tisdag 29 december 2015

Bergs kommuns tärort

Svensta- eller Svenstavik är idag huvudord i Bergs kommun. Här ligger idag kommunalkontor, affärer, bank, gymnasieskola etc... dvs allt som behövs för att man ska leva ett behagligt liv. Sedan är det en annan sak att byarna runtomkring har tömts på alla affärer, bagerier, post etc som förr var naturliga träffpunkter. Idag måste man ha bil för att livet ska vara enkelt. Även om det går en minibuss som gör att alla som inte har bil,  ganska enkelt kan ta sig till tätorten.

Ett foto från omkring år 1900, från den allra äldsta bron över Svenstaån
En ren idyll. Undrar vilka som satt i båten?
En något senare vy, bör också vara taget från en bro- kanske den som fanns innan nuvarande breda överfart byggdes. 
1950 - Här började det nya Svenstavik anas- de första husen som sedan skulle bli både sjukstuga med läkare och tandläkarmottagning. 
Här bodde senare min kusin Inger, jobbade som tandsköterska hos tandläkare Schäfer (tror jag han hette) och Svenstavik började bli en plats där man kunde få arbete efter att de flesta byar börjat förlora sina ungdomar pga arbetsplatsbrist. 
Det var några generationer som hann flytta söderut, till Västerås, Göteborg och Stockholm, innan kommunen började växa och kunde erbjuda sina ungdomar jobb och boende. Alla kunde ju inte bli bönder eller skogsarbetare 

År 1922 kom det allra första tåget och stannade vid den nybyggda statíonen i Svenstavik. En historisk tilldragelse. Och tåg går det fortfarande, inlandsbanan är populär att ta en turistresa på och man kan resa som man gjorde förr- Dock med moderna tåg. På 50-talet gick det flera dagliga rälsbussturer mellan Östersund och Kristinehamn.
I mitten av 1940-talet startades mejeri i Svenstavik, Bönderna samlade mjölken i stora krukor och mjölkbilar åkte runt i byarna, hämtade krukorna och körde till mejeriet. Där behandlades mjölken, en del blev grädde, en del blev till ost och messmör. Den nya tiden hade gjort sitt intåg. 

Idag är mejeriet nedlagt, huset är ombyggt till lägenheter och få lär minnas att det en gång var en lockande arbetsplats för många ungdomar.


Alla bilderna har jag tjuvlånat från en tidningssida; tror det var Länstidningen Östersund som hade en artikel för många år sedan.

Och mitt i byn ligger kyrkan

 År 1964 återinvigdes kyrkan efter att ha genomgått en rejäl upprustning. Nya tak -både inomhus och utomhus. Min farbror Kalle var bl a med och lade nytt kyrktak.
 År 1970 samlades konfirmander av årgång 1930- jag känner igen en del av dessa tanter och farbröder från min uppväxt. Många av dem var aktiva inom hembygdsföreningen. Och många såg till att det blev en "julmässa" uppe i gamla ordenshuset. Något, som tillsammans med sommarens midsommarfest på hembygdsgården, var en av årets höjdpunkter. 


Gamla folkskolan i Hoverberg, där jag gick mina första 7 år, blev sedan förskola när skolan förändrades till 9-årig grundskola och barnen fick åka skolbuss till Svenstavik där skolundervisning fortsatte i en helt nybyggd skola. I det här huset på fotot låg våra matsalar och köket där maten lagades. Hemlagad och god mat fick vi - utom spenatsoppan med ägghalvor. Den var äcklig tyckte jag då.


En annan form av religionsaktivitet hölls i Frälsningsarméns hus, som ligger nära Hoverberget, det var populärt tidigt på 1950-talet och deras  årliga "skördefester"  var något som drog publik. 
Där fanns två kvinnliga frälsningssoldater som både predikade, sjöng och även höll söndagsskola och jag minns dess verksamhet som enbart något positivt.
Idag är verksamheten nedlagd sedan många år och huset såldes, byggdes om och är idag privatbostad. Så kan det gå...

Gamla gårdar

Olsjulsgården- är en av de äldsta släktgårdarna i Sverige. Dvs den gick i arv från far till son under många hundra år. Men numera har gården helt ny ägare pga att ättlingar inte klarade av att driva och sköta gård och jordbruk. Tyvärr.

Äldsta huset i Ol-ers dvs Mackhés. I det här huset har det t o m varit realskola en period tidigt 50-tal. Mittemot ligger ett nyare vitt hus.
Idag bor min gamla skolkamrat Lars-Erik Mackhé med familj på hemgården, i det stora vackra vita huset med vidunderlig utsikt över södra delen av Storsjön.


Johangården - är också en av dessa gamla gårdar. Jag minns att här bodde i min ungdom en av byns "kloka" män, som var mycket aktiv inom (bank?) ekonomi och fastighetsaffärer. Av vad jag hört så är även denna gård i helt ny ägo.

 En by i förändring...


Bygden i mitt hjärta..

Jag fyndade gamla fotografier i Östersundsposten: 
 http://www.op.se/jamtland/berg/gamla-bilder-fran-berg  
Och måste bara lägga in några bilder på min jämtblogg....


Först fotografier tagna på hembygdsgården år 1972


  




tisdag 24 november 2015

Turistreklam från anno dazumal

Hittade av en slump vackra turistaffischer från 1930-talet på nätet - från den tiden man satte upp sådana för att göra reklam. Långt innan internet och TV-kanaler... 

Jag minns även från min barndom på 1950-talet att det sattes upp liknande reklam på affischeringstavlor och laduväggar som låg nära vägarna. Undrar ju om bilisterna hann se dem...







fredag 13 november 2015

Oviken - Myssjö - Berg (skjuts och rodd)

I  Svenska Turistföreningens Resehandbok  "Jämtland och Härjedalen" från 1911, kan man läsa om olika resor som man kunde göra om man hade tid och råd. På den tiden var det nog bara överklassen som kunde njuta av att resa runt i vårt avlånga land och uppleva landets natur och sevärdheter.
Det är mycket intressant att läsa om hur byar och resvägar presenterades i början av 1900-talet. 

T ex en tur via Oviken, Myssjö till Berg:

Från Oviken utgår söderut landsväg, som slutar vid Myssjö kyrka. Den går genom de skönt belägna byarna Botåsen, Svensåsen och Sölfbacken, går därefter ett stycke genom skog samt följer från byn Landsom Myrvikens östra strand. Utmed hela vägen skön utsikt öfver Myrviken och fjällen. Vägens längd 8 km.

Myssjö kyrka af tilltalande yttre och med synnerligen vackert kor (fristående, förgylld altarprydnad med altartafla av J. Tirén, förtjänar väl att ses. I tornet förvaras ett antal snidade bilder och andra äldre kyrkoprydnader, ett på trä måladt epitafium m.m. Kyrkan (från 1300-talet) ombyggdes 1878. Härifrån kan rodd erhållas till Köfra.

Landsvägen fortsättes av byväg, omkring 5 km öfver Ångrons och Långsveds byar till Mjäla, hvarifrån fås rodd till Hofvermo. Förbi Ovikens gamla kyrka fortsätter landsvägen mot Myrviken. Till vänster syns nya kyrkan och prästgården. Vid Myrviken förena sig de båda från Bölåsen utgående vägarna. Efter denna långa viks västra strand å vacker väg förbi Hällne och Västnors byar samt öfver Västnorån upp på höjden af Halloms by, hvarest skön utsikt öfver viken som här vidgar sig. Snedt emot å landtungan synes, omgifven af löfskog, Myssjö kyrka. Ned i dalgången, på bro öfver Storbäcken och utmed stranden till Köfra by. Här Köfra pensionat.  Ångbåtsförbindelse med Östersund 3 gr i veckan.

Genom skog ytterligare 3 km till Hofvermo. Gästgifveri, billigt. Äfven tillfälle till inackordering. Förut kaptensboställe. Å den kulle, där karaktärshuset fordom stod, restes 1903 ett monument öfver Georg Adlersparre, som föddes här den 28 mars 1760. Monumentet, mycket sevärt, består af ett väldigt, 15 fot högt granitblock med en af Sigrid Blomberg i skarp relief utförd porträttmedaljong, namn, födelse-och dödsdag samt i ormslingor denna inskrift: "Frihetens väktare. Fäderneslandets räddare. Folkets vän. Jämtar reste stenen"
En ståtlig minneskrans af förgylld malm, som förvaras å gätsgifveriet utlägges vid minnesstenens for hvarje år den 6 juni till erinran om de förmåner, för hvilka Sverige har Adlersparre och 1809 års män att tacka.

Från Hofvermo skjutsas till Dillne ångbåtsbrygga. 
Från Hofvermobron gångväg 5 km öfver Hofvermosågen och Kvitsle till Mo by, hvarest man kommer in på vägen till Börtnan. Vidare på bro öfver Hofvermoån och längs Myrvikens strand genom skog till Vigge stora, högt belägna by. Sedan backe utför.  
Här till vänster körväg 1 km, till Balviken, hvarifrån man kan besöka Hofverbergsgrottan. Genom skog, förbi spridda torp (omkring 12 km) Bergs kyrkoby. Post ( adress Hoverberg). Ångbåtsstation. Läkare och apotek. 
Nuvarande kyrkan, stor och rymlig, färdigbyggdes 1797 och undergick 1909 en omfattande reparation, hvarvid tornet erhöll sin nuvarande form. Dess inre utan vidare intresse.

Utflykt:
Strax norr om kyrkan, ligger det tvärbranta Hofverberget (547m) på en udde i Storsjön. Tillhörade urformationen, sticker det upp som en ö ur omgifvande silurslätt. Det anses utgöra en isolerad rest af en västerifrån framskjuten skålla af Severgruppens skiffrar.
Berget bestiges lätt från södra sidan, hvarifrån gångstigar upp till platån. Utsiktstorn. Storartad öfverblick av mellersta Jämtland. I klar luft skola 18 kyrkor vara synliga. 
Västra sidan delvis lodrät, dock på ett par ställen tillgänglig. Det mörka djupet i den breda klyfta som genomsätter nordvästra delen af berget, har ännu ingen dödlig utgrundat. Folksägen vill veta, att den vardt till vid frälsarens korsfästelse, då "hällebergen remnade". Där bodde en gång de dvärgar, som smidde kedjan att fånga Hof på Hackås, borgfrökens fader. Hör den sköna sägen härom. Från Bergs kyrka till utsiktstornet är afståndet 1,4 km. Ungefär lika stort är afståndet från tornet till Balviken på  bergets vänstra sida. Äfven hit leder (delvis utmed svindlande branter) gångstig från bergstoppen, och här finnes bergets största märkvärdighet:

Hofverbergsgrottan, som, nyligen upptäckt, först på sista tiden tilldragit sig uppmärksamhet. Grottan har en längd af 81 m och en höjd af 25 m. Väg till grottan och inuti densamma, trappor och lampor äro tända, som en dunkelt  upplyst götisk dom; dess innersta del liknar något ett upphöjdt kor med altare. I gården nedanför grottan fås ledsagare. Afgift 25 öre person.

Från Bergsbyn finnes körväg, 3 km, omkring Hofverberget till Balviken.
Landsvägen  fortsätter från Bergsbyn, längs med västra stranden af Storsjöns sydligaste vik omkring 3 km till Svensta. Mycket god gästgivare.  Post ( adress Svenstavik)

måndag 9 november 2015

Max Mackhé - ma röttran i Hoverberg

Max Mackhé - Muittašan

För några år sedan, vid sommarbesök i Hoverberg, så träffade jag min skolkamrat Lars Erik och vi pratade gamla minnen och om hur våra liv blivit etc- som man gör när man träffar en gammal vän och skolkamrat.

Då fick jag veta att Lars Eriks son Max studerat samiska språket vid en folkhögskola uppe i norr och nu jobbade som både artist och aktivist uppe i nordNorge, just för samernas rättigheter som ursprungsfolk. Jag blev både imponerad och nyfiken. 

För några år sedan uppträdde Max Mackhé även i Kungsträdgården: 
Jag blev mycket imponerad- en så fin artist!

    Max Mackhé -   Mu biilla ja muhtin nieidda lávlu


torsdag 29 oktober 2015

Jämtblogg...

Det blev en egen blogg om och med Jämtland i mitt hjärta.

Förhoppningsvis blir det lite mer att läsa här.... har ju en del som ligger och samlar damm.

Sommarens jämtlandsbesök


Det är på Hembygdsgården, som är öppen varje söndag, man kan träffa gamla vänner och bekanta. En del hemma på sommarbesök och andra, som bor kvar; alla en del av min ungdom. Alla söker sig till Hembygdsgården, en gammal och välkänd mötesplats.

På hembygdsgården serveras kaffe med hembakade kakor och bullar. Ibland helt nybakat mjukt tunnbröd (tyvärr inte denna söndag jag var där)

Här sitter söta Britta, en skolkamrat, vars "lillebror" Bertil Glansberg är en av de engagerade vid hembygdsgården och redaktionsmedlem i årskriften "Berg och Åsarne" och bredvid Britta sitter gamle, gode, härlige Filip som brukade skjutsa oss ungdomar i sin taxi till dansbanan - om vi hade råd att åka så lyxigt... 
Det hände att Filip bjöd på lift, när han såg att vi fick gå till fots hem och ingen stilig kille fångat vårt intresse och bjöd på bilskjuts. Vi var ju lite kräsna. Och Filip hade ju ändå vägarna förbi...

En annan gammal skolkamrat och kär vän är Thord Eric Nilsson, tidigare sportchef på ÖP, och självklart sågs vi en stund uppe på hembygdsgården. Han har skrivit mycket om sport och besökt de flesta OS under de senaste 50 åren. 




Några av familjegravarna besöktes och därefter en stunds vila i Bergs kyrka.

På andra sidan sjön går järnvägen mot Östersund.

Utsikten är mot Skanderåsen, med en gammal fin stationsbyggnad. Jag minns att slänten ner mot Storsjön på den sidan brukade lysa röd av "rallarros" på försommaren varje år.


Nostalgi...

Hembygden...


Ett skåp på Hembygdsgården i Hoverberg, min barndomsby, är fyllt av fantastiska slöjdarbeten av en bygdens son, Gunnar Mannberg, som är lillebror till Sören Mannberg- fotbollslegendar i Hammarby -och Bergs IK! Jag skrev om Sören på min gamla blogg; ska leta reda på om jag har klippen kvar och scanna in dem igen.

Jag ville så gärna ta i sakerna, känna på dem, leka med dem; men de förvaras i ett låst skåp.  
Suck- ett sådant vill jag ha...






Att leka lite turist...
Varje gång jag besöker min gamla hembygd så är ett besök på Wikners uppe i Persåsen ett 'måste'.

Och utsikten från Persåsen är ju bedövande vacker.

 Det är spännande att vandra runt och se allt vackert hantverk som finns. Jag är bland annat mycket förtjust i Leif Wikners träägg- spännande konst som sätter fantasin i rörelse. Dessutom är det ofta utställningar av olika konstnärer, både lokala och utifrån. Själv glömmer jag aldrig Rosa Taikons silversmycken som hon visade en gång jag var på besök. Jag tror att hon haft utställning fler än en gång där.




Och det är mycket trevligt att träffa grundaren Leif Wikner och prata lite, samt äta lunch i den fina matsalen. Vid mitt besök nu så nöjde jag mig med frasvåfflor och hallonsylt; två portioner blev det dock för mig...så gott!

Jag kan rekommendera Wikners som ett utflyktsmål för alla som reser upp till Jämtland.

Nära mitt hjärta...  

 

Jag har besökt republiken Jämtland under juli månad och njutit av allt det sköna... 


Hoverberget - är nog landets vackraste berg!
Även om vår älskade lärare Carl-Göran Ekerwald  kallade berget "Stenlimpan"


  




Så tåga vi tillsamman bort
mellan Jämtlands gröna ängar

bort mellan nyland som prunka

fulla av bröllopsblomsters prakt.

Så skåda vi med gamman hän

över berg i blåa fjärran

hän över sjöar, strömmar, skogar

jämt kring bygder på vakt.



Fagert är landet som blev vår lott och arvedel

så firom dess fägring nu

med sång och stråkars spel.

Tändom ånyo det hopp som våra fäder närt!

För slit och mödor av fröjd och sol

ett mått oss beskärt.