tisdag 26 maj 2020

År 2003 återfann jag min morfars okända familj i USA

När jag och min bror Olof började släktforska så var vi just mest nyfikna på vår morfars okända rötter. Det tog lite tid och lite kontaktsökande innan vi fick napp. Men oj så roligt det var när jag slutligen fick de pusselbitar som fattades och även fick kontakt med släktingar i USA -och sedan även fick besök av en "distant-cousin" Karen, som kom över till Stockholm. Och att ge även henne alla data samlade i en släktforskningspärm. Det finns idag med på en amerikansk forskarsida som har data för nyfikna att söka i. 
Sidan heter:  http://aitkin.mngenweb.net/index.html



                                The John Martinson Family
With the fantastic support of some nice people in Minnesota I have started to put all the pieces of my unknown family together, and it must be a kind of record. After only a month I have found and recorded a great part of the Martinson family of Aitkin.
We are going to surprise all of the living descendants of our grandfather Jöns August, the Swedish son of John Martinson, so this will be our best Christmas gift this year! Amazing!
As you can see of my short story, there is a Swedish part today in the new Martinson file at the museum in Aitkin. Shirley Davies, a great friend, has started it and hopefully the file will be a help for others of the Martinson family over there. And maybe some will make contact with me and let me know more about the family story in Minnesota.


This is my story so far, for you to use on the Aitkin site ~ Ingrid Wikberg November 2003 
The Family Church in Hoverberg
This is the church in Berg parish, the church that the Martinsons attended and where the Swedish members of the family are buried in the old cemetery. The church was built 1792.    I took the picture on 13 Feb 1988, the same day of the burial of my mother Ingeborg, daugher of J A Ekberg. It was a cold, very cold day but with sunshine and a sky so blue that it looked like a summer sky. The steamer bridge lies close to the church and is still used  in the summertime for trips acros the lake Storsjön, but with new rebuilt and repaired boats.   It is popular for tourist trips.
Jon Mårtenson (John Martinson)
b.3 Nov 1850 in Berg parish, Jämtland, Sweden
d.23 May 1938 Aitkin, MN USA

He had a great love affair with Anna Jönsson
b.5 May 1845 in Kövra, Myssjö parish, Jämtland, Sweden d. 18 April 1924 in Berg parish. 

Their son was Jöns August Ekberg >>>>>>
b.29 Sept 1872 - d.3 June 1936
Anna never married and lived for her only son, to shelter and comfort him. But in the family it was not allowed to talk about Jon, and the "unknown" father became a secret over the years. Anna lived with her mother, a widow, and worked as servant girl and as helper in farm families all her life. She was supported by her son when growing old and she died in the home of her son.


 John Martinson's swedish son and his descentents:
Jöns August, he called himself "J.A.", got himself a new surname: Ekberg. He married, got a small farm and also got himself a profession as a shoemaker, but most of all he sang and played. Together with friends he started a men's choir called "Berg Uvarne" (Mountain Owls) in Berg parish and they toured around in the province and became well known and appreciated. (The word 'Berg' can be translated Mountain!) He was known as a talented and artistic person and spent most of his income on notes and books. The children didn't get shoes to use for summertime as a result of this. But all the children remembered their childhood and their father with joy: "When father was home and played and sang and told stories for us -it was just like an adventure and there was mostly laughter through the days."
All the children of J.A. were very talented. They all played instruments, sang both in choirs and as solists, they painted, wrote and brought this over to their children and the atmosphere at home became more or less creative and intellectual.
While researching the church records of births of Berg parish for 1872 we found that it was confirmed by Jon Mårtenson himself that he was the father of Jöns August. Then via the church books and by passenger lists from Trondheim, Norway, the unknown side of Jöns August's family started to be known.

John Martinson, as Jon Mårtenson later called himself after arriving to USA, married 13 Oct. 1878 with another woman: Gertrud Johnsdotter b.21 Feb. 1857 in Skålan, Klövsjö parish, Jämtland, Sweden and they started a new family.

With three children: Elin b.26 Jan.1879, Brita b.20 June 1881 and Martin b.14 Nov 1883. They immigrated to USA in 1888.
John and Gertrud Martinson in Aitkin, Minnesota

Ingrid writes: "It is the first time we have seen our grandfather's father, just amazing! I didn't believe that I would ever have a photo of the 'unknown' and now I have. I have made copies for all 'Martinsons'-relatives in my family.
Since I first wrote to you, I have also get in contact with more of the Martinson-relatives in Minnesota, California and Wisconsin. It is just great!"  And today I got a photo of the farm from a neighbor of the Martinson farm in Spirit Lake, Aitkin. A Martinson relative is coming to Stockholm in June so we will meet. Isn't it fantastic! I hardly believe it"

The old Martinson Farm
This photograph of the Martinson farm were taken by Roger & Kathy Pearson, neighbors The Pearsons once bought a plot from Ole Martinson, the son of JohnM. Ole's sister Jenny inherited the farm after Ole's death and sold it at once. Kathy writes: "The view is from the shores of Spirit lake. The original house did not include the addition on the left side. The new owner built an attached garage with a room above it when he bought the home from Jenny Martinson."  In the trees to the left you can see the original barn.
Of course there are a lot of children, grandchildren and great-grandchildren and I'm hoping to make some contact just to learn a little more about the Martinson family's life in Minnesota. It is so great to have found my grandfather's father and to learn a little about his family - they are all a part of my family story.
I have read in some death obituary that Gertrude got the surname of Hanson (?) but that must be a mistake as she is written with the surname 'Jonsdotter' or 'Jonsson ' in the church records. Gertrude' s parents were Jon Larsson and Brita Olofsdotter. I have had fantastic help from some researchers in Minnesota and I thank them all so much! Most of all Shirley Davies of Aitkin who gave me the start and led me to the right sources. And then Anna Claxton of Northfield, Eva Olsen of Clear Lake, Sheila Trosak, Randy Wall and Barbara Timm: All of you have responded so positively to my asking for help and guided me in my search for the unknown side of my family.

John Martinson's american family in Aitkin, Minnesota:

The John Martinson family settled down in Farm Island Township, Aitkin Co in 1890. They had a son born in Sweden: Johannes b.16 March 1886- d.15 May 1886 - only two month old. In America, they had five more children: Martha b.10 July 1889, John Olof (Ole) b. 2 Apr 1890, Lars Martin b.18 Oct 1893, Robert b. 8 Jan 1896, Jennie (Jenny) b. 17 March 1900.

But their first son, Martin, died on the voyage over the Atlantic, of dysentary. That's why they named the son b.1893 for Martin; this was common in Sweden as the names they used were old "family-names" and Gertrude's paternal grandfather was named Martin (or Mårten in Swedish).

All these where half siblings to my grandfather J.A., but he didn't know anything about them and the family in USA:


Elin (Ellen) b.1879 - d.1928 married John Woodrow; Aitkin, MN
Brita (Bertha) b.1881 - d.1965 married Eric Engquist; Gemmel, MN
Martin  b.1883 - ?
Martha  b.1889 - d.1949 married Carl E Skog; Crosby, MN
Ole   b.1890 - d. 1970 unmarried, home farm, Aitkin, MN
Martin   b.1893 - d.1973  Wife: Marie ? Minneapolis, MN
Robert   b.1896- d.1975 married ?? Salem, Oregon
Jenny  b.1900 - d.1988 unmarried, Bloomington; MN

Well, the son of John Martinson in Sweden, "J.A" Jöns August also started a family and we have grown and become a clan of J.A.-descendants today.                                                          Jöns August Ekberg b.29 Sept.1872 -d. 3 June 1936 Berg parish Marriage 12 June, 1898 to                          <<< Ingrid Martha Andersdotter b.28 Sept.1870 - d. 31 May, 1954 Berg paris
Their children:
Anders Gustav b.25 Feb.1899- d.1 May 1900
Anders Natanael b.22 Dec.1902 - d.12 Jan. 1903
Anna Margaretha b.27 Dec. 900- d.26 June 1953
Erik Ingemar b.3 Nov 1904-d.8 Feb. 1976
Ingeborg Elise b.5 Feb 1913-d.27 Jan 1988
(My Mum)






PS: En av J.A:s amerikanska bröder fick jag på foto en gång. Han var soldat i första världskriget. Tyvärr har jag inget namn. Jag tycker att han är mycket lik min onkel Erik >>>>>>> 

söndag 24 maj 2020

Lite livsfilosofi på vårkanten


På hästryggen ut i den Jämtländska naturen. 
En gammal väg genom skog.
Det är Bergsstårscha Charlotte som var ute på en längre ridtur häromdagen. 
Känns nästan som man själv sitter där och håller i tömmarna.

Det ser inbjudande ut - att ta sig fram i mer eller mindre okänd terräng och ha hästen som sällskap. 
Tystnaden i skogen, doften av vår och kanske lite fågelkvitter är allt och så hästens klapprande med hovarna.

Kan tänka mig att det är ett skönt sätt att förflytta sig på. Och så den där känslan att man själv väljer vart man vill rida och vad man vill se och uppleva.

Kanske ta en paus -om man ser en skön plats att njuta av. Sitta på en stubbe och bara vara. Ingen stress och inga krav på att man måste göra en massa eller passa en tid.

Det får mig att tänka på favoriten Henry D. Thoreaus kloka ord:

The only obligation which I have a right  to assume, is to do at any time what I think is right.


lördag 23 maj 2020

Lite kulturhistoria



Fynd på Youtube:
Flera intressanta filmer om kulturen i Berg som kommunen har på Youtube:
https://www.youtube.com/channel/UC2VlHkepuz355y0lxCzYdeQ

Med flera av mina "jamska" vänner som berättar och bjuder på en hel del av det rika kulturarv som finns i Hoverberg med omnejd.  Bland annat Bertil Glansberg, Bengt Erik Norlén och så Svante H Tirén: som här berättar om just Bergs kyrka. 
Allt är så intressant.

torsdag 21 maj 2020

Bussigt




Bussigt - just så heter en underfundig bok av Peter Swedenmark >
och med   
illustrationer av 
Kjell Nilsson-Mäki.  

Året var 2004                                                                       

Peter Swedenmark var en gång både politisk redaktör och ledarskribent på Länstidningen (Östersund) Jag tyckte om att läsa hans texter och vi hade lite kontakt när jag ibland kommenterade det han skrivit. Han hade både klokhet och humor tyckte jag och det tilltalade mig. Han skrev bland annat en serie om resor med buss i Jämtland som jag föll för och jag skrev till honom att de borde göra en bok av krönikorna - för jag tyckte de var så roliga att läsa. Jag skrev att jag trodde att fler än jag skulle uppskatta att ha allt i en bok. OK - tack för tipset, svarade Peter Swedenmark. 

Och si- en dag kom plötslig ett litet paket med posten och till min glädje och förvåning så var det en bok: Bussigt - och med personlig hälsning från de båda upphovsmännen, Peter och Kjell. Då blev jag glad.
Och Peter har även skrivit i boken: Ingrid. Tack för dina entusiastiska hejarop som gjorde att vi äntligen kom till skott. Trevlig helg!

Lite ur boken:

Rubrik:
Latitud 63 och linje 45 från San Diego till Simonssons, om att ratta en buss och SR, om detta att rädda världen
( en liten del av kapitlet)

Busslinjen heter Latitud 63. Ekvatorn räknas som 0, nordpolen som 90, nordlig bredd.
Den här morgonen märks det av att vi befinner oss närmare nordpolen än ekvatorn. Vinden är kall. ("Umeå Regionen finns på 63:e breddgraden, i höjd med Alaska, norra delen av Kanada och Sibirien. Vi har dock Golvströmmen på vår sida")
Så står det på en hemsida. Är det verkligen någon som tror det heter Golvströmmen? Drar det in värme från något varmt rum? Och, för att nu vara petig, varför skriver man Umeå  Regionen och inte Umeåregionen?  (Vad säger Fred Rik Lind Ström?)

Kjell Nilsson-Mäki  och jag ska ta en busstur till Strömsund med linjen som döpts efter en latitud. Det är en vacker vårförmiddag. En del löv kan skönjas men björkarna har ännu inte fått musöron. Bussen har 44 sittplatser står det på en liten skylt.
En kvinna med hårband kör bussen genom ett stilla landskap.
Kjell gjorde nyligen en längre resa, till Kalifornien. Där finns 82 personer per kvadrat-kilometer. Det är så att säga lite mer svängrum i Jämtland.

I Strömsund går det 1,3 invånare på varje kvadratkilometer. Man kan räkna på ett annat sätt. Om Kalifornien var lika glesbefolkat som Strömsund skulle det bara finnas 634000 invånare ( mot nu över 32 miljoner) Och om Strömsund var lika tätbefolkat som den amerikanska delstaten skulle det bo nära 870000 människor i kommunen.

Sannolikt skulle det leda till några färre MacDonaldsrestauranger på den amerikanska väst-kusten och till åtskilliga nyetableringar i Jämtlandskommunen.
-Det är verkligen kontraster, säger Kjell och tittar ut mot den öde vägen. För en vecka sedan körde han omkring i det extremt biltäta Los Angeles-området.

I Häggenås kliver en flicka på bussen. 
Det ligger snöfläckar kvar i skogen.
Några platser bakom oss analyseras "Foppas" mål.
- Jävligt synd om Salo, säger någon med talang för medkänsla.

Jag har inte TV 3 och tycker att det är synd att Hockey VM enbart sänds i denna framträdande sopkanal. Om fortbolls-VM skulle förvisas till samma kanal skulle det bli revolution i Sverige, jag lovar.

måndag 18 maj 2020

Erik


Idag är det Eriks dag. 
Till minne av 
<< Erik den helige 
(Erik Jedvardsson, född omkring 1125 och död en 18 maj 1160). Han räknas som kung av Sverige under tiden 1156–1160 och är begravd i Uppsala Domkyrka.
Erik den helige är idag svenskt nationalhelgon och även Stockholms skyddshelgon.
Det är ett gammalt namn, ett heligt namn men fortfarande ganska vanligt namn. 

Ett namn jag tycker mycket om och just därför heter min äldste son Lars Erik.  
Själv tänker jag även på min onkel Erik och den 18 maj var även hans namnsdag och jag minns hans förmåga att överraska så att man blev glad. 




Jag glömmer aldrig när jag en gång besökte honom i Tureberg, där han bodde, och det var just på Erik-dagen. Han blev så glad över alla gratulationer och bjöd på solosång och sjöng bland annat just den 4:e satsen ur August Södermans Bondbröllop"I bröllopsgården"  Onkel Erik fick stora applåder. Min onkel hade en så fin sångröst, det hade ju även hans syskon: min moster Anna och även min mor. 
Och det var så härligt när onkel Erik stampade foten i golvet och slog ihop händerna -allt enligt texten. Rätt som det är så kommer jag bara på sången och då brukar jag leta fram den på Youtube och sjunga med. 
Och minns min älskade onkel.


torsdag 14 maj 2020

Vårhälsning



En liten vårhälsning från Vetlanda där min syster bor -just nu i alla fall... 
(klicka på "syster")

Det är kommunen där som bjuder på blommor.  Även där nere har man drabbats av det här corona-viruset. 
Så även hon lever mer eller mindre isolerat nu. Men så är det väl snart över hela landet. Tragiskt. Men man kan ju gå ut på motionsrundor och njuta av att våren bjuder på sig själv och det kan vi njuta av.

Det är i alla fall positivt.
-och snart är det full sommar!



tisdag 12 maj 2020

Jörnerskorsningen



Ett riktigt gammalt kort på Jörners, den affär som låg närmast "Wikbergs" -
där kunde man köpa nästan allt. Till höger på bilden ligger pensionatet och till vänster ligger "Hansons" ( tror jag gården kallades.) Så här såg Jörners ut innan det brann och man byggde om och la till en våning.  
Landsvägen är verkligen smal och det var nog inte så mycket biltrafik när bilden togs. Det är lite skillnad idag - och idag så håller vägen på att breddas samt dras om rejält med tanke på biltrafik och säkerhet. 

Men här har man gärdsgårdar utefter ägorna. Till höger ligger jordbruksmark som hör till farfarsgården. Det syns lite av en höhässja på Wikbergs-ägorna så kortet bör vara taget i slutet av juli eller i augusti.

Jag tror att jag fick det mörka kortet en gång från bergsättlingen Svante Tirén >>>>
Jag gjorde en kopia och ändrade till svartvit på datorn bara för att det är lite mer "normalt". 

Men även om det inte var Svante som skickade kortet, så har han en så fin och öppen Facebook där han dokumenterar Hoverberg och en hel del historia. Det är så roligt att läsa hans Facebook och jag ser hans Facebook som en skattkista för alla i byn och för oss alla som har våra rötter där. Och jag tror ju att alla i byn eller som har rötter däruppe känner både glädje och tacksamhet över att han skriver ner allt han vet och tagit reda på. Rosor till honom!

https://sv-se.facebook.com/Historia-fr%C3%A5n-Hoverberg-1313114898753464/

Vi har lite kontakt och det är så roligt- han är så påläst och kunnig om byn. Egentligen borde han skriva en bok om Hoverberg - det behövs nu när så mycket förändrats och en hel del historia försvinner. Nyligen ringde han igen - det var i samma veva som farfarsgården gått på auktion och Svante ville veta lite mera om just Wikbergs eller "Lillänge" som gården kallades förr i tiden. Jag tror att han varit där och dokumenterat en hel del och jag berättade lite om de minnen jag har om gården och från gården. Nu är det tydligen någon från byn som köpt stället och det känns skönt att någon kommer att ta hand om det gamla huset och alla uthusen ( om de inte är allt för slitna av väder och vind.)
Men, tyvärr, farfarshuset är rivet. Livets gång. Och årens.

måndag 4 maj 2020

Lite om rädsla...



April, april jag kan lura dig vart jag vill - över en månad har gått sedan den månaden började och nu är det Maj, maj måne -jag kan lura dig till Skåne.

Men våren är nu på väg även om de sköna vårdagarna går att räkna. Men det blir bättre, snart kommer värmen och långa soliga dagar då allt är bara skönt.

Dagen idag började med sol en kort stund -sedan kom de mörka molnen och plötsligt började det mullra.... men men - det var tydligen lite på skoj för den hotfulla åskan försvann ganska snabbt. (skönt)

När jag var barn så var jag jätterädd för åskan, minns att jag helst ville gömma mig då, krypa under täcket eller ännu hellre under min säng. Viktigast var att åskan inte "såg" var jag höll hus. Nåväl, idag står jag ut med den, även om rejäla åskväder fortfarande stör mig. Det känns så obehagligt och hotfullt. Inser att vi alla är helt i händerna på naturens ordning och lagar. 

lördag 2 maj 2020

Ännu ett städfynd


Det är spännande att städa ibland -speciellt när det dyker upp saker jag helt hade glömt. Nu är det en gammal gästbok från 1898 som kom fram. Det är en bok med vackert mörkröda sammetspärmar och mycket lite skrivet i. 
På första bladet har någon präntat ned:

Till Ingrid och J.A. Ekberg på deras bröllopsdag den 16/6 1898

Likväl finnes mycket det kan ej fördöljas
Att lyckan och kärleken stundom plär följas             
Af smärta och sorger, bekymmer och strid
Och skulle de objudna gästerna hinna
Äfven till Eder, o, mån I då finna
Midt under allt dock hos Herren Er frid!

Ja, dyra vänner, jag önskar nu Eder
Att Han, som glädjen och lyckan bereder   
Den må nedsänka också till Ert tjäll
Friden här taga sin ständiga hvila!
Då huru lugnt skola dagarna ila,
Stilla då komma lefnadens kväll.

Den 18 juni 1898
B...a




Låter både högtidligt och gammaldags. Det är exakt avskrivet. 
Det finns lite mer skrivet i boken - men tydligen togs den ej fram när de hade gästar hemma, som vid födelsedagar etc.  Min mormor Ingrid  levde mellan 1870-1954 och min morfar J.A  levde mellan 1872-1936.