Städfynd...

När man röjer och städar så fyndar man ..."pappersskräp" som åker in i kakelugnen. Men jag var ju tvungen att fota av en del bara för att det väckte gamla minnen.  Biljetter från biobesök, fotbollsmatcher, Cirkus Rolando (flera somrar) och så andra tillställningar både i hembyn och sedan jag flyttat till Stockholm.


Tänk så många filmer jag såg i min ungdom- både i Hoverberg men även på biografer som fanns i grannbyarna. Jag hade glömt att just biografer var något som fanns nästan i varje by. Fantastiskt. 


Men TV:n hade ju inte slagit igenom på 50-talet, så bio-besök var nog något de flesta gjorde, det var ett avbrott i vardagslivet. Och jag tyckte om att se film, det var väl ett sätt att försöka drömma sig bort från vardagen och samtidigt var det nog en hel del filmer jag tyckte om. 

Som t ex de första Elvis-filmerna;  och så James Deans tre filmer. Han omkom ju i en bilolycka så hans skådespelarliv blev kort. Minns att när jag läste att James Dean var död så kändes det så konstigt; han var ju så intensivt levande på filmduken. 
James Dean omkom redan år 1955 i en bilolycka. Han blev som en sorts "Kristus"-figur för många ungdomar sedan.

Jag minns även att vi tog filmaffischer från anslagstavlan när filmen var visad. Jag satte upp en del på väggen vid sängen och en del blev faktiskt "omslagspapper" på mina läroböcker.

 Återbruk!

Jag hade alltså sparat en tjock bunt biljetter i en sådan där liten Marabou chokladkartong, (goda praliner mmm)
som inte finns idag. 
Och virat ett rött sidenband om och stoppat i en större kartong med gamla brev från ungdomar runt om i världen som jag brevväxlade med. Det var också populärt på den tiden. 

Ibland blir en städdag en minnenas dag.... 

Träden - våra vänner

Träden gör mycket gott för oss människor.

De skapar en hel del av det syre vi andas, reglerar klimatet och renar vatten och luft.
De är också en inkomstkälla för alla skogsägare. Men tyvärr har en del av våra skogar skövlats utan att någon myndighet kunnat (?) säga "stopp och belägg". 
Idag tror jag man börjat agera mera strikt om hur skogsavverkning ska och bör göras utan att det skadar våra livsmöjligheter allt för mycket. Men pengar, pengar har fått styra allt för länge. Jag har under mitt liv sett alltför många kalhyggen, men idag tror jag (hoppas!) att sådant skogsbruk är förbjudet. Det är inte bara träd som ska skyddas utan även allt annat inom djur och växtríket som måste skyddas. Allt hänger ihop och idag vet man det -även om det ibland känns som om forskning och vetenskap inte tas på allvar av "våra" beslutsfattare.
                      

 Jag tog ett foto i somras på ett gammalt "tvillingträd" på Hembygdsgården i Hoverberg >>>>>>>>>>

Träd är inte bara vackra att se på och nyttiga för att de producera syre; utan de har även ett magiskt inflytande på oss människor. Det är som om träd är fyllda av hemligheter som vill bli berättade. Tänk på alla träd som inspirerat till sagor, myter, visor och musik. Kanske bor våra förfäders andar bland träden....

Jag växte upp bland träd, vilda, stora och spännande träd med en alldeles egen personlighet. Släktgårdens planterade och ömt vårdade träd som sett så många generationer komma och gå. Idag tyvärr borttagna -de stod för nära vägen som måste breddas för trafikens skull.

Det var träd fyllda av minnen; om glädje och sorg. Fyllda av liv. Den gamla björken med ett skatbo högst upp och där den tjuvaktiga skatan bodde. Som snodde en silversked av farmor. Någon av de äldre barnbarnen fick klättra upp och ta den tillbaka.
Som barn lekte vi bland träden. Vi byggde kojor, klättrade och gungade på grenarna. Träden var våra vänner, de fick höra våra hemligheter och var våra edsvurna. Att krama ett träd gav lite extra tröst och kändes tryggt.



Den stora björken... den gamla eken... vildapeln... Alla har vi nog något träd som vi minns med speciell glädje från vår barndom eller minns med respekt. Jag minns några träd-vänner:

Drakätarträdet -där våra finaste pappersdrakar alltid fastnade. 

Spökträdet -som sena kvällar alltid stirrade hotfullt på oss, den sista vägbiten hem. Det växte vid "doktorns" och liksom smög efter en.

Jättegranen -som vi bara måste klättra i, en utmaning eftersom dess grenar alltid satte krokben på oss vid klättringen uppåt och som lyckades knuffa ner min syster så att hon nästan blev av med ena örat. Hon fick en rejäl rivskada som doktorn fick sy ihop.

foton: ©RobertS.
(min yngste son)

Fleir jämtar...

Några foton till från i somras; gamla skolkamrater och vänner som jag träffade i kyrkan. 
<< Birgitta Iwald, dotter till mina konstlärare Britta och Olof, på BKR. Birgitta bor numera på släktgården i Rörösjön och är mycket aktiv inom både hembygdsrörelsen och i annat inom kommunen. Tyvärr har hon slutade spela fiol- fick problem med lederna för många år sedan.   


<< Och så kom "Kick" dvs Erik Eriksson med fru Ulla (f. Baudin) och överraskade... jag kände inte igen Kick först -men det är åratal sedan jag träffade honom. Då hade han varit ute på en forskningsresa till Nordpolen. Ulla blev ju lärare och har varit rektor på Brunna skola, Kungsängen. Min svägerska Irija (broder Olofs fru) jobbade där ett tag. Det är roligt att träffa på gamla bekanta -även om åren satt sina spår.....men de sa alla att jag var mig så lik. Hm.

Till sist ett kort på klasskamraten Guy Hallin (här på hembygdsgården) -så kul att träffa efter så många år. Och jag lyckades få med andra vänner och bekanta på detta foto: både Karl Ove Mannberg med hustru Ena (f.Carlborg) samt i bakgrunden står min gamla skolkamrat Margareta och pratar med någon bekant... som jag inte riktigt känner igen.

Juninatt

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.

Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.

Harry Martinsson (1904-1978)

Sommarnatt i Hoverberg  >>>>>>
Foto: Harriet  - den 10 juni 2019

Tack till Harriet som skickade mig ett vackert kort från en juninatt i Hoverberg och då tänkte jag  på Martinssons fina dikt om om en juninatt. Nu längtar jag till sommaren...

För över hundra år sedan....

Ett riktigt gammalt vykort över byn - som jag fick från min syster häromdagen. Ett kort som skickats till någon för att gratulera ( födelsedag?) och det är en dam som heter Gerda S. som skrivit. 
Kortet är taget innan man höjde tornet på kyrkan. 

Saxat från Wikipedia: 
En större renovering och ombyggnad genomfördes 1908-13 av arkitekterna Fredrik Falkenberg och Erik Lallerstedt då bland annat tornhuven fick sin nuvarande utformning och portalen utsmyckades med kalkstenskolonner. Även interiören fick nya dekormålningar och bänkinredning. 1963 utfördes ytterligare en renovering då många av Falkenbergs tilläggs togs bort.

På vykortet ser man att den täta granhäcken runt gamla kyrkogården ännu inte har vuxit till sig. Idag är den så tät och alltid så välklippt. Även ångbåtsbryggan verkar vara i sin linda. Men pensionatet Strandgården ser ut som jag alltid minns det. Det huset är ju över 130 år gammalt och jag har skrivit om det tidigare i bloggen. Här är en länk till en fin ÖP-artikel om det husets nuvarande historia. Det händer saker i min gamla barndomsby och det är roligt.

Ett hemskt minne

Den 11 september 2001- en fruktansvärd terroristattack i New York som nuddade vid mina kära; jag har skrivit om upplevelsen på min INKAN-blogg
( Klicka på markeringen)

Jag känner stor tacksamhet över att det goda var på min familjs sida då.

Grön hälsa och en blå grind

En promenad genom lövskogen är balsam för kropp och själ. Dofterna och färgerna i olika nyanser av grönt. Fågelkvitter och syrerikt. Vad mer behövs för att må bra? Allt känns i hela kroppen. Jag tror att just promenader ute i naturen är något som vi behöver och kan vi så bör vi ta en promenad och bara njuta så ofta vi kan.

Jag bor ganska nära Vinterviken, Nobels gamla fabriksområde, som idag är både naturpark och kulturplats med utställningslokaler, restaurang, café och trädgårdsodlingar och den har blivit mer och mer populär för folk i huvudstaden. Och här finns många olika vandringsstigar att gå, soffor och bryggor att sitta på samt detta att njuta av att vara mitt i naturen -Kan det bli bättre? 

I den gamla fabrikslängan finns idag bl a en restaurang och en utställningslokal.

Trädgårdsodlingarna är vackra att vandra genom; det odlas både blommor, bär och grönsaker. 
Här är det bara att se och njuta.

Att gå ner till Vinterviken från där jag bor, är en skön vandring genom skog, över en ås och plötsligt så kommer man ner och ser en vacker blå grind som den norske konstnären Åge Ørsland har gjort.

Bara grinden är en upplevelse i form och färg. En vacker blå färg som säger "Välkommen"

Sommarminnen...

Hösten på intåg. Lite svårt att tro eftersom vi haft så fint, skönt väder under så många veckor. Men det har nu regnat lite, bara korta skurar, så det behövs mer regn för allt är så torrt. Vädret har varit så konstigt i flera månader och det känns inte bra. Trots allt så hade jag en skön "semester" uppe i Jämtland och kunde njuta av allt. Hittade igen en hel del kort jag tog i somras som jag nu delar med mig av.

Den här gamla ladan, som även varit lite av ett båthus, håller nu på att förfalla. Den ligger ganska nära stranden man går från gamla sågen mot ångbåtsbryggan. En tur jag brukar ta varje år jag är på besök i Hoverberg.

En vy från bryggan, ut över sjön mot Svenstavikshållet. Det kom lite lätta moln just då så det ser gråare ut än vad vädret var. Det var en underbar sommardag.

Från kyrkogården så tog jag kort mot Olsjuls och Mackés. Olsjulsgården var ju en av de äldsta släktgårdar i Sverige som gått i arv inom samma familj i många hundra år. Men idag är det nya ägare.

Det där Berget.... man kommer aldrig från det. Och en del dagar så ser det så högt ut- beror nog på var man står.
Här är vyn från ängen vid Mångsmårs 

Och här är resten av berget från samma äng. Det syns på kortet var berget ska hänga ihop om det vore ett större, avlångt foto.
En gång i tiden, för mycket länge sedan så låg nog berget på en egen ö.
Det finns tecken på det; myrmark och vattendrag genom skogsområdet.

Och så till sist kyrkan från början av stigen vid sjön. 

Jag tycker att naturen här är så vacker, en riktigt gammal jordbruksbygd och tack och lov så finns fortfarande några gårdar kvar som har ansvar för den lokala jordens resurser.