Nu så....

Har våren kommit och bina som finns i lilla bigården i Vinterviken har börjat vakna. Men de bin som jag såg häromdagen verkade enbart slöa och trötta när jag tittade på dem.

Detta med bin och honung påminner mig om att farbror John i Jacobs skaffade sig bin och hade några kupor i trädgården. Vi ungar var nyfikna och tittade på hur bina flög ut och in i kuporna. Farbror John berättade att de sög nektar ur blommorna och gjorde honung som han skulle ta hand om till hösten. 

Jag minns även att han då klickade honung på en plåt och lät allt torka. Kanske hade han dem i ugnen en stund? Nå i alla fall så blev det honungskarameller och vi ungar fick alltid en näve att njuta av. De var gott! Och även nyttigt enligt farbror John.

Vårblommorna finns överallt just nu och jag bara njuter av allt som är vår, samt att nu börjar sommarlängtan att kännas. 

Men hur blir denna sommar? Lika trist som förra årets... dvs jag kan inte åka bort utan får stå ut med lokalsommar.

Men jag längtar till Jämtland, efter miljö och alla vänner och bekanta.             

Jag hoppas att alla klarat sig från den här virusepidemin och att ingen drabbats hårt. Fast jag vet ju, efter att ha läst i tidningarna, att viruset nu finns överallt. Tyvärr.  

Tur att jag har Vinterviken så pass nära så att jag kan ta rundor därnere och njuta av naturen. 

Men det kan inte ersätta längtan norrut. Man får lov att stå ut och acceptera - även om det är  ensamt nu.