Hösten blev så färgrik, alla dessa blodröda lönnar som finns överallt i Stockholm, verkar ha starkare färg än normalt i år. Så vackert.
Men nu så börjar träden klä av sig och gå i ide.
De behöver sin vintersömn för att vakna med ljusgrön livslust i april-maj.
Tänk om vi människor kunde göra så!
Själv blir jag alltid så påverkad av mörkertiden november-februari. Hela kroppen känns trött och seg. Jag känner mig mest trött och less -nästan på allt. Usch.
Men det gäller att ta sina motionsrundor under dagtid så att man samtidigt lapar ljus. Då mår man lite bättre. Men det är en tung tid som vi alla måste ta oss igenom. Ibland önskar jag att jag bodde på en plats under solen alla dessa mörkermånader.
Den här helgen tänds många ljus i kyrkor och på kyrkogårdar eller en del gör som jag: tänder ett ljus i ett fönster och minns alla nära och kära som vandrat vidare. Jag fylls av både vemod och sorgsna känslor. Men, - så är livet för oss alla.
Jag minns i alla fall kyrkobesöken i Bergs kyrka, när jag var barn, just under Allhelgonahelgen. Kyrkan var fylld av tända ljus, prästen pratade så vackert och läste valda texter ur bibeln; kantorn spelade bombastiskt på orgeln och så fick kyrkokören sjunga väl valda sånger som speglade högtiden.
Autumn has picked
all the roses in the park
I have longin in my body
abandonment in my hands
Suddenly everything is close
Much too close
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar