Internet skapar oväntade kontakter.

En dikt jag skrev för många år sedan, "Höstorgel", blev då uppmärksammad av Karlstads Symfonietta; det kom ett mail från ordföranden i den föreningen: Kan vi få använda din dikt i vår årsredogörelse? Den är både musik och poesi.

Jag svarade varsågod - med ett villkor: att jag fick den årsredovisningen. 
Jag blev lite stolt över att de uppmärksammat dikten på min gamla blogg.

Ibland finns ord och poesi inombords som bara vill ner på pränt. Just den här lilla dikten är ett resultat av minnen och önskan att sätta ord på dem. 

Hur ofta satt jag inte en liten stund på trappan i mitt barndomshem Källhagen och hörde hur höststormen tilltog i styrka, och hur vindarna spelade i tallarna ute på gården. Stjärnhimlen kikade fram mellan nattmolnen och allt kändes så magiskt. Det var som att sitta mitt i en sorts orkester där instrumenten stämdes och som började framföra ett orkesterstycke, först på orgel innan det ena instrumentet efter det andra följde på. En stark upplevelse.

Höstorgel

Orion står högt i sydost
och i tomrummet
under Karlavagnen
ristar stjärnfall sina streck
Det är orgelbrus i tallkronorna
toccatan bryter fram som en mäktigt flod


En väninna, Ann, från Södermalm, som flyttat till Cornwall, skrev till mig att hon kunde liksom höra både mäktiga orgeltoner och även en hel orkester spela när hon läste mina ord. Så hon översatte den till engelska:

Autumn Organ

High in the south east stands Orion
and in the vacant space
below Charles's wain
shooting stars carve their streaks
There is organ music in the tops of the pine trees
the toccata pours forth like a mighty river