måndag 22 januari 2018

Ett riktigt by-original


Uppe i skogen, i en liten stuga bodde "Lapp-Lars". 
Han hette egentligen Lars Severin Larsson. Lapp-Lars levde mellan åren 1892-1972 och var av same-släkt. Han kom ofta på besök till Wikbergs-gården. Farfar och Lapp-Lars satt ofta och småpratade om hur livet var eller satt tysta tillsammans och kopplade av. 
Men ibland hade Lapp-Lars kikat lite för mycket i spritflaskan och då hände det ofta att han hamnade i ett dike. Minns en gång när jag var på hemväg från skolan och mötte en vinglande Lapp-Lars. Plötsligt ramlade han ner i diket, i närheten av Wikbergs-gården. Jag blev så rädd och skyndade mig hem till farfar och berättade, sa att vi måste dra upp honom. Farfar smålog och sa att vi skulle låta honom sova. Farfar skulle ta en titt på honom med jämna mellanrum, så att han inte kravlade sig upp på vägen och kanske ramlade framför en bil.

Jag fick några bilder från kusin Ove och plötsligt kom minnen upp om hur vardagslivet kunde vara i min gamla barndomsby.

Mina finaste minnen av Lapp-Lars var att han varje höst sydde vinterskor åt oss syskon när vi var små. Det var s.k. "laddor" gjorda av vadmal. Sulorna var extra tjocka och jag frös aldrig om fötterna eller fick skavsår när jag hade dem, de var så sköna. Enda nackdelen var att man inte kunde ha laddor när man åkte skidor. Men å vilka varma goda fötter man annars hade efter en lång dag ute i snö och på is.


                                    Hittade denna bild på nätet.
Ungefär så här såg mina laddor ut- men absolut inga röda sidenband till. 


Lapp-Lars -1966 Foto: Ingrid W

Sista gången jag träffade Lapp-Lars var en sommar på 60-talet. Då började han gå dåligt och hade fått en rullator som han använde för att gå ut på byn. Men han var lika glad i ögonen och hade kvar sin humor... han tyckte att vi flickor hade växt upp alldeles för fort och att han blivit allt för gammal.

 Farfar och Lapp-Lars  tar en siesta i trädgården.

 Lapp-Lars lilla stuga. Dit var jag många gånger och hälsade på som barn. 
Han bjöd alltid på "fiker" dvs lösgodis och även kokkaffe och mariekex.

Faster Kerstin på besök hos Lapp-Lars.


onsdag 17 januari 2018

Den där chiffonjen

Den där chiffonjen som min farfar gjort, den räddades av kusin Ingalill och  står nu på hedersplats hemma hos henne.... Och hon besvarade min önskan med foton på den. Verkar som den är lite skadad i ena "foten" - men det går nog att åtgärda. Jag är så glad över att få visa dessa bilder. 
Vilket hantverk- min farfar var konstnär!



TACK kära kusin Ingalill!

Vinterdag i Stockholm

Snön kom och allt kändes lite ljusare och skönare efter denna långa höstperiod. Det var snöyra -men inte värre än att jag tog en lång promenad ända ner till gamla "Färgfabriken" vid Lövholmsbrinken i Liljeholmen. 
Jag hade ett möte inbokat där med en jämtättling med rötter i Hoverberg, nämligen Svante Holmbaec Tirén, som ville överraska mig med något. Han hade ett uppdrag där idag- kan tänka mig att det handlade om kultur. Kanske gamla hus... Något han är mycket engagerad i och aktivt jobbar för att bevara. Nere i det gamla industriområdet står otroligt många gamla byggnader och förfaller. Det är en stor skam. Stora hus som hade kunnat byggas om till bostäder med ganska så många hyreslägenheter, som det ju är brist på här i Stockholm. Vad gör de styrande egentligen? Är det bara nybyggda, dyra och lyxiga bostadsrätter som ska finnas?  Vem tänker på ungdomarna? Ska de behöva starta sina vuxenliv med stora bankskulder när de vill flytta hemifrån till något eget!

***** Nu ville Svante överraska mig med något... och jag blev ju nyfiken. Det visade sig vara farmors mjölkdiplom. Svante hade räddat det ur släkthuset innan det skulle rivas i höstas!!  Han hade tänkt på mig och mina minnen från gården. Även han tyckte det var trist att så mycket förstördes vid rivningen. Min kusin, som äger gården, hade ej ens brytt sig om att tömma huset på allt bohag. Där fanns bord, stolar och annat som var en del av det gamla möblemanget. Allt förstördes vid rivningen. En stor skam.

Jag är så glad att Kusin Ingalill både kunde och hann rädda den gamla chiffonjen. Men allt annat... jag får tårar i ögonen när jag tänker på allt som  har förstörts. Det borde vara förbjudet och åtalbart!

MEN nu så har jag diplomet i min ägo- och har någon i släkten anspråk på det- så lovar jag att överlämna det. Annars ska det få hänga på hedersplats hemma hos mig.  Som ett minne.

                              Bilder från Lövholmsbrinken:



Och så farmors diplom:
Tack från hjärtat Svante!

lördag 6 januari 2018

Suddigt minne...

Det kom fler foton från min kusin Ove. Ett gäng kusiner på ett hölass. 
Det är ett suddigt foto och så är även mina ögon... men jag tror att barfotagänget är:
fr v: Karin, Åke, Olof, Stig, Gusten, Örjan, Tord, Ingrid och Gunnel. 

Kan nästan känna doften av hö i solvärmen, och otåligheten att fotograferingen ska vara klar. Vi var ju inga stillasittande barn precis -utan det var lek, spring och glada skratt tills någon bjöd på saft och bulle vid det vita trädgårdsbordet.
Livet var en lustfylld lek.

Bra kommentar: Hur många barn får idag sitta på ett lass hö? 

torsdag 4 januari 2018

Gåte - Bruremarsj frå Jämtland





Den gamla folkvisan, här i en version med norska musikanter,  är även Jämtlands "nationalsång"! 

Min kusin Anna och jag sjöng den och en annan gammal folkvisa från Jämtland: "Når je va ei litta töus"  för min syster Karin på hennes doktorantfest år 2005.  Jag tror att det uppskattades även om få förstod vårt jamska idiom...


tisdag 2 januari 2018

2. Detta med namn...

Jag roade mig en gång med att forska på mina namn och min familjs namn och dess betydelse. Det var faktiskt intressant att läsa vad namnen betyder och var de ursprungligen kommer ifrån.

Den yngsta generationen:

Adem och Adam: Bibliskt namn som betyder "jord", från hebreiskans Adama. Enligt skapelseberättelsen i Gamla testamentet skapades Adam utav jord. 
I hebreiskan används ej ordet som namn, det betyder enbart 'man', 'människa'.
Äldsta belägg i Sverige: 1229
Historiska personer: Adam var, enligt Bibeln, människosläktets stamfader.
Filosofen Adam Smith 1723-1790.

Leyla eller Leila: kommer av det arabiska ordet för 'natt'. Det liknande namnet
Laila, ett vanligt samiskt namn, är troligen en ombildning av det finska namnet Aila, som i sin tur är en form av det nordiska namnet Helga som betyder 'hel', 'lycklig'.
Äldsta belägg i Sverige: 1884

Yasemin och Jasmine: kommer av persiskans namn på en vit, väldoftande växt som används vid parfymtillverkning.
Äldsta belägg i Sverige: ?

Aylin och Aileen: skotsk-engelsk namn som är en variant av Eileen, ett iriskt-engelskt namn som i sin tur är en angliserad form av Eibhlin som är ett gammalt iriskt namn, som i sin tur är en gaelisk form av namnen Aveline och Emeline. Aveline är ett gammalt smeknamn för Avila, en medeltida variant på Avis, vilket kommer av det germanska ordet 'av' som mist sin betydelse. 
Under medeltiden kom namnet Avis att associeras med latinets 'avis': fågel. 
Äldsta belägg i Sverige: ?

Emanuel: en grekisk och latinsk form av det hebreiska namnet Immanuel, som betyder "Gud med oss".
Äldsta belägg i Sverige:1626
Historiska personer: Emanuel Swedenborg 1688-1771. Naturvetare och religionsstiftare.

Joline: namnet kommer av det franska ordet 'jolie', vilket betyder söt. Har troligen samma betydelse som namnet "Jolene" som betyder 'Herren ska föröka'.
Äldsta belägg i Sverige: ?

1. Detta med namn...


Jag roade mig en gång med att forska på mina namn och min familjs namn och dess betydelse. Det var faktiskt intressant att läsa vad namnen betyder och var de ursprungligen kommer ifrån:

Anna: ett hebreiskt namn, ursprungligen Channah, som betyder 'nåd'
Äldsta belägg i Sverige: 1291
Historiska personer: Anna-jungfru Marias moder.  Sankta Anna: katolskt skyddshelgon -bl a för arkitekter. Svenska prinsessan Anna 1545-1610, dotter till kung Gustaf Eriksson Vasa och drottning Margareta.

Ingrid: ett fornnordiskt namn, ursprungligen Ingifridh, som är sammansatt av gudanamnet  Ing och frið som betyder skön, älskad. Ing var namnet på en nordisk och germansk fruktbarhetsgud - känd i Skandinavien som Yngve Frej (Frö, Freja)
Äldsta belägg i Sverige: runinskrift från 1000-talet, exempel på en sten vid Karlberga i Uppland: "Ingrid och Ingegärd läto resa stenen och göra vadställe i sundet till minne av Tore, sin fader..."
Historiska personer: Sankta Ingrid av Skänninge som levde på 1200-talet.

Sylvia: ett latinskt namn, bildat av ordet "silva" som betyder skog.
Äldsta belägg i Sverige: 1859

Maria: ett arameiskt namn, från Miriam, som betyder 'morsk', 'trotsig'. Men det finns även teorier om att det betyder "hav av bitterhet", "rebellisk", "trotsig" och "önskan efter barn". Det är dock troligen ett egyptiskt ursprung ur orden "mrv" eller "mr": kärlek. Miriam är originalformen, som i Gamla testamentet där hon är syster till Moses och Aron. Det är även namn på många personer i Nya Testamentet, viktigaste av dem alla är Maria, Jesu moder och Maria Magdalena.
Äldsta belägg i Sverige: 1344
Historiska personer: Maria Elenora 1599-1655, svensk drottning, gift med Gustav II Adolf 1594-1632. Maria Edgeworth 1767-1849, irländsk författarinna av skönlitteratur och pedagogiska verk, ex: Practical Education från 1798.

Lars: svensk namnform av det latinska namnet Laurentius som betyder "lagerkrönt"
Äldsta belägg i Sverige: 1524. Men som smeknamn på Laurentius förekom Lars redan på 1300-talet.
Historiska personer: Lars Johan Hierta 1801-1872, grundade tidningen Aftonbladet år 1830

Erik: ett urgammalt svenskt kunganamn, ursprungligen Airikr, som betyder 'ensam härskare' eller 'alltid härskare'.
Äldsta belägg i Sverige: runinskrift från 1000-talet på en numera försvunnen sten i Kusta, Uppland: "Erik och Suir och Tonna satte denna sten efter Gudmund sin fader".
Erik var ett av 1900-talets allra vanligaste pojknamn. År 1998 var det tvåa på namntoppen. Det tillhör den lilla grupp av namn som alltid är vanliga. Så Erik är numera det vanligaste mansnamnet i Sverige före Karl. Erik har varit ett av de vanligaste namnen sedan 1200-talet och har legat 10-i-topp de senaste 100 åren. Namnet har även stått i almanackan i alla tider för att ära Sveriges skyddshelgon Erik den helige.
Historiska personer: Islänningen Erik den röde var en seglare och upptäckare på 900-talet, han upptäckte Grönland och delar av Nord-Amerika.
Det är även ett gammalt svensk kunganamn: Erik Väderhatt på 800-talet, Erik Segersäll 940-995. Erik den helige på 1100-talet och Erik XIV på 1500-talet.
Erik Brahe 1822-1756, historisk militär och politiker.

Robert: är ett forntyskt namn, ursprungligen Hrodebert, som bildats av ord som betyder "ära" och "ljus". Normanderna kom med namnet till Storbrittanien.
Tre olika konungar av Skottland bar namnet, bl a Robert the Bruce som återinförde Skottlands självständighet från England på 1300-talet.
Äldsta belägg i Sverige: 1219.
Namnet är fortfarande vanligt bland yngre men är på väg att falla ut från 100-i-top. Namnet kom till Sverige på 1600-talet med invandrare från Skottland.
Historiska personer: Vilhelm erövrarens far, en normandisk hertig vid namn Robert, förde namnet till England.
Robert Burns 1759-1796, skotsk författare.

Wilhelm: ett forntyskt namn som är sammansatt av ord som betyder "vilja" och "hjälm"
Äldsta belägg i Sverige: 1671
Historiska personer: Vilhelm Erövraren, som var ättling till den danske/skånske vikingen Rollo; Gånge-Rolf, den gode hertig Rollo, fick år 911 av franske kungen i förläning den nordfranska provins som från hans tid går under namnet Normandie. Han blev 1066 den förste normandiske konungen av England efter Slaget vid Hastings år 1066

måndag 1 januari 2018

Nytt år och gammal kultur...


Kusin Ove tänkte klokt och tog även en kort på den gamla vackra chiffonjen som stod i en hörna i stora salen innan huset skulle rivas. Ett otroligt vackert hantverk av min farfar. 
På baksidan står noterat Paul Wikberg 1908. 
Jag minns från när jag var barn att farfar berättade att det fanns ett lönnfack med en överraskning i. Men hur jag än letade så kunde jag inte hitta gömstället.

Tack och lov är chiffonjen kvar, och står idag på hedersplats hos kusin Ingalill.

Farmor (1884-1970) och Farfar (1881-1969) 
Jag gissar att det är på farmors 80-årsdag,hon är högtidsklädd och med finaste silverbroschen i halslinningen.

Jämtlands Mejeriförening uppmuntrade och stödde sina mjölkleverantörer med diplom. 
Min farmor erhöll ett och det var hon så stolt över. Och hur stimulerades bönder för i tiden? Knappast med ekonomiskt bistånd från samhället, trots deras livsviktiga produktion. Då var inte arbetstiden reglerad för bönder, utan man jobbade ute så länge det var ljust och höst-vintertid gällde det att hinna med allt annat som hörde till bondlivet. Slakt, konservering, planering för kommande vår.

OCH ett stort tack tilll Svante Helmbaek-Tirén, kulturhistoriker som genom sina frågor om bland annat gamla hus fått mig att forska mera om hur det var att växa upp i Hoverberg.