familj köpte "Deckers-huset" omkring 1960 och bodde där under många år. Jag minns att huset var lite speciellt, två ingångar och spännande med alla sina utrymmen och närheten till sjön.
Så småningom så blev det nya ägare till huset; dottern til min syster vid havet E-noor köpte huset. 

Ibland är världen liten.

Nu är det strax jul igen!

Snart dags för julfirande. En högtid med både minnen och traditioner. Mest detta med julevangeliet och den fantastiska berättelsen om Jesusbarnet och hans mor Maria. Utvald att föda ett speciellt barn som skulle påverka hela världen. 
Hon som kallas Madonnan. 

Varje år jag besöker min barndomsby så blir jag påmind om denna Madonna. Inte via något kyrkligt eller läsande av bibeln. Utan genom något så vardagligt som en vanlig björk. En björkstam som lockar till tolkning genom hur barken har formerat sig och bjuder på en bild. 
En Madonnabild.

Åtminstone jag ser alltid Madonnan. Och tänker att det är som en helig björk. Mitt framför trappan till min gamla vän Margaretas hus.

  

God Jul

Där jag lekte som barn

Farmor och farfars gård. Med två bostadshus-ett äldre med utsikt mot sjön och ett stort rött hus som min farmors pappa hade byggt år 1911. Här samlades hela släkten på sommaren, särskilt när höskörden skulle starta, alla hjälpsamma armar behövdes. Det fanns två lägenheter i stora huset och även två i det gamla lilla huset, så det fanns husrum till alla. Dessutom fanns det en liten bostad ovanpå snickarboden som var avsedd för en dräng. 

Mina syskon och alla kusiner var mina lekkamrater, och vi hade en hel gård med många uthus att upptäcka och att leka i. Vi var nog minst 15 ungar under sommaren som lekte kurragömma eller kull ute på gårdsplanen. 
Jag minns glädjen att få rida barbacka på trogna hästen Lisa ner till sjön och vi plockade ett sorts gräs i dikena ner mot sjön som grisarna tyckte om.
Och farfars jordgubbsland var en gudomlig lockelse sommartid och även alla bärbuskarna- röda och svarta vinbär och krusbärsbuskar. Alla bär var nog vårt sommargodis.
När det var dags att släppa ut korna på sommarbete fick vi vara med och se till så att inga glada kor sprang åt fel håll. Och när de släpptes ut på skogsbete så fick man följa med och se till att alla gick den rätta vägen upp till skogen.

Nere vid sjön fanns ett tvätthus, med en stor gryta att använda till att koka vittvätt i, och där fanns en gammal smedja och så "vår" badstrand. Liten och med grusbotten, men å så roligt vi hade när vi fick gå ner och bada där. Dessutom kunde vi låna någon av roddbåtarna som låg där nere. Bäst var den lilla grön-vita ekan, den var lättast att ro.
På hösten blev vår badplats omvandlad till notplats, dvs då drog man fiskenot och landade den på stranden och det var spännande att se vilka fiskar man fått, oftast var det sik och laxöring men ibland hände det att en stor gädda trasslat in sig i nätet.

Det mest spännande var nog " snickarbua" och se på när någon av farbröderna sågade bräder, svarvade träpinnar och vips- så var det plötsligt en barnstol. Jag minns speciellt hur skicklig min farbror Kalle var att göra en barnstol eller en kökshylla. Det var som trolleri att han av lite bräder och träpinnar kunde få till något så vackert.

Och på hösten var det tunnbrödsbak i bakstugan och det var bara att njuta av nygräddat tunnbröd med lite smör på. Och i separatorn snurrades tjock grädde fram ur ny mjölk, som sedan blev extra gott att ta till jordgubbarna eller till nyplockade hjortron. 
Och allt var så självklart.
I mitt minne är alla dessa minnen från barndomen något speciellt.

Nu är stora röda huset rivet. Min kära "lill-kusin" Ove tog kontakt via mail häromdagen och berättade med ord och foton. I slutet av november revs huset som stått tomt i många, många år och börjat förfalla. Och tydligen ska landsvägen breddas där och dras om så ett gammalt tomt hus stod självklart helt i vägen...

Men jag kände sorg inombords, alla gamla goda minnen som väcktes till liv och så inse att nu är min barndoms släkthus "borta med vinden"...

Skyltar som bjuder på spänning...

Ja vad ska man välja: Helvetet eller Ingenting? 

Själv har jag  faktiskt varit i Helvetet dvs Kusbölehelvetet, en rejäl kanjonklyfta några mil från Oviken. Det kändes som att vara på upptäcksfärd ute i en vildmark som nästan kändes jungfrulig.
Jag minns att där fanns ett fågelrede i en klippskreva, tvärsöver där jag stod, och en stor fågel låg och skyddade sina ungar.

 C:a 20-25 meter ner forsade vatten fram -inget ställe för sportfiskare alltså. 

Doften från granskogen var mycket stark och så den där märkliga tystnade som hörs i en stor skog.

Jag var mitt ute i vildmarken och ändå så nära till orter som Oviken och Myrviken.
En märkligt känsla.

<<Järnvägsstationen ligger i Svenstavik- där några reklammakare även öppnat ett Storsjöodjurcenter. haha... Storsjöodjuret väljer nog själv när det visar av sig. Själv har jag aldrig sett till det trots att jag är uppväxt vid sjön och efter alla besök i hembygden. 

Men min dotter såg en gång något konstigt ute på blanka vattenytan utanför Bergudden, som om en båt åkte och lämnade vågsvall efter sig- men där fanns ingen båt.  
Min dotter berättade om detta för farbror Ingemar D som skrev lokalnytt i Östersundsposten. Han tog en bild på henne och gjorde en liten nyhet av det i tidningen. Och så lovade hon att hålla ögonen öppna och berätta om det märkliga upprepades.

Själv hoppas jag ju att den gamla odjuret får vara ifred, det är väl fridlyst? Om inte så borde odjuret vara det. 

Jämtlands historia genom alfabetet

Jag hittade några gamla anteckningar jag gjort i min ungdom. Jämtlands historia i alfabetisk ordning....minns att jag skrev av dem, men minns inte från vad eller vilken bok. Nåja, den ger lite historia om det svensknorska landskapet. 


Adlersparre, Georg. 1809-års revolutionär från Jämtland med minnessten i Hovermo, Myssjö.

Bergen, en gång jämtarnas huvudstad, med det första regionsjukhuset; "Hospitalet i Bergen" på 1300-talet.

Christen Rasmusson, kapten. Jagade svenskarna ut ur Jämtland 1644.

Danska riksvapnet finns i Ragunda gamla kyrka.

Ekorrskinn. s.k. gråskinn. Var ett viktigt betalningsmedel för skatten. Ingår i  Jämtlands äldsta sigill från 1274.

Fastesson i Lockne. Jämtlands förste kände skald. Skrev en hyllningsvisa till  danske kungen som år 1677 befriat Jämtland från svenskarna.

Gelline, Arnljot. Från Gällö, stupade med Olav den helige i slaget om Stiklestad  den 29 juli 1030.

Harald Hårfager orsakade år 874 att Jämtland fick nya kolonisatörer från Norge  bland annat Kjallak Jarl, som blev republikens första hövding.

Indalsälven, namngavs av folk från Sundsvall, men borde väl rent logiskt, som  Ångermanälven och Dalälven, heta Jämtälven.

Jamtamot, det fria Jämtlands Allting på Frösön, där jämtarna möttes på ting  den 12 mars varje år från c:a år 935 till in på 1500-talet.

Kjettil Ånundsson från Tröndelagen. Fick tillnamnet Kjettil Jamte efter sin  kolonisation av Jämtland på 760-talet.

Lagtinget på Sproteidet, Frösön, grundades 1274. Ockuperat av militären sedan  Jämtland blev svenskt.

Marknaden hölls på Frösön i samband med Alltinget Jamtamot. Kallades efter  svenskövertagandet för Gregoriemarknaden. Flyttades till Östersund 1798.  Nedlagd på 1900-talet.

Norge annekterade Jämtland 1178 och det förblev norskt i 500 år.

Olof Rahm, svensk präst i Ragunda. Deltog i motståndsrörelsen 1677,  fängslades och avrättades av svenskarna i maj 1978 på Tibrandsholm, Rödön.

Pengar. Den egna valutan i Jämtland kallades för Jamska mark. Den stod i  högre kurs än den motsvarande svenska.

Q. Ei ku är en ko på svenska.

Ravund, försvenskat till Ragunda, kom att tillhöra Jämtland på 1200-taket.
Eget sigill 1305.

Sverige erhöll Jämtland av Danmark vid freden i Brömsebro år 1645.

Tibrandsholm, medeltida borg med vallgrav vid Rödösundet. 
Borgen revs år 1402

Universitetet i Köpenhamn, var jämtarnas första högskola åren 1479-1645.

Västerhus, Jämtlands första kyrka. Raserades i början av 1600-talet. Ruinen  utplånades av den svenska militären 1952! 364 skelett av jämtar grävdes upp  och fördes till Stockholm.

X-ing (exing) ett ökänt ogräs i Jämtland, kallas för kvickrot på svenska.

Ytterån, där motståndsmannen Mårten Jonsson från Föllinge har sin viloplats. Begrovs i skogen intill ån, år 1700 av den svenske bödeln.

Zetterström, Carl. Medicinprofessor från Rödön, som grundade Jämtlands första  bibliotek på Frösön genom en stor bokdonation år 1833.

Ås, den mäktige guden Tor! Före kristnandet av Jämtland svor man på  Jamtamot tingseden: "så sant hjälpe mig Fröy, Njord och den mäktige Ås"

Ärterbröd. Ett genuint jamsk bröd. Bakas som tunnbröd men med ärtmjöl.

Östman Gudfastson. Hövding på 1000-talet. Lät kristna Jämtland och resa  runstenen på Frösön.