måndag 22 januari 2018

Ett riktigt by-original


Uppe i skogen, i en liten stuga bodde "Lapp-Lars". 
Han hette egentligen Lars Severin Larsson. Lapp-Lars levde mellan åren 1892-1972 och var av same-släkt. Han kom ofta på besök till Wikbergs-gården. Farfar och Lapp-Lars satt ofta och småpratade om hur livet var eller satt tysta tillsammans och kopplade av. 
Men ibland hade Lapp-Lars kikat lite för mycket i spritflaskan och då hände det ofta att han hamnade i ett dike. Minns en gång när jag var på hemväg från skolan och mötte en vinglande Lapp-Lars. Plötsligt ramlade han ner i diket, i närheten av Wikbergs-gården. Jag blev så rädd och skyndade mig hem till farfar och berättade, sa att vi måste dra upp honom. Farfar smålog och sa att vi skulle låta honom sova. Farfar skulle ta en titt på honom med jämna mellanrum, så att han inte kravlade sig upp på vägen och kanske ramlade framför en bil.

Jag fick några bilder från kusin Ove och plötsligt kom minnen upp om hur vardagslivet kunde vara i min gamla barndomsby.

Mina finaste minnen av Lapp-Lars var att han varje höst sydde vinterskor åt oss syskon när vi var små. Det var s.k. "laddor" gjorda av vadmal. Sulorna var extra tjocka och jag frös aldrig om fötterna eller fick skavsår när jag hade dem, de var så sköna. Enda nackdelen var att man inte kunde ha laddor när man åkte skidor. Men å vilka varma goda fötter man annars hade efter en lång dag ute i snö och på is.


                                    Hittade denna bild på nätet.
Ungefär så här såg mina laddor ut- men absolut inga röda sidenband till. 


Lapp-Lars -1966 Foto: Ingrid W

Sista gången jag träffade Lapp-Lars var en sommar på 60-talet. Då började han gå dåligt och hade fått en rullator som han använde för att gå ut på byn. Men han var lika glad i ögonen och hade kvar sin humor... han tyckte att vi flickor hade växt upp alldeles för fort och att han blivit allt för gammal.

 Farfar och Lapp-Lars  tar en siesta i trädgården.

 Lapp-Lars lilla stuga. Dit var jag många gånger och hälsade på som barn. 
Han bjöd alltid på "fiker" dvs lösgodis och även kokkaffe och mariekex.

Faster Kerstin på besök hos Lapp-Lars.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar