1968 och åren som följde

Tiden går plötsligt så fort tycker jag, och minns allt jag gjort, hunnit med, deltagit i, engagerat mig i. Eftersom jag flyttade till Stockholm i unga år så blev det här jag formades av utbildning och engagemang. Det har varit underbara år som har gett mig oerhört mycket - Studier, yrkesliv, teaterjobb, skrivande och allt jag har tyckt om och deltagit i.

Hittade igen en text som jag skrev för ganska så många år sedan och inser att den passar bra just i år - 50 år efter det speciella året 1968 och hur allt  utvecklades in på 70-talet. 

Åren då nästan allting hände.

Jag sitter i natten och skriver om hur det var 
under åren då allting hände med 
studentuppror i Paris och Stockholm.
När det var 1968 och vi sjöng We shall Overcome
innan vi intog 70-talet.

Tänk alla stearinljus vi tände för att hålla 
nätterna ljusa och mardrömmar borta.
Vi tänkte på vad kvinnorna gjorde i Paris 1871,
de som svalt och arbetade hårt för svältlöner,
men tvingades att prostituera sig för att överleva.

Vi höjde röda banderoller och sjöng våra protester,
åkte till Oslo och Helsingfors och gömde desertörer,
som vägrade att döda, i Östhammar.
Vi bannade USA:s krig i Vietnam 
tillsammans med Göran Sonnevi, som gick med oss. 
Han som diktade om fred i tunnelbanan

Vi hade hemliga möten i Gamla Stan där nätterna
var mjuka som sammet och farligt svarta
och alla var vi evigt unga.
Vi drömde vår framtid i stearinljusens lågor
medan vi läste Jean Paul Sartre och Susanne Osten.

Vi älskade till Procul Harum lika länge som det billiga
röda vinet räckte och undrade om vår syster
Simone de Beauvoir njöt som vi eller hade hon
helt lyckats befria sig från alla sina lustar.

Vi diskuterade allt som påstods i Hite-rapporten
om kvinnors sexualitet medan våra bröder generat tystnade
Då formade vi devisen:
Gråt inte - Kämpa
Framtiden är vår
Älska när du vill och får

För oss fanns en sanning i alla märkliga rader
som gömdes i A Whiter Shade of Pale.
Någon tappade bort sitt liv mitt ibland oss
medan vi skamset blundade och andra fann ett nytt.

Dessa år då jag grubblade i tysthet och längtade, 
efter en ny bättre värld som Bob Dylan sjöng.
Vad borde jag göra för att hinna med att leva?

Kvarnstället i Hovermo

På "Kvarna" i Hovermo har jag varit ett antal gånger under årens lopp. Bland annat på fin underhållning på övervåningen i ett av husen där. Det är fantastiskt att gamla hus idag kan användas till kulturutbud. Där har jag lyssnat till både  musik med lokala spelemän och samtidigt träffat många gamla bekanta. 

I gamla böcker kan man läsa lite historik om hus och byar. I t ex Jämten  så finns en hel del att läsa och det var intressant att läsa gamla uppgifter om just Kvarnen i Jämten 1911- Det är tydligen är en mycket gammal kvarn, men jag kan tänka mig att där är både rivet och ombyggt sedan detta dokument skrevs för nästan 650 år sedan.

Det är ett gammalt "aktstycke", dvs dokument  från 1372 som lyder så här:

Ollom mannen, them som thetta breff see hellir oc höre, helsir jec Magnus off Hogermo med qvedi gus och mine, oc kennis jec thes med mine opne brewe at jec hawer gullith oc ladith Arne Partir kwernestadin i Hogermo faars a östirlandin allin follin ec frælsin for mik oc mine ærwingom oc for hwerjom ardere oc swa mikit off schoogh, som han widhir thorwir til ælwith oc til umboth formemfde kwernastædin oc frælsin wegin til og fraa, wærdir Arne Partir nokith ufræælth i them same forneffde forssenom thaa være thenne Renschap og sætmal swa gijorth som  ugijorth os i mellom oc vare ærwingom  at her thes vissir um ær til sanne og visse mere gijorth, tha vare nær os them time ærlegin man Olawer Salneson oc Hakon i Hallem oc Thorfinnir i Westirby, oc bedis jec there jnsigel for thette breef, som scrfwith var sub anno domini MCCCLXXII

Tolkning till mer förståelig svenska : 

Alla människor, dem som detta bref se eller ock höra, helsar jag Magnus af Hovermo med Guds och min helsning, och vidkännes jag med detta mitt öppna bref att jag har gifvit och öfverlåtit till Arne Parter ett kvarnställe i Hovermofors på östra sidan, helt, fullt, och fritt för mig och mina arfvingar och för alla andra, och så mycket skog, som han härvid behöfver till bränsle ( eldved) och till byggnad för nämda kvarnställe. och fri väg till och från; varder Arne Parter något frånbördat i densamme förenämda fors, då vare denna handling och öfverenskommelse så gjord som ogjord oss emellan och våra arfvingar;  för att göra det ännu vissare och säkrare och till bekräftelse voro närvarande  vid tillfället ärliga män: Olof Salneson och Håkan i Hallom och Thorfinn i Westerby (Vestnår?)  och beder jag om deras insegel för detta bref, som skrefs under året 1372

Vilket fantastiskt språk! Det låter både högtidligt och noggrant formulerat. Sådana  köpehandlingar skrivs inte idag. 

Enligt uppgift i denna Jämten så ska originalet   finnas på "Kungl. Antiqvitets Cabinettet" i Stockholm, Och av vad jag tror avses http://www.myntkabinettet.se/  Men det kan ju idag kanske finnas i underjorden på Riksarkivet...?

Här finns lite att läsa om kvarnen. <<<< klicka på texten!

Minnesbilder

På stigen ner till badstranden hör jag rösterna från ängen. Jag känner igen dem. Det är mina bröder som kivas om en boll. Alla tre vill ha den. Vem är målvakt? 
Alltid samma krigande om en gammal fotboll i läder med sömmar. Museiföremål idag...

<< Min syster ber mig vänta, hon har glömt baddräkten och springer fort uppför den långa vägen till vårt hus. Det är full sommar och vi är barn med myggbitna armar och ben, smultrontungor och har mors rabarbersaft i glasflaskan med porslinskork. ( Idag finns nog inga sådana flaskor). Det är en så vacker sommardag och solen gassar. Vi badar i vår vik och allt blir till ett sommarminne. Den steniga stranden, grannflickorna i Svenors som har tunna skor av tyg på fötterna - å vad jag önskade att jag hade sådana badskor. Våra försök att simma hindras av alla stenar som är i vägen, men om någon sommar ska vi få gå i simskolan på Galhammarudden och lära oss grunderna ordentligt.

Nära vår lilla badstrand ligger en liten tvättstuga; utanför står en stor järntunna på stenar och under brinner en eld. Där kokas all vittvätt. Det är Jöns-Olof och Gertruds tvättstuga, men grannar får låna den gratis - bara man håller med egen ved. Jag hjälper till ibland med att ro ekan ut på sjön en bit, när mor ska skölja tvätten. Det är ett tungt jobb och det tar tid.
Jöns-Olof och Gertrud reser ofta till Amerika,där de har släkt, och de berättar om en stor och berömd cirkus de besökt där och hur stora städerna är. Gertrud får varje månad tidningar som Look och Life från släkten 'over there' och när vi börjat läsa engelska i folkskolan så får vi tidningar av henne. För att träna språket och snart klarar jag av att läsa både artiklar och noveller på engelska. 

Mormor letar sina glasögon under våra förtjusta fniss... de sitter uppskjutna på hennes hår, men vi låtsas som ingenting. Så minns hon sin glömska och skjuter ner de små runda glasögonen på näsan, och vi skrattar gott tillsammans. Mormor sitter sedan i korgstolen och läser i en bok med röda skinnpärmar. Hon har sitt hår uppsatt i en flätad knut på huvudet. När jag tänker på henne idag så ser hon ut som en tavla av Kröyer. Så liten och vacker. Och med varma leende ögon.

Rötter

Där man har sina rötter finns en del av ens personlighet. 
Där man växte upp, gick barfota i gräset, badade i sjön så fort sommaren kommit med sin ljuvliga grönska och åkte skidor över åkrarna vintertid, och där man gjorde utflykter till spännande platser och omgavs av människor som visste vem man var, blev en del av ens personlighet. Allt och alla påverkade under uppväxten. Kanske mer än vad man förstår när man är mitt uppe i det. Själv bär jag med mig starka minnen och varma känslor för den by som en gång var "min". Där fanns större delen av min släkt och allt var så självklart enkelt. 

Idag kan jag känna en mycket stor saknad och en ännu större längtan. Och på något vis blir dessa känslor starkare när man blivit äldre. Men jag har trots allt en möjlighet att få njuta av sommarbesök i Jämtland tack vare min kära gamla skolkamrat och kompis som varje sommar vill att jag kommer upp på besök.
De besöken är som smultronställen. Och detta att få vistas en tid där man växte upp betyder oerhört mycket för mig. Även om jag inser att jag numera inte är  en vanlig bybo -så är jag en besökare med starka rötter i den jamska myllan.

Och en höjdpunkt under mina besök i hembygden är att besöka hembygdsgården i Berg och njuta av både gammalt och nytt. Det är en så fin gammal hembygdsgård som har öppet varje helg och går jag dit -ja då träffar jag alltid gamla bekanta, skolkamrater och vänner från ungdomsåren. Och många gånger är det någon form av underhållning. 

Många gånger har jag njutit av fantastiskt vacker musik med Karl-Ove Mannberg och Bengt-Eric Norlén. Dessa fiolens mästare som vuxit upp i det jamska landskapet.


Allt sköts av hembygdsföreningen och med frivilliga arbetsinsatser. Man kan ta en kopp kaffe med bröd i serveringen och ibland är det tunnbrödsbak och man kan köpa med sig nybakat tunnbröd. Som smakar sååå ljuvligt med smör och messmör på och det väcker minnen från den tid när det bakades tunnbröd på min gamla släktgård.

Hembygdsgården är sommartid en helt naturlig mötesplats för hemvändare och besökare med rötter i byn och byarna i närheten. 
Det är en naturlig social plats att besöka om man vill träffa vänner och skolkamrater som en gång var en så viktig del av ens liv.

SÅ: alla med rötter och band till Hoverberg borde självklart stödja denna fina hembygdsförening  med bidrag. Man kan vara medlem och betala en årsavgift,  en struntsumma på 100:-/år.  MEN alla kan bidraga med extra pengar så att de gamla husen kan underhållas på bästa sätt och aktiviteter kan fortgå! 

SÅ öppna plånboken och var generös:

Bergs Hembygdsförening 
BG 215-3195