Ett riktigt gammalt foto av utsiktstornet på Hoverberget som lär vara taget omkring år 1900 av en John Leander. Jag minns att namnet Leander hette en skolkamrat till mina äldsta bröder, Boel Leander. Gissar att det är en släkting till henne som är fotografen.
Jag brukar heja på Boel när jag är på besök i min gamla hemby, hon är en av de aktiva inom hembygdsföreningen som jobbar på gamla hembygdsgården sommartid. Efter många år som boende i Stockholm (tror jag det var) så har hon flyttat hem till byn igen. "Jag längtade tillbaka" var hennes svar när jag frågade varför hon flyttat upp igen efter så många års frånvaro.
Att besöka tornet uppe på berget var ett "måste" varje sommar när jag var barn. Det var spännande att klättra utefter den smala, lite farliga stigen upp. Idag kan man nå det nya tornet med bil från baksidan av berget. Men när jag var barn var det klättring som gällde. Svettig och andfådd nådde man toppen och att stå uppe i tornet, se utsikten över Storsjön och öarna "Öyan" var något alldeles extra. Det kändes som att se hela världen och i min fantasi så reste jag runt horisonten och bortom.
Men som sagt, idag är det ett nyare, säkrare torn och så finns det caféservering så att man kan ta sig en fikapaus. Ibland bjuds på kultur; jag har t ex lyssnat på min älskade gamla lärare Carl-Göran Ekerwald häruppe som berättade om gamla tider i Jämtland och närheten, släktskapet med Tröndelag och Norge. Och en annan gång var det folkmusik med lokala musiker som fyllde serveringen när jag var på besök.
