där kunde man köpa nästan allt. Till höger på bilden ligger pensionatet och till vänster ligger "Hansons" ( tror jag gården kallades.) Så här såg Jörners ut innan det brann och man byggde om och la till en våning.
Landsvägen är verkligen smal och det var nog inte så mycket biltrafik när bilden togs. Det är lite skillnad idag - och idag så håller vägen på att breddas samt dras om rejält med tanke på biltrafik och säkerhet.
Men här har man gärdsgårdar utefter ägorna. Till höger ligger jordbruksmark som hör till farfarsgården. Det syns lite av en höhässja på Wikbergs-ägorna så kortet bör vara taget i slutet av juli eller i augusti.
Jag tror att jag fick det mörka kortet en gång från bergsättlingen Svante Tirén >>>>Jag gjorde en kopia och ändrade till svartvit på datorn bara för att det är lite mer "normalt".
Men även om det inte var Svante som skickade kortet, så har han en så fin och öppen Facebook där han dokumenterar Hoverberg och en hel del historia. Det är så roligt att läsa hans Facebook och jag ser hans Facebook som en skattkista för alla i byn och för oss alla som har våra rötter där. Och jag tror ju att alla i byn eller som har rötter däruppe känner både glädje och tacksamhet över att han skriver ner allt han vet och tagit reda på. Rosor till honom!
https://sv-se.facebook.com/Historia-fr%C3%A5n-Hoverberg-1313114898753464/
Vi har lite kontakt och det är så roligt- han är så påläst och kunnig om byn. Egentligen borde han skriva en bok om Hoverberg - det behövs nu när så mycket förändrats och en hel del historia försvinner. Nyligen ringde han igen - det var i samma veva som farfarsgården gått på auktion och Svante ville veta lite mera om just Wikbergs eller "Lillänge" som gården kallades förr i tiden. Jag tror att han varit där och dokumenterat en hel del och jag berättade lite om de minnen jag har om gården och från gården. Nu är det tydligen någon från byn som köpt stället och det känns skönt att någon kommer att ta hand om det gamla huset och alla uthusen ( om de inte är allt för slitna av väder och vind.)
Men, tyvärr, farfarshuset är rivet. Livets gång. Och årens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar