Som barn var det roligaste att få vara med och klä midsommarstången med blommor och björkris på Hembygdsgården i min hemby. Och sedan få dansa runt stången och sjunga glada sommarvisor och leka lekar.
I år vet jag inte hur det är med detta firande - har läst i olika media om att det inte firas så intensivt som förr med allmänna tillställningar. En högtid som egentligen inte behöver något speciellt mer än att träd och blommor grönskar.
Själv plockade jag idag några prästkragar och de får vara min midsommarbukett.
Och är man ensam så går det inte att fira. Man har ingen att prata med och känna att man delar upplevelse.
Jag t o m struntade i sillen -men den burken kan ju öppnas när som helst.
Och det är lugnt och tyst- bara några småbarnsfamiljer hemma som sitter ute på gården. Så några glada barnskratt hörs och ger lite känsla av midsommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar