Längtan heter min arvedel...

Tyvärr så blir det inte någon resa upp till Hoverberg i sommar.  Bussbolaget Härjedalingen som jag brukar åka med kommer ej att köra sträckan Stockholm-Svenstavik  denna sommar heller; jag fick svar på min mejlfråga idag. Känns trist -men det handlar ju både om det här viruset samt om ekonomi. Företaget blev ju drabbat redan förra sommaren och tydligen så påverkar det driften. De har nog andra sträckor som är lönsammare för dem. Så det blir åter en sommar härnere. Det finns ju tåg och jag kan nog få skjuts mellan Östersund-Hoverberg - men jag har inte bestämt mig. Den envisa värmen härnere har tömt mig på all energi och just nu orkar jag inte planera något. Allt känns bara jobbigt.  Livet är som det är.

Midsommarafton

 

Som barn var det roligaste att få vara med och klä midsommarstången med blommor och björkris  på Hembygdsgården i min hemby. Och sedan få dansa runt stången och sjunga glada sommarvisor och leka lekar.

I år vet jag inte hur det är med detta firande - har läst i olika media om att det inte firas så intensivt som förr med allmänna tillställningar.  En högtid som egentligen inte behöver något speciellt mer än att träd och blommor grönskar.

Själv plockade jag idag några prästkragar och de får vara min midsommarbukett. 

Och är man ensam så går det inte att fira. Man har ingen att prata med och känna att man delar upplevelse.

Jag t o m struntade i sillen -men den burken kan ju öppnas när som helst.

Och det är lugnt och tyst- bara några småbarnsfamiljer hemma som sitter ute på gården. Så några glada barnskratt hörs och ger lite känsla av midsommar.

Sommartider.....

 

Puh- vilken värme det har varit under lång tid- solen har gassat från en molnfri himmel i flera veckor. Nu längtar jag efter regn. Fast nu vill nog de flesta ha sol och fira midsommar utan regnkläder. På min gård är det nu nästan folktomt. Folk har packat och gett sig iväg med bil eller tunnelbana och tåg.

Så det blir en mycket ensam midsommar, jag får ta en tur ute i naturen där jag bor. Ta en sväng  ner till Mälaren och doppa fötterna i vattnet. Det känns lite ensamt, men jag borde vara van. Även om jag i många år kunnat njuta av miljöbyte - som när min syster bodde häruppe och  hade sommarstuga ute i Roslagen. Jag njöt när jag blev inbjuden av henne att lukta på landsluften. Men som sagt nu är livet annorlunda och jag känner av ensamheten i hela mitt jag.  Det är smärtsamt. Har man ingenting - ja då är man utan.

Vi lever i en blomstertid

Vilken vår och försommar vi haft och fortfarande har här i Stockholms-trakten. Varmt, mycket varmt och så torrt. Vi fick lite regn någon dag i maj -men det märktes knappt, även om gräs och blommor samt buskar och träd kunde njuta. Och det blommar överallt. Både där det växer vilda blommor samt i alla planteringar. 

Men den här värmen - oftast mellan 30-40 grader i skuggan varje dag är påfrestande. Jag trivs inte alls så bra just nu utan håller mig i skuggan. Även om det knappt känns svalare att man går eller sitter i skuggan. Men man undrar ju hur det kan bli så här i flera månader - vad har vi människor gjort som orsakat  att vädret blivit så här? Känns oroande och just nu så längtar både naturen och jag efter mer regn. Skönt strilande regn som vi alla mår bra av. Det kom åter lite regn på eftermiddagen- men det måste komma mer. Det är ett under att naturen just nu blommar så vackert överallt och man får njuta  gratis av allt det vackra. Trots den envisa heta solvärmen och torkan. 

Det var en gång... 2

 

Sommaren 1957 var likadan- roliga danskvällar på Galhammarudden - men även på andra platser som Fröjdholmen, Åsarna och någon gång utflykter till Rätan och andra ställen. Det berodde ju på om man fick "lifta" med någon från byn eller från Vigge eller Svenstavik.  Det var alltid fullt av besökare så man visste att man kunde få skjuts, både dit och hem. Och alltid hade vi så roligt. Undrar hur länge dessa orkestrar höll på? Det fanns ju ganska många som åkte runt och spelade, en del var lokala band med medlemmar från närbelägna byar. Minns att det fanns ett populärt dansband som kom från Åsarna -med en lokal sångerska. Men  just nu kommer jag inte ihåg namnet på det bandet eller på sångerskan. Men det fanns ju populära orkestrar som reste runt om i Sverige och spelade på olika festplatser.

Och nog var det så att danserna på Galhammarudden avslutades i september med en maskerad. Själv klädde jag aldrig ut mig- men det fanns de som var maskerade och det var så roligt att se dem och försöka gissa vilka det var.

 

                           Klicka på bilderna för att förstora dem.

Det var en gång... 1

Kopior av gamla tidningsurklipp kom via mail som en överraskning från min gamla hemby. Allt väcker ju lite minnen om vad man gjorde på fritid, på helgerna- det var väl mest lördagar -om jag ej minns fel. 

Galhammarudden var ett mycket populärt dansställe och de hade oftast bra dansmusik OCH även bra underhållning. Och alltid mycket med folk. En plats där man fick nya bekanta och även hade roligt med gamla vänner. Självklart så anordnades sommardanser på många ställen i byarna runt omkring. Det var ett enkelt sätt  att umgås och jag tror ju att många träffade sin livspartner just på dessa danser.

Jag minns än idag när Golden Gate Quartet var där och då var det fullt av besökare. "Golden Gate" var kända från radion samt det stod om dem i  tidningarna. (kolla via länken) och så kom de till Galhammarudden- vilken upplevelse för oss landsortsungdomar. Jag minns faktiskt hur speciellt det kändes att få uppleva dessa världsartister i min hembygd.

Galhammarudden var även platsen för fotboll och vårt fotbollslag var ganska så duktiga och klättrade i serietabellerna. Och där hade jag mitt hjärta.

                Klicka på bilderna så blir de lite större och lättare att läsa!

Försommarbilder från Hoverberg

 

                                                              Fotograf: Charlotte M

Vår - ett löfte om att sommaren kommer - en speciell känsla om att snart så.... snart så... Luften liksom vidgas, blir större och allt känns möjligt. Bergstårscha Charlotte lyckades fånga just den känslan med sin kamera. Och just nu så går vi mot midsommar. Tiden går så fort. Jag kom att tänka på några rader som skrevs år 2015 av en annan jämtstårscha: Nämligen Bodil Malmsten  (1944-2016):

Tiden efter skogarna

Dofterna

Balsampopplarna

Kärrväxter och viol

Hägg och syren i kyrkan

Konfirmanders hoppfullhet

Pingstliljorna utanför vapenhuset

Frid överallt frid

Fotograf: Charlotte M

 

När solen målar en del av Storsjön så den nästan glimmar av guld, är det magiskt. En levande tavla, en levande målning av en vacker miljö.

En av de vackraste vyer som jag har sett i vårt land.

Att besöka byn är numera som ett äventyr, ett besök i en form av paradis. Jag vet att det finns otaliga paradis... det beror på vem man frågar. Det handlar nog om vart man har en stor bit av sitt hjärta. 

Allt är somrigt och vackert. Doften av gräs och av vatten.

Snart ska smultron och jordgubbar lysa röda, och smakar  jämtländsk sommar.

Naturen bjuder på mycket.

 

"Solarna" i gräset förvandlas snabbt till en flygande variant, som sprider sig över stora områden om det blåser. Ett av naturens under när det gäller förökning. Samtidigt är det lite lekfullt att plocka och blåsa på de vita bollarna och vips så har man snart hjälpt till med örtspridningen... Men så är det om man inte slår med lie eller kapar med gräsklippare innan maskrosen har bytt skepnad. Nu har snart de sista "flygarna" intagit nya områden och kan kanske rota sig inför en ny vår och försommar nästa år.

Tänk att numera är en framavlad "styvmorsviol" en vanlig trädgårdsblomma och den odlas lite överallt, ofta tillsammans med andra växter.

Och när fruktträden blommar så vet man att det blir fin skörd till hösten. Härligt! Jag kokar gärna äppelkompott i augusti/september, många burkar, så gott till yoghurt och även till att göra enkel äppelpaj med vaniljsås. Mums! En favorit.

Juni månad - sommarmånad.

Som barn lekte vi med ramsor: 

"April, april, din dumma sill - jag kan lura díg vart jag vill"

och

"Maj, Maj måne -jag kan lura dig till Skåne"

Men jag har glömt i vilket sammanhang vi använde oss  av dessa ramsor.

Men nu är det juni. Och inga ramsor inför sommaren.

Kanske var det på våren då vi lekte kurragömma och skulle ha en som stod och räknade till hundra när vi andra skulle gömma oss, som vi hade olika ramsor. Sedan skulle den som räknat hitta oss andra.  Det var i alla fall en ganska vanlig lek både höst och vår när vi inte hade skidor att åka runt på.

Idag har väl ungarna bara mobiler att leka med. Ser ju barnen på min gård, de leker aldrig kurragömma. Så fort de börjat skolan är det mobiler som är deras sysselsättning. Tiderna och "lekarna" förändras.