torsdag 29 mars 2018

Så blev det Påsk igen


Tiden går numera så fort, jag hinner knappt med -nyss var det ju jul och nyår. Och så är det redan påsk. Oj då. Men jag får njuta av solen och den blå himmeln- våren har börjat göra sitt intåg. Äntligen. Jag njuter av det i stället för påskgodis. Men Glad Påsk alla läsare!


När jag var barn så målade vi ägg och gjorde små påskgummor att hänga i påskriset. Det hörde till. Så ritade och målade vi egna påskkort. Och på påskaftonen klädde vi ut oss till påskkärringar och gick en runda hos grannarna och gav alla en liten hemmagjord påskgumma och ett påskkort - som tack fick vi godis. Lycka! 

Så när kvällen kom så åt vi godis och njöt. Bästa godiset fick vi av Tant Harrieth på Bergvik, det var små chokladrundlar med fyllning i och jag har försökt hitta sådana när jag varit sugen på godis...men icke- kanske finns det ej sådant idag? Tant Harrieth hade i många år en liten påskgumma, som jag eller min syster gjort, hängande vid spisen, hon nämnde det en gång när jag var uppe på besök i min gamla hemby.

Nå, nu är pelargonerna omplanterade och får växa till innan de får dekorera vår utetrapp. Och i en bred, djup kruka har jag planterat egna frön, "Blomman för dagen" - jag började samla in frön från den för många år sedan och det lustiga är att blommorna numera inte bara är blå; de är både mörk- och ljusblå, violetta och vita samt ljust röda. Märkligt. De blir alltid så vackra och klättrar runt köksfönstret som om det vore en blomstermur. Vackert.



Strax kommer flyttfåglarna och jag längtar tills koltrasten börjar med sina konserter på kvällarna utanför mitt sovrumsfönster. 

Och om en månad blommar liljekonvaljerna på mitt "hemliga" ställe. Jag brukar lukta på dem. Här i Stockholms län är de fridlysta. Och sådana blommor är ju vackrast där de växer. I sin speciella miljö.


onsdag 28 mars 2018

"Jamtstårscha"




Det går en artikelserie om Allan Edwall i Östersundsposten
som Stefan Nolervik 
skriver, och det är så intressant att läsa om Allans liv och hur han så småningom hamnade vid teatern. Jag hoppas att allt kommer ut i bokform. För det är så bra och intressant skrivet. 

Själv hade jag ju äran att träffa Allan Edwall flera gånger via mitt arbete i Cirkelteatern, som jag jobbade med i över tjugo år. 
Vi hade årliga teaterföreställningar i ABF-huset vid Sveavägen och varje sommar hade vi teaterkurs och  spelade utomhusteater ute på Marholmen, söder om Norrtälje. Underbara år som jag saknar.






Genom min teaterledare Kjell så blev vi inbjudna som testpublik till Allan Edwalls egen teater på Brunnsgatan 4. Och där lärde jag känna Allan. 

Han tyckte det var så roligt att jag var en "jamtstårscha" - han hörde nämligen första gången vi träffades att jag hade ett jamskt idiom när jag pratade. Han frågade var jag kom ifrån och skrattade gott när jag sa Jämtland. "Jag tänkte gissa det"- sa han och skrattade.

Och efter det så sa han alltid "jamtstårscha" till mig när jag  besökte hans teater. Av någon anledning så kände han alltid igen mig sedan och han var en underbar teaterlärare.     

Han måste ha haft otroligt lätt för att lägga ansikten och personer på sitt minne. 
Kanske berodde det på "jamskan"...

Åren har gått och både Allan och min gamle teaterledare Kjell är borta. Ridån har gått ner för dem båda. 
Båda Så Saknade.

tisdag 20 mars 2018

Poesiböcker och bokmärken


Bland sparade saker i en låda fann jag två poesiböcker som jag hade under de första åren i skolan. Det var populärt då, åtminstone hos flickorna. Pojkarna spelade mest fotboll och retades, drog oss flickor i hårflätorna och skrattade. Vi flickor hoppade hage, spelade brännboll och skrev små verser i varandras poesiböcker. Ibland fick man ett vackert bokmärke att klistra in bredvid det någon skrivit.
En poesibok fick jag i julklapp av min moster Anna och hon har skrivit en vers till minne:

Till Ingrid

Var glad som sparven kvittrar         
också en mulen dag;
Ont lynne allt förbittrar
men glädjen ger behag.
Var hastig att förlåta
och sen att felen se,
och gråt med dem som gråta,
och le med dem som le!

Skolkamraters "poesi" är lite av det enklare slaget och många gånger med humor eller en blink med ögat:



Du är rosen
Jag är törnet                                     
Därför skriver jag 
mitt namn
vid hörnet                                                            
                                                    
                                                         Älska men älska med måtta
                                                         och inte som August och Lotta

När du blir gammal                           
och ingen vill ha dig                          Dig önskas lycka för varje år
sätt dig på taket                                 för varje morgon en kaffetår
och låt kråkorna ta dig

Akta dig för mörka kvällar                   När du somnar på din dyna
Snygga killar, ryska smällar                 dröm om mig din lilla slyna


Låt inte tidens tand                             Mitt i boken
strö aska över minnen                         Skriver token
och bryta vänskapsband
som knöts av unga sinnen


Tre ord till dig                                    Livet går i kors och tvärs   
Glöm ej mig!                                      Jag kan inte skriva vers





lördag 17 mars 2018

Några Bergsbor i Amerika och deras öden

Från skriften "Bergvind -1926" har jag skrivit av detta:

Emigranter 1926:
Olof Vickman, Skanderåsen. Oskar Molander, Skanderåsen. Erik Jonsson, Österskucku. Enar Berglund, Bingsta. Ragnar Göransson, Vesterskucku. Johan Norrman, Vattviken. Julius Vesterberg, Eltnäset.

Emigranter som blivit amerikanska medborgare:
Gunnar Valldén m. familj, Bergsviken. Anders Mårtensson, Östberg. Ante Andersson, Östberg. Joh. Nilsson m. famij, Vesterskucku. J.O.Hjelm m. familj, Vesterskucku. Jöns Kristofferson, Vesterskucku. Kristen Olofsson m Familj, Bingsta.  Elin Månsson, Österskucku. C.Carlsson, Vattviken, 1889. Mårten Carlsson, Vattviken 1887. Jon Stork, Vigge, 1881. 



>>> Jag har läst om  Jon Stork /John Storck, som gjorde karriär inom amerikanska militären och blev ärad för sina insatser under 1:a världskriget. Han hade en son som studerade vid amerikanska universitet och blev en både känd och berömd professor. Det finns att läsa om sonen John Storck jr  på internet.   (klicka på länken) 

Det finns även en artikel om honom i Bergvind 1959. John Storck föddes 14 sept 1864 och emigrerade till USA 1871. Där står att han blev amerikansk medborgare först år 1895. Han var efter sin militära karriär bosatt i San Antonio i Texas. 
Många som utvandrade försvann...dvs de slutade höra av sig och troligen var de döda, många omkom i skogsarbete och i byggarbeten. Livet var hårt och skyddsanordningar var inte som idag. Men det kanske var så att en del "försvann" frivilligt; de bytte namn och även födelseårtal till amerikanska myndigheter, för att slippa t ex försörjningskrav från lämnad familj i Sverige. Myndigheterna kunde sedan inte få tag i dem.

Döda:
Magnus Vallin, Östberg, död i klimatfeber 1904. Joh. Hamrén, Vattviken, död i spanskan 1919. 
S. Salomonsson, Bingsta och Fru Ingeborg Henriksson, Österskucku - årtal okänt.


Andra notiser:

Pastor Per Almgren ljöt en ögonblicklig död, måndagen den 19 februari 1906 i Alberta, Canada, då han var på väg till sitt hem, omtalar Svenska Amerikanaren. Vägen gick genom en skogstrakt, där åtskilliga av nybyggarna voro sysselsatta med att hugga timmer. I ett obevakat ögonblick fälldes ett träd, som föll på åkdonet och stammen träffade pastor Almgren i huvudet, så att han dog ögonblickligen utan att yttra ett ord. Kamraten träffades av trädets grenar och kastades undan ett stycke, och hästarna skenade iväg över den åtskilliga mil långa sjön och fasttogos av indianer. 
Pastor Almgren var född i Bingsta den 5 maj 1863 och var således vid sin död över 42 år gammal.

Efter tre månaders sjukdom avled den 14 mars 1906 av hjärnfeber Erik Salomonsson i sitt hem i Brooklyn,  Newyork.  Han var född i Bingsta och anlände till Amerika 1888. Han slog sig ned i Dover, N.J. där han kvarstannade till omkring 1904 då han flyttade till Newyork och erhöll anställning vid Elevated Railroads vagnfabrik. Han sörjer närmast av efterlevande maka och fyra små barn, två bröder samt sex syskon i Sverige.

>>> Ja, det är några livsöden -både positiva och negativa. Bilder ur livet en gång för länge sedan  på andra sidan Atlanten. Jag har skrivit precis som det står i Bergvind, för att språket är så speciellt. Men det var så man uttryckte sig på den tiden. Och man får en känsla av den tiden när man läser det skrivna tycker jag.

Utvandrarna...


Det var många som for. Emigrerade till Amerika, Canada och USA. 
Själv har jag idag merparten av min släkt "over there"
För många år sedan hittade jag igen och fick kontakt med några ur min släkt, som utvandrade i slutet av 1800-talet, via amerikanska släktforskarsidor. 

Och roligast var när jag hittade igen min "distant-cousin" Karen via en amerikansk sida. Hon sökte också sin släkt i Sverige. Och så kunde vi träffas här i Stockholm när hon kom på besök med sin man och sin svåger med fru, även de sökte anhöriga -i Norge! Så de skulle även dit och träffa släktingar.

De flesta som emigrerade ville söka lyckan och en bättre framtid. De såg Sverige som ett hinder för deras framtid bland annat genom klassmotsättningar och ansåg att arbetare och fattigbönder knappt hade en chans att förändra sina liv på den tiden.

Jämtlänningar reste oftast till Trondheim, där de reste med en matarbåt ner till Stavanger eller Oslo för att där borda en båt som tog dem över till England. Därifrån reste de sedan med emigrantfartyg över Atlanten. 
Idag finns det otroligt många böcker om utvandrarna, både romaner, t ex  Wilhelm Mobergs,  samt även faktaböcker och berättelser ur verkliga livet. Många böcker är intressanta att läsa och man inser vilken skillnad det var på livet då och hur det är idag.

Många sökte sig till staterna i norr, som påminde om Sverige och där de ganska enkelt kunde få landområden att bygga hus på och odla. Så många bosatte sig i Maine, New Hampshire, Iowa, Minnesota  Av någon anledning var det ju lättare att starta som bonde där. Och de fick mat både till sig själva och till att sälja. Men många hade ju ett hantverk i botten och öppnade verkstäder, smedjor, snickerier etc. och snart hade en stor del av deras ättlingar bosatt sig i städer över hela kontinenten. 
Själv har jag hjälpt flera svenskättade amerikaner att få kontakt med släktingar via den fina forskarsidan "Rötter". Och deras tacksamhet är enorm. Jag har fått flera hundra dollar som tack, vackert brevpapper, fotografier från områden dit en del av min släkt kom, flera burkar"vildmarkssylt" från New Hampshire (stora amerikanska lingon) gamla böcker, och en kvinna som jobbar med ett arkiv i Aitkin, Minnesota såg till att hela min släkttavla, (översatt till engelska) även finns där. Hon berättade att otroligt många forskar i sina rötter och vänder sig till arkivet hon ansvarar för. 


onsdag 7 mars 2018

Paul Wagenius


Paul Wagenius föddes av fattiga föräldrar i Lockne socken Forsta by, den 13 april 1839.

Ansågs som barn "ha gott för att läsa" och insattes av välvilliga släktingar i elementarläroverket i Östersund i början av år 1851. Underhölls där genom sammanskott och bidrag av barmhertiga människor i Östersund, bland dem i synnerhet de ädla makarna landssekreterare Thomée och hans fru, född Göransson, till vårterminens slut 1854. 
Blev på hösten s. å. informator hos handl. Er. Andersson i Östersund och biträdde därvid även handeln och annat arbete, tills avgångsexamen vid läroverket avlades i slutet av vårterminen 1860. Avlade jämte Ol. Bergner från Berg m. fl. student- examen i Uppsala i sept s.å. Informator och predikobiträde i Hede och Wemdalen till slutet av 1861. Studerade teologi i Uppsala under 1862 och 1863. Prästvigdes den 31 januari 1864 och *missiverades som pastorsadjunkt i Rävsund. 
Vice pastor i Hafverö 1/4 1865- 1/5 1869. Dito i Vibyggerå under sommaren s.å. Vice komminister i Ullånger till 1/5 1870 och 1882-1892 i Fors socken
Ord. komminister i Njurunda 1/5 82-1/5 92, då samma befattning tillträddes i Berg. Pastoralexamen 1875. Prost i Jämtlands södra kontrakt den 1/3 1898. Ledamot av Vasaorden 1902. 
Hade den 31 sistlidne januari tjänstgjort som präst under 50 år.
Gift den 10/7 1870 med Ulrica (Ulla) Maria Amnéus, kyrkoherdedotter i Hafverö, död den 16/8 1899.
Barn: 
Johannes född 1871, död 1883, Anna Märta, f.1872, Paul Emanuel, distr.-lantmätare, f. 1874, Per Harald, löjtnant och vapenofficer, f.1875, Ernst Herman, folkskollärare, f. 1879 och Axel Theodor, byggnadsritare i USA, f.1881.


Denna text avskriven ur Bergvind Fästskrift för Hembygsmötet i Berg 1914

*missiveras: första tjänstgöringsåret med handledning

Paul Wagenius hade tur: rätt personer omkring sig som såg hans begåvning och som hade råd att stötta honom under utbildningen. Och själv måste han ha varit mycket målmedveten och energisk. Och han fick ett långt och innehållsrikt liv.

Alla dessa präster


Innan Jämtland och Härjedalen förenades med Sverige år 1645 så finns dessa präster i pastoratet:

1.  Anonymus 1316
2.  Peter i O. 1343
3.  Lauris, kirkioprest i O. 1376
4.  Hr.Hindrik 1386, prost i J. 1391, 1405
5.  Mattkis, kyrkioprest i O. 1418, 1419
6.  Östen 1420
7.  Ivar Jakobsson 1431
8.  Jenis Jakobsson, kyrkehierre i O. 1431, 1432 Jons Kyrkieprst i O. 1437, 1438
9.  Andreas i O. 1450
10. Peder, kirkioprest i O. 1461
11. Seefrin Hansson, kirkioprest i O. 1466, 1468. Nämnes även 74,77,79,80,81 och 1482. Höffidzman på Koborgshus 1484,85,86,87
12. Hr. Staffan 1494
13. Nils Gudmundsson, kyrkioprest i O. ok prosth i J 1500-1525
14. Erik Andersson, prost 1525-63
15. Nils Stephani, ordinarius 1563 i Oviken, sedan superintendent i Trondhjem
16. Erik Mogensen, sogneprest i O. och prost i J 1588, 1593, 1596
17. Jonas Palma i Oviken superintendent över Jämtland o Härjeådalen 1611-13
18. Hans Hemmingi 1596 (Hûlpers ) enl Biberg 1590-1600
19. Sigvardus Hansi (Siuor Hansön) nämnes 1615, prost 1620, 1628
20. Jens Hemmingsson var presternas ombud 1645, nämnes även 1648. 
      Enligt Biberg 1628-49, men han var i början av denna tid komminister i pastoratet

Comministrar:

1.  Lafrantz, prest i Berg 1343,47
2.  Östen 1400, 1420
3.  Andreas 1450
4.  Jonas Kettilsson 1566
5.  Nicolaus 1500, 01, 08, sedan kyrkoherde  i Oviken
6.  Lauritz Monnsen, cappelan till O. 1578
7.  Petrus i O. 1570-89
8.  Magnus Johannis 1590-1600
9.  Olof Jonæ Skunk i O. 1603-07
10. Erik Andersson 1607-08 kallas Guds ords medtjänare i Berg 1607
11. Hans Nielsson installerades i Berg liksom...
12. Jens Hemmingsson i Myssjö något av åren 1628-1630
13. Nicolaus Svenonis i O. 1638-44
14. Laurentius Clementis 1644-50

" O"  = Oviken!

Efter Hannibalsfejden återförenades Jämtland och Härjeådalen med Sverige år 1645 och har vi sedan denna tid haft följande prester:

1. Joan Sigv. J, Bs, ifrån Aspås och Tand, stud. i Trondheim, blev sedan com. i  Ragunda och den första kyrkoherden i Berg 1650, som då skildes från Ovikens pastorat
2.  Joh. O. Drake, J. Ps. i Brunfl, var förut capellan 1693
3.  Magnus Ol. Flodalinus J. 1695
4.  Erik Ol. Huss M. Ks. i Torp, regim.past. 1711 hitkom 1714,riksdagsman 1720
5.  Joh. Joh. Drake J. Ks härstädes, f.1671, com.1697, pastor 1729
6.  Nicol. Sal Hofverberg, J. Pa. i Ragunda f. 1699, com. 1729, pastor 1746
7.  M Nilks Paulin, J. 1775, f.1724 i Eltnäset
8.  Ol. Åström 1798-1817
9.  Abr. Själander 1818-1832
10. Jonas östlund 1833-1848
11. Nis GustafZetterberg 1849-1881
12. Nils Olsson 1882-1890
13. Paul Wagenius  f.1839- ( d.1934   (se särskilt blogginlägg) =klicka på länk)

- Avskrivet som det står i "Bergvind Fästskrift för Hembygsdmötet i Berg 1914"


tisdag 6 mars 2018

Lite lokalhistoria


I gamla Bergvind, en årlig tidskrift som gavs ut av hembygdsrörelsen i Berg kan man läsa en hel del intressanta saker. Jag har 12 stycken, den första är från 1914 och den senaste är från 1970. Den gavs tydligen inte ut varje år. Men jag ser den till viss del som en sorts föregångare till Berg och Åsarna.
I den första kan jag bl a läsa om att man hade ett "Bondetåg" den 28 juni 1914 i Berg och signaturen B-e har skrivit en hyllningsdikt på sex verser. 
Det finns även en hel del biografier om folk dvs män som var aktiva inom skolråd, kommunalnämnd, kreatursförsäkringsbolag osv. Det var få kvinnor som tilläts ta till orda och vara med och ta beslut på den tiden. 

I tidskriften kan man även läsa lite om när Jämtland kristnades och om Bergs kyrka. Jämtland blev kristnat under senare delen av 1000-talet. 
På runstenen som finns på Frösön står det att Austumader Gudfastarsson lät kristna Jämtland. Han var en mäktig och förnäm man som förmodligen byggde kyrkan på Frösön och i en gammal urkund får man även veta att han lät bygga den första kyrkan i Härjedalen tillsammans med en man som hette Ljot Dagson
Jämtland blev kristnat före år 1111 då landet hörde till Uppsala stift även om man politiskt kom att vara en del av Norge. Härjedalen lydde under norske biskopen i Trondheim.

I Jämtland uppfördes stenkyrkor i enkel utformning och flera av dessa finns fortfarande kvar. Kyrkorna byggdes ofta på platser där man tidigare blotat enligt asatron, t ex Frösön, Norderön, Hackås (Hof), Näs, Ås och Alsen.

De äldsta kända förteckningarna över pastoraten i Jämtland är från år 1314 och 1316; det finns då 20 pastorat och 38 socknar i landskapet. Efter krigen på 1500-talet minskades antalet pastorat till 10.

Prästernas och allmogens rättigheter bestämdes i ett myndighetsbrev år 1303. Och i Diplomatarium Norvegicum finns dokumenterat att prost funnits redan år 1303 -men tyvärr står ej namnet nedskrivet. Abraham Hûlpers  har noterat att en Agmunder i Hammerdal varit prost redan 1282.

När den första kyrkan byggdes i Berg är okänt, men enligt denne Hûlpers så var kyrkan i Berg mycket gammal och belägen vid Storsjöns södra vik, man höll gudstjänster i kyrkan som utom "vanliga" prydnader inte innehöll några märkvärdigheter.

"Den gamla kyrkan var murad av gråsten och har stått ifrån forna tider, då det varken av befintliga handlingar eller på annat sätt är känt från vilket årtal. Den är 26 1/2 alnar lång, 14 alnar bred och 10 alnar hög under väggbandet och är försedd med läktare på norra långsidan och västra tvärmuren samt med en särskild läktbyggnad vid östsödra hörnet framme i koret. Men ändå är rummet otillräckligt för sockenborna, vilka i senare tider förökat sig ansenligt till ungefär 1100 personer. Murarna är även  mindre pålitliga, i synnerhet är muren på norra långsidan remnad, men sakristian är nyuppsatt och murad av sockenborna för några år sedan."
  
Jag har formulerat texten, ur det första protokollet av den s.k. häradssynen år 1778,  till läsvänlig svenska. 


< Marby gamla kyrka. Kanske var det så här den gamla kyrkan i Berg såg ut. Ett ganska vanligt utseende som många gamla kyrkor har. 




Även Ovikens gamla kyrka går i den här stilen, men med en vacker klockstapel vid kyrkan.




söndag 4 mars 2018

Gamla vykort



Två riktigt gamla vykort- minst 100 år gamla tror jag. På det översta känner jag igen det röda huset till höger - det måste vara Frälsningsarméns hus. Men det stora till vänster som är "Pensionat Berggården" har jag svårt att placera. Men jag tror det är gamla Berggården eller "Lings" som man också säger.
  
Men det är en idyll med rejäla trästängsel på båda sidor om landsvägen, så att inga lössläppta kor ska störa den lilla trafik som kanske fanns? Men det var nog mest häst och vagn som körde där.

Det undre kortet är fotograferat från Skanderåsen, troligen i slutet av juli månad och man har hässjat det slagna gräset. Det sitter en farbror på marken... undrar vem han var? Här har Bergs kyrka ännu inte fått sitt nya torn och i kyrkbyn är det inte så många hus. Och över all idyll tronar berget.


Flygfoto över kyrkan och en del av byn. Troligen från 1940-talet -eller kanske tidigare? Den gamla björkallén håller på att växa upp. Den som sedan togs bort för att bredda vägen från byn ner till kyrkan. 
Och till höger så är det fortfarande jordbruksmark- det som så småningom blivit till kyrkogårdar fyllda av gravar. Även det långa, vita församlingshemmet är idag ombyggd och tillbyggt.

En rejäl kontorsdel har byggts till på den sida som vätter mot sjön.>>>> 
Här kan man få en hel del service; information och trycksaker som rör Bergs församling, samt mycket trevligt bemötande.

Flygfoto över gamla sågen;  som idag är nedlagd, ombyggd till servering och med underhållning och dans sommartid samt med camping och småbåtshamn. Och halva kyrkviken är fylld av timmerstockar som så småningom skulle sågas till bräder och ribb, som blev till ved. Det måste vara femtiotal -för jag ser att Martebos nya vita villa finns till höger om "gamla" Martebos.  Och till vänster caféet, där jag jobbade några veckor ett sommarlov. Det roligaste sommarjobb jag haft... och det godaste. hm
Vy från Skanderåsen. Av vad jag kan se så är det gamla järnvägsstationen som är förevigad. Och det är tidigt 1900-tal, innan kyrkans torn hade byggts om och blivit lite högre. (restaurering och ombyggnation gjordes 1908-1913)

Ännu ett gammalt vykort från Skanderåsen. Troligen omkring 1900 (?)
Samma kort finns i Berg och Åsarne 1978, sid. 41 och där står att det är "Kjel-Ers" till höger och "Jöns-Görns" till vänster. Artikeln handlar om gamla släktgårdar i Skanderåsen. - eller "Skatnerås" som byns namn skrevs år 1410, då där fanns endast en gård. En Pål Unesson i Skatnerås är då nämnd som den förste bonden. 


Det är roligt och intressant med gamla vykort. De visar och berättar om hur det en gång såg ut. Jag har en kartong med sådana, en del är ärvda och andra har jag fyndat på loppmarknader uppe i gamla hembygden med omnejd. De är alla dokumenterad historia i bild.