torsdag 28 november 2019

Tanum - Bohuslän




Det är långt mellan Jämtland och Bohuslän. Och det är även långt mellan Stockholm och Bohuslän. Men är man intresserad av historia och allt som en gång varit - ja då är ett besök i Tanum värd varje krona en resa kostar. Det är ett besök i vår gamla historia och våra förfäder bjuder än idag på sina liv. Tanum ligger nära Grebbestad -en pärla vid havet.

 Själv har jag varit därnere flera gånger och hälsat på hos min "syster vid havet"  e-noor, som bor i Grebbestad och jag har njutit av västerhavet.      
Det är mycket vackert i Grebbestad, som är en liten stad där allt finns. Och med många olika vandringsleder både utefter havet och så upp över de höga klippiga bergen som finns i närheten. Och jag har njutit av skaldjur i olika former- så gott, när någon som kan, lagar t ex musslor med kryddiga grönsaker, gratinerade i ugn eller nykokta räkor eller kräftor.
Och man njuter även av naturen, samt av urgamla fornlämningar som bjuder på en hel del historia, som hällristningarna i Tanum.  
Jag har varit i Tanum och tittat på ristningarna några gånger och det är som att "läsa" olika äventyr och även vardagshistoria. Man förstår att det är olika historier som är berättade -med gamla tecken. Det känns nästan overkligt att tänka på att här har våra förfäder velat bevara delar av sina äventyr på havet och av sina liv.
                                                                              

Idag är hela området i Tanum ett skyddat världsarv som finns med på Unescos världsarvslista.  Och jag kan bara säga till dem som är intresserad av vår gamla historia och minnesplatser: åk dit! 
Du kommer inte att ångra dig.

tisdag 26 november 2019

Lite nostalgi...



Alla dessa år; men vissa favoriter består... även om de blivit 70 år!     Och en del låtar fastnar. Som t ex  "Öppna landskap" av och med Ulf Lundell. Det är en så fin text och jag känner varje ord i den. Jag har skrivit lite minnen om Ulf Lundell på min Inkanblogg: läs här  (klicka på länken) Där finns även videolänk till "Öppna landskap". Lyssna och njut.

Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo
Några månader om året, så att själen kan få ro
Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart
Där lärkorna står högt i skyn och sjunger underbart
Där bränner jag mitt brännvin själv och kryddar med Johannesört
Och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört 

Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo                
                                                                           
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ
Ingen kommer i min närhet, som stänger in och stjäl
Jag trivs bäst när dagen bräcker, när fälten fylls av ljus
När tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus
Men ändå så pass nära att en tyst och stilla natt
När man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ


Jag trivs bäst när havet svallar och måsarna ger skri
När stranden fylls av snäckskal med havsmusik uti
När det klara och det enkla får råda som det vill
När ja är ja och nej är nej och tvivlet tiger still
Då binder jag en krans av löv och lägger den vid närmaste sten
Där runor ristats för vår skull, nå'n gång för länge sen
Jag trivs bäst när havet svallar och måsarna ger skri
Jag trivs bäst i öppna landskap
Nära havet vill jag bo....

måndag 18 november 2019

Novemberlek med ord


En grå och trist novemberdag, en av många nu här i Stockholm. Uppe i Jämtland har kanske vintern hälsat på? Men å vad jag längtar efter ljuset, efter solenergi som ger glädje inombords. 
Det gäller att ha tålamod...snart så...snart så... Vadå? Jo den 22 december är det vintersolståndet och sedan bli dagarna lite ljusare och liksom längre för var dag. Något att se fram emot. Men man märker ju knappt av att ljustiden ökar förrän man kommit in i februari. Nå man vara glad över de få ljustimmar som nu är- en del dagar kikar ju solen fram. Och ta vara på alla små lustigheter.

                                                         foto:  ©RobertS.

Fick tidigare i höst en söt hälsning från Skåne, se ovan. Och då kom jag på en gammal historia, en liten lustighet, en lek med ord:


Direktör Bagge var på fest hos en kollega, direktör Lamm, hade en mycket trevlig kväll med god mat och trevligt umgänge. Alla fick fyllda magar och tömde många glas med gott vin och det blev en lite lustigare middag mot vad det brukar vara hos höga herrar. Självklart ville direktör Bagge tacka för en minnesvärd middagstillställning och skickade dagen efter ett lekfullt telegram till sin kollega, direktör Lamm:

Bagge Får Tacka Lamm


fredag 8 november 2019

Ett altarskåp att förundras över



Första gången jag såg det gamla altarskåpet i Ovikens gamla kyrka var jag i 8-9 års-åldern och blev helt förälskat i skåpet med dess innehåll. För mig såg det ut som ett slags "dockskåp" och jag ville röra vid sakerna, känna på dem. Allt var så litet och vackert, samt inbjudande.



Kyrkan byggdes på medeltiden. Det kulturhistoriska värdet är stort då Ovikens pastorat under medeltiden var ett av de viktigaste i Jämtland.

Det framgår inte minst av att Ovikens  kyrkoherde (1525-1563), 
Erik Andersson, blev anlitad av Gustav Vasa som reformator. Pastoratet omfattade då hela södra Jämtland, inklusive Klövsjö och Åsarna.





Sedan den första upplevelsen har jag besökt kyrkan flera gånger, och jag har några gamla vänner som lämnat jordelivet och som nu vilar på dess kyrkogård. 
Vid ett besök i kyrkan så kunde jag köpa en mycket fin och intressant bok om det gamla altarskåpet och dess historia.

En bra sida att läsa finns här:  https://jhhistoria.wordpress.com/2017/12/02/ovikens-gamla-kyrka/

onsdag 6 november 2019

Gudarnas tyta är ingen gök



I det gamla Persien ansågs Göktytan (Jynx torquilla) vara gudarnas speciella fågel. Den kallades "Gudatungan" och i härskarens rättssal hängde flera göktytebilder för att påminna härskaren om ödets omutlighet och faran för högmod.

Och i de gamla grekernas mytologi blev den vackra Jynx indragen i ett svartsjukedrama där hon beskylldes för att ha kastat ögon på självaste Zeus, vars hustru Hera tog till trollkonster och förvandlade den sköna till en fågel.

Det svenska namnet "Göktyta" kan man undra över. Någon gök är det ju inte fråga om- fågeln är en avlägsen släkting till hackspettarna. Förklaringen är kanske att den sågs som gökens härold när den kom i  början av maj. 
"Tytandet"  har med det nasala, gnälliga lätet att göra: ett vasst och ganska snabbt framfört "gyt-gyt-gyt" ungefär 10-20 gånger i sträck. Lätet är svårt att bokstavera och kan nog beskrivas på många olika sätt.


Göktytan är en underlig varelse som när den känner sig hotad förlänger sin hals upp till fem gånger den normala längden. Utsträckt på det viset vrider den sedan långsamt huvudet fram och tillbaka samtidigt som den långa tungan skjuter fram under ett ormlikt väsande. Så boplundrare drar sig snabbt tillbaka.
Göktytan finns över hela landet, även om den inte är så vanlig.

Den gråbruna, spräckliga fjäderdräkten gör den mycket svårupptäckt. Men den förekommer ofta i parker, trädgårdar och i lundar.  Själv såg och hörde jag den för första gången för många år sedan i Svandammsparken, en vacker oas i mitt bostadsområde. Läste då på om fågeln och lärde mig att den lägger otroligt många ägg: det kan bli upp till fjorton stycken även om det vanligaste är sju till tio. Hanen och honan hjälps åt vid ruvningen. Boet finns oftast i ett trädhål eller i en fågelholk.
En märklig fågel i vår natur.

Saxat från Wikipedia: 
Göktyta är en hackspett som främst häckar i tempererade regioner i Europa och Asien. Absoluta merparten är flyttfåglar som övervintrar i tropiska Afrika och södra Asien, från Iran till Indiska subkontinenten, men några är stannfåglar i nordvästra Afrika och på öar i Medelhavet. 


lördag 2 november 2019

November kom...



Hösten blev så färgrik, alla dessa blodröda lönnar som finns överallt i Stockholm, verkar ha starkare färg än normalt i år. Så vackert. 
Men nu så börjar träden klä av sig och gå i ide. 
De behöver sin vintersömn för att vakna med ljusgrön livslust i april-maj.

Tänk om vi människor kunde göra så! 

Själv blir jag alltid så påverkad av mörkertiden november-februari. Hela kroppen känns trött och seg. Jag känner mig mest trött och less -nästan på allt. Usch.


Men det gäller att ta sina motionsrundor under dagtid så att man samtidigt lapar ljus. Då mår man lite bättre. Men det är en tung tid som vi alla måste ta oss igenom. Ibland önskar jag att jag bodde på en plats under solen alla dessa mörkermånader.

Den här helgen tänds många ljus i kyrkor och på kyrkogårdar eller en del gör som jag: tänder ett ljus i ett fönster och minns alla nära och kära som vandrat vidare. Jag fylls av både vemod och sorgsna känslor. Men, - så är livet för oss alla.


Jag minns i alla fall kyrkobesöken i Bergs kyrka, när jag var barn, just under Allhelgonahelgen. Kyrkan var fylld av tända ljus, prästen pratade så vackert och läste valda texter ur bibeln; kantorn spelade bombastiskt på orgeln och så fick kyrkokören sjunga väl valda sånger som speglade högtiden.



Autumn has picked
all the roses in the park
I have longin in my body
abandonment in my hands

Suddenly everything is close
Much too close