Bland sparade saker i en låda fann jag två poesiböcker som jag hade under de första åren i skolan. Det var populärt då, åtminstone hos flickorna. Pojkarna spelade mest fotboll och retades, drog oss flickor i hårflätorna och skrattade. Vi flickor hoppade hage, spelade brännboll och skrev små verser i varandras poesiböcker. Ibland fick man ett vackert bokmärke att klistra in bredvid det någon skrivit.
En poesibok fick jag i julklapp av min moster Anna och hon har skrivit en vers till minne:
Till IngridVar glad som sparven kvittrar
också en mulen dag;
Ont lynne allt förbittrar
men glädjen ger behag.
Var hastig att förlåta
och sen att felen se,
och gråt med dem som gråta,
och le med dem som le!
Skolkamraters "poesi" är lite av det enklare slaget och många gånger med humor eller en blink med ögat:
Du är rosen
Jag är törnet
Därför skriver jag
mitt namn
vid hörnet
Älska men älska med måtta
och inte som August och Lotta
När du blir gammal
och ingen vill ha dig Dig önskas lycka för varje år
sätt dig på taket för varje morgon en kaffetår
och låt kråkorna ta dig
Akta dig för mörka kvällar När du somnar på din dyna
Snygga killar, ryska smällar dröm om mig din lilla slyna
Låt inte tidens tand Mitt i boken
strö aska över minnen Skriver token
och bryta vänskapsband
som knöts av unga sinnen
Tre ord till dig Livet går i kors och tvärs
Glöm ej mig! Jag kan inte skriva vers
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar