Gott Nytt År!

 

Nyårsnatt över Hoverberg - Foto: Charlotte M

God Jul!

 

Julhälsningar från Hoverberg, det är Bergstårscha Charlotte som bjuder på dem. 

Och de passar fint till julen. Vilka underbara färger! 

Även om julen nu är kringskuren pga virushot, så kan man njuta av vackra vyer.

Men det är trist att tvingas  ha distans till allt för att skydda sig från smitta. Tur att det finns internet.

Njut av allt som går att njuta av!

                                                                                         Foton: Charlotte Mannberg

Lekkamrat, skolkamrat, ungdomskamrat...

det var "Monika i Jakobs" tills våra livsvägar skildes. Jag hamnade i Stockholm och hon jobbade även här i Stockholm en tid innan hon flyttade till USA med sin blivande man. De två jobbade då på DagensNyheter. Men vår kontakt har varit obruten- tack vare post och internet. Samt hennes besök i Hoverberg då och då som varit precis när jag varit uppe på besök i hembyn. Senast var det år 2016 som vi möttes och det var härliga dagar med många minnen som väcktes till liv samt att vi  var nyfikna på hur våra liv blivit.  Jag blev påmind idag då Monica ringde - jag blev så paff. Men det berodde kanske på att hon ej fått tag i vår kära Margareta och därför ringde mig nu. Jag berättade att Maggan lämnat oss - och Monica visste inte om det tragiska att vår skolkamrat lämnat jordelivet. 

Monica ville tala om att hon åter hade flyttat; från Spokane i Washington till en ort i Georgia där en dotter till henne bor. Hon skulle skriva några rader innan nyår. Vi delade på lite gamla minnen som poppade upp... men det kändes sorgligt att vi ej har Margareta med oss längre. Och vi tänkte båda på hur fort åren har gått.

Lägger in ett kort från vårt konfirmandjubileum 2016- där jag markerat Maggan och Monica. De står bredvid varandra - jag sitter eftersom jag inte är så lång. Det var fotografen som såg till att alla skulle finnas med, väl synliga på kortet.

          Jag har ritat ett kryss på Margareta och två kryss på Monica. 

                   Själv sitter jag bredvid prästen (till vänster).

Foton att njuta av

Jag fick mail från Charlotte M i Hoverberg - och hon väcker reslust med sina fina kort från Hoverberg med omnejd. Men, men....nu är det höst, grått, kyligt och ganska så trist. Vackert att se norrsken - det ser jag sällan härnere -det är för mycket ljus och så är det inte så kallt. 

Och se hennes fina häst... en favorit...

Äntligen -NY dator!

Ute är det höst och träden börjar bli kala - även om en del fortfarande står gröna och sköna. Väder och natur är lite annorlunda numera. Allt det gröna håller i sig så länge och det blommar fortfarande på en del ställen.

Regnskurar en del dagar - andra dagar en blek sol. Jag går runt där jag bor varje dag, tar mina motionsrundor. Det känns bra och jag vet att det är nyttigt. Så det känns bra.

Nu så hoppas jag att allt ska gå bra även med nya datorn. Det är så mycket nytt och jag har lite svårt att förstå allt. Får testa mig fram just nu. 

Höstfärger

     foto: Charlotte Mannberg

Hösten har färgat Hoverberget med omnejd. Och himlen har svarat med liknande färg. Kan tänka mig att nu så har temperaturen gått ned och det har blivit lite kyligare. Och det doftar höst; en sval doft som känns så speciell.  

Även här nere i Stockholmstrakten har det börjat bli lite höstfärger på speciellt lönnarna och så har björk och rönnbär snart tappat alla sina löv. Det går fort när det börjar. Men sköna promenader runt om känns bra i hela kroppen. 

Det är höst.

Margareta/Maggan

 

Min gamla vän sedan barndomen har lämnat livet. 

Vi lärde känna varandra när vi gick i söndagsskola innan vi började riktiga skolan. 

Och vi gick i samma klass både på Folkskolan och Realskolan.

 Sedan flyttade jag söderut med familjen.

Men vi träffades då och då på sommarloven och när jag var uppe på semester när jag blev äldre. 

Och i många år har jag kunnat åka upp till henne en period varje sommar, och njuta av min gamla hembygd. Och våra gemensamma sommarveckor har alltid varit så fina, med utflykter och olika kulturupplevelser. Hon var suverän på att planera in upplevelser som vi båda uppskattade. Hon var en så god vän och kamrat.

Men nu har Maggan lämnat oss och jag känner djup sorg inombords.

foto: Charlotte M

Pop opp i topp pop

Häromdagen så kunde vi njuta av en ballongresa över Svansdamms-parken och över området där jag bor - ballongen flög ganska lågt, kanske ville man fotografera eller filma miljön?  Kan tänka mig att det är en upplevelse att långsamt  "flyga" över hustaken och titta ner.  

Det brukar komma luftballonger då och då under sommarperioden -men i år har de varit sällsynta. Kanske har extremhettan varit ett hinder? Men nu är det skön sensommar och temperaturen är omkring  + 20 grader varje dag och naturen är underbart vacker, den grönskar in i det sista, innan höstfärgerna snart tar över. 

Nu så....

 

Åter kväll och nu börjar det skymma tidigt. Det märks att vi går mot en ny årstid. Mörkrets. Trist.  Men jag hoppas att det kommer solskensdagar även i september då jag kan sitta ute och bara njuta.

Men som sagt- det är höst på gång. Snart börjar löven dansa ner och träden går in i vintersömn. Jag tog en runda ner till Mälaren och Vinterviken idag. Strosade bland odlingarna och såg hur folk nu börjat skörda det som de satte frön till i våras. Livet pågår överallt och sätter sina spår.

Nostalgi...

Bergstårscha Charlotte M hörde av sig med några fina bilder från Hoverberg med omnejd. De rörde vid mitt hjärta och jag kände så stark längtan upp. Men det är som det är med det där viruset och jag vågar inte sätta mig på en buss eller ett tåg denna sommar. Även om jag är vaccinerad 2 ggr. så kan man drabbas läste jag. Det ska visst bli en tredje spruta i höst. Nåväl det har ju varit så varmt att jag nog inte skulle klarat av en lång resa upp med eller utan virus som "sällskap".

Jag har "njutit" av sommaren i parken, ätit glass, druckit vatten, slickat i mig extra salt, samt träffat vänner och bekanta. Vi har bland annat pratat om böcker och filmer samt TV-program som fängslat. I min bostadsförening har vi många TV-kanaler att välja mellan så det finns oftast något bra att titta på om man vill.

Och sommaren har nu börjat nå sitt slut även om det fortfarande är skönt utomhus. Lagom värme och naturen doftar just nu så gott efter regnet. Men visst saknar jag Jämtland. Nå -det kommer fler somrar... och vi har det fint även här där jag bor.

   Grönt och skönt...

                                                           Foton: Charlotte M

Äntligen!

 

Idag kom det efterlängtade regnet!              Både jag och naturen njuter och jag har varit ute två gånger och njutit av det våta. Tog riktiga regnpromenader. Så skönt efter den långa heta torkan med bara sol i flera månader. Jag skulle nu kunna dansa och sjunga just den här gamla låten:  

https://youtu.be/D1ZYhVpdXbQ

det är ur en film jag såg i min ungdom. Om filmen var bra minns jag inte, men jag tyckte om Gene Kellys dansande med ett paraply. 

Jag gick först ut barfota på gården och kände hur ljuvligt det var gå i vått gräs. Sedan tog jag på mig mina gamla gymnastikskor och gick en halvtimme ute i regnet. Jag mötte två personer och de såg ut att njuta av vädret som jag. Tror att  vi är många som längtat efter vatten från ovan.  Och mitt i allt så plockade jag sedan en näve med svarta vinbär på min gård och åt. Det blev lite bär trots den långa torkan. Men gårdens buskar och träd har vattnats då och då av våra trädgårdsansvariga.

Lite historia

 

                                                  Byn Hoverberg med Hoverberget.

Igår (onsdag) kom en överraskning med posten: årsskriften Berg och Åsarne 2020 (årgång 84) med hälsningar från Bertil och Märit Glansberg "i Kalls". Bertil tillhör redaktionskommittén och för i år hade han bett mig om att få använda de artiklar jag tidigare hade i Länstidningen, Östersund med rubrik "Det var en gång min by".  Jag sa att han fick använda vad han vill och även redigera, där det behövdes. Jag blev glad över att han såg min artikelserie som en bit historia om den tidsperiod som satte sina fotspår i min gamla hemby, och även i landet för övrigt. 

Så här presenterar Bertil min artiklar:  

1981 skrev Ingrid Wikberg en artikelserie där hon berättade om sin uppväxt i Hoverberg. Hon publicerade dem sedan 2017 på sin blogg "Jämtstårscha" i en förkortad version anpassad till det nya mediet. Artiklarna beskriver mycket väl den tidsanda som dåtidens ungdomar växte upp i på landsbygden. Vilka funderingar hade man inför intåget i vuxenlivet? Hur mycket skiljer dom sig från funderingar som dagens ungdomar har. 

Landsbygden stod inför en stor förändring, en stor flyttvåg in till städerna startade. Där fanns framtiden och jobben. Liksom Ingrid lämnade flertalet av hennes kamrater Berg för att starta ett nytt och spännande liv långt från den plats som de växt upp i. Bara ett fåtal flyttade tillbaka, men de flesta återvänder varje år några veckor på semestern för att besöka sina föräldrar och träffa andra "återvändare".

Vi vet inte vad som händer med material som publiceras via dagens bloggar när den som äger bloggen väljer att avsluta den. Försvinner de ut i cyberspace? Därför har vi valt att publicera  Ingrids tidsdokumenten om sin barndom så att den finns bevarad till kommande generationer. Vi har även tagit med de delar från tidningsartiklarna som ännu inte har publicerats på bloggen.

Jag kommer kanske att kopiera över artiklarna här. Men avvaktar - det är bättre att folk som läser min blogg köper senaste upplagan av Berg och Åsarne via denna länk till Hembygdsföreningen  Tidskriften är fylld av intressanta artiklar om både människor och om byarna;  t ex skräddare Erik-Jans, Upprop om kvinnlig rösträtt 1913-1914, Johannes Leander - byafotograf och mångsysslare, en fin artikel om en kär vän från min ungdom: John-Uno "Nunne" Mannberg och mycket, mycket mer. Allt så intressant att läsa.

Puh!

 

Solen har gassat i princip varje dag nu sedan april månad! Puh

Temperaturen ligger på omkring  +25 i skuggan - så i solskenet  känns det mest obehagligt nu. Men man får leva lugnt, dvs ta det lugnt, sakta promenader och så sitta i skuggan när man är ute. Men det tar ändå energi av en och man orkar knappt något. Det är en pärs att bara gå till affären och handla.

Vi har trots värmeeländet fått lite regn- nån eftermiddag och så något nattetid så naturen är fortfarande vackert grön, även om man nu börjar se på många träd och buskar att de törstar. Löven börjar skrumpna. Naturen är helt klart i olag och vädret har blivit så fel. Men enligt väderrapporten så får vi stå ut minst denna vecka också. Sedan så ska det bli mer "normalt" sommarväder. Själv längtar jag efter regn, skönt strilande sommarregn. När regnet kommer ska jag gå ut barfota och bara njuta i sommarshorts och ett tunt linne.

Det började i Midsommarkransen

 

Jag bor granne med  platsen där allt liksom började... dvs med bilar och bensin. Och idag finns en minnesskylt på huset där man en gång började sälja bensin.

Jag har skrivit lite mer på min Inkan-blogg   -klicka på markeringen! Där finns även bilder på huset. 

Längtan heter min arvedel...

Tyvärr så blir det inte någon resa upp till Hoverberg i sommar.  Bussbolaget Härjedalingen som jag brukar åka med kommer ej att köra sträckan Stockholm-Svenstavik  denna sommar heller; jag fick svar på min mejlfråga idag. Känns trist -men det handlar ju både om det här viruset samt om ekonomi. Företaget blev ju drabbat redan förra sommaren och tydligen så påverkar det driften. De har nog andra sträckor som är lönsammare för dem. Så det blir åter en sommar härnere. Det finns ju tåg och jag kan nog få skjuts mellan Östersund-Hoverberg - men jag har inte bestämt mig. Den envisa värmen härnere har tömt mig på all energi och just nu orkar jag inte planera något. Allt känns bara jobbigt.  Livet är som det är.

Midsommarafton

 

Som barn var det roligaste att få vara med och klä midsommarstången med blommor och björkris  på Hembygdsgården i min hemby. Och sedan få dansa runt stången och sjunga glada sommarvisor och leka lekar.

I år vet jag inte hur det är med detta firande - har läst i olika media om att det inte firas så intensivt som förr med allmänna tillställningar.  En högtid som egentligen inte behöver något speciellt mer än att träd och blommor grönskar.

Själv plockade jag idag några prästkragar och de får vara min midsommarbukett. 

Och är man ensam så går det inte att fira. Man har ingen att prata med och känna att man delar upplevelse.

Jag t o m struntade i sillen -men den burken kan ju öppnas när som helst.

Och det är lugnt och tyst- bara några småbarnsfamiljer hemma som sitter ute på gården. Så några glada barnskratt hörs och ger lite känsla av midsommar.

Sommartider.....

 

Puh- vilken värme det har varit under lång tid- solen har gassat från en molnfri himmel i flera veckor. Nu längtar jag efter regn. Fast nu vill nog de flesta ha sol och fira midsommar utan regnkläder. På min gård är det nu nästan folktomt. Folk har packat och gett sig iväg med bil eller tunnelbana och tåg.

Så det blir en mycket ensam midsommar, jag får ta en tur ute i naturen där jag bor. Ta en sväng  ner till Mälaren och doppa fötterna i vattnet. Det känns lite ensamt, men jag borde vara van. Även om jag i många år kunnat njuta av miljöbyte - som när min syster bodde häruppe och  hade sommarstuga ute i Roslagen. Jag njöt när jag blev inbjuden av henne att lukta på landsluften. Men som sagt nu är livet annorlunda och jag känner av ensamheten i hela mitt jag.  Det är smärtsamt. Har man ingenting - ja då är man utan.

Vi lever i en blomstertid

Vilken vår och försommar vi haft och fortfarande har här i Stockholms-trakten. Varmt, mycket varmt och så torrt. Vi fick lite regn någon dag i maj -men det märktes knappt, även om gräs och blommor samt buskar och träd kunde njuta. Och det blommar överallt. Både där det växer vilda blommor samt i alla planteringar. 

Men den här värmen - oftast mellan 30-40 grader i skuggan varje dag är påfrestande. Jag trivs inte alls så bra just nu utan håller mig i skuggan. Även om det knappt känns svalare att man går eller sitter i skuggan. Men man undrar ju hur det kan bli så här i flera månader - vad har vi människor gjort som orsakat  att vädret blivit så här? Känns oroande och just nu så längtar både naturen och jag efter mer regn. Skönt strilande regn som vi alla mår bra av. Det kom åter lite regn på eftermiddagen- men det måste komma mer. Det är ett under att naturen just nu blommar så vackert överallt och man får njuta  gratis av allt det vackra. Trots den envisa heta solvärmen och torkan. 

Det var en gång... 2

 

Sommaren 1957 var likadan- roliga danskvällar på Galhammarudden - men även på andra platser som Fröjdholmen, Åsarna och någon gång utflykter till Rätan och andra ställen. Det berodde ju på om man fick "lifta" med någon från byn eller från Vigge eller Svenstavik.  Det var alltid fullt av besökare så man visste att man kunde få skjuts, både dit och hem. Och alltid hade vi så roligt. Undrar hur länge dessa orkestrar höll på? Det fanns ju ganska många som åkte runt och spelade, en del var lokala band med medlemmar från närbelägna byar. Minns att det fanns ett populärt dansband som kom från Åsarna -med en lokal sångerska. Men  just nu kommer jag inte ihåg namnet på det bandet eller på sångerskan. Men det fanns ju populära orkestrar som reste runt om i Sverige och spelade på olika festplatser.

Och nog var det så att danserna på Galhammarudden avslutades i september med en maskerad. Själv klädde jag aldrig ut mig- men det fanns de som var maskerade och det var så roligt att se dem och försöka gissa vilka det var.

 

                           Klicka på bilderna för att förstora dem.

Det var en gång... 1

Kopior av gamla tidningsurklipp kom via mail som en överraskning från min gamla hemby. Allt väcker ju lite minnen om vad man gjorde på fritid, på helgerna- det var väl mest lördagar -om jag ej minns fel. 

Galhammarudden var ett mycket populärt dansställe och de hade oftast bra dansmusik OCH även bra underhållning. Och alltid mycket med folk. En plats där man fick nya bekanta och även hade roligt med gamla vänner. Självklart så anordnades sommardanser på många ställen i byarna runt omkring. Det var ett enkelt sätt  att umgås och jag tror ju att många träffade sin livspartner just på dessa danser.

Jag minns än idag när Golden Gate Quartet var där och då var det fullt av besökare. "Golden Gate" var kända från radion samt det stod om dem i  tidningarna. (kolla via länken) och så kom de till Galhammarudden- vilken upplevelse för oss landsortsungdomar. Jag minns faktiskt hur speciellt det kändes att få uppleva dessa världsartister i min hembygd.

Galhammarudden var även platsen för fotboll och vårt fotbollslag var ganska så duktiga och klättrade i serietabellerna. Och där hade jag mitt hjärta.

                Klicka på bilderna så blir de lite större och lättare att läsa!

Försommarbilder från Hoverberg

 

                                                              Fotograf: Charlotte M

Vår - ett löfte om att sommaren kommer - en speciell känsla om att snart så.... snart så... Luften liksom vidgas, blir större och allt känns möjligt. Bergstårscha Charlotte lyckades fånga just den känslan med sin kamera. Och just nu så går vi mot midsommar. Tiden går så fort. Jag kom att tänka på några rader som skrevs år 2015 av en annan jämtstårscha: Nämligen Bodil Malmsten  (1944-2016):

Tiden efter skogarna

Dofterna

Balsampopplarna

Kärrväxter och viol

Hägg och syren i kyrkan

Konfirmanders hoppfullhet

Pingstliljorna utanför vapenhuset

Frid överallt frid

Fotograf: Charlotte M

 

När solen målar en del av Storsjön så den nästan glimmar av guld, är det magiskt. En levande tavla, en levande målning av en vacker miljö.

En av de vackraste vyer som jag har sett i vårt land.

Att besöka byn är numera som ett äventyr, ett besök i en form av paradis. Jag vet att det finns otaliga paradis... det beror på vem man frågar. Det handlar nog om vart man har en stor bit av sitt hjärta. 

Allt är somrigt och vackert. Doften av gräs och av vatten.

Snart ska smultron och jordgubbar lysa röda, och smakar  jämtländsk sommar.

Naturen bjuder på mycket.

 

"Solarna" i gräset förvandlas snabbt till en flygande variant, som sprider sig över stora områden om det blåser. Ett av naturens under när det gäller förökning. Samtidigt är det lite lekfullt att plocka och blåsa på de vita bollarna och vips så har man snart hjälpt till med örtspridningen... Men så är det om man inte slår med lie eller kapar med gräsklippare innan maskrosen har bytt skepnad. Nu har snart de sista "flygarna" intagit nya områden och kan kanske rota sig inför en ny vår och försommar nästa år.

Tänk att numera är en framavlad "styvmorsviol" en vanlig trädgårdsblomma och den odlas lite överallt, ofta tillsammans med andra växter.

Och när fruktträden blommar så vet man att det blir fin skörd till hösten. Härligt! Jag kokar gärna äppelkompott i augusti/september, många burkar, så gott till yoghurt och även till att göra enkel äppelpaj med vaniljsås. Mums! En favorit.

Juni månad - sommarmånad.

Som barn lekte vi med ramsor: 

"April, april, din dumma sill - jag kan lura díg vart jag vill"

och

"Maj, Maj måne -jag kan lura dig till Skåne"

Men jag har glömt i vilket sammanhang vi använde oss  av dessa ramsor.

Men nu är det juni. Och inga ramsor inför sommaren.

Kanske var det på våren då vi lekte kurragömma och skulle ha en som stod och räknade till hundra när vi andra skulle gömma oss, som vi hade olika ramsor. Sedan skulle den som räknat hitta oss andra.  Det var i alla fall en ganska vanlig lek både höst och vår när vi inte hade skidor att åka runt på.

Idag har väl ungarna bara mobiler att leka med. Ser ju barnen på min gård, de leker aldrig kurragömma. Så fort de börjat skolan är det mobiler som är deras sysselsättning. Tiderna och "lekarna" förändras.  

Att resa eller inte resa...?

Har hållit på att kolla bussresa från Stockholm till Svenstavik  och retur under juli månad- men det verkar som om den här sommaren inte fungerar -allt pga pandemin. 

Så jag får kanske inte njuta av min gamla hemby i år ? Tyvärr. Jag försöker hitta alternativ -men har inte hittat någon annan buss på den rutten. Jag hoppas att det blir en bra resa i juli -som tidigare år: dvs direktresa Stockholm-Svenstavik.

Jag brukar resa med "Härjedalingen" -men det verkar som deras resrutter inte längre är som tidigare? Jag får kolla om det finns alternativ. Känns lite trist -det har varit så enkelt att resa med den bussen under så många år. Hoppas ju att allt ordnar sig till sommaren.

Nödlösning kanske är SJ - men då handlar det om att hitta resa från Östersund till Svenstavik - och det verkar inte gå tåg Eller rälsbuss numera? Jag får fortsätta leta och se om det finns något bra alternativ. Om inte så  blir det lite trist - ännu en sommar utan besök i Hoverberg?