Saxat från Wikipedia:
Ett bomärke är ett skrivtecken som består av en eller flera linjer, och som i huvudsak har använts på samma sätt som en namnteckning. Ibland består bomärket av parallella linjer eller inskurna bågar, men ofta bildas det av en stav med tillagda kännestreck. Märkena påminner mycket om runorna.
2. Islänningen Þordur Snorrasons bomärke (1439)
3. Kalmarrådmannen Sweder Scales bomärke (1413)
4. Stenhuggarmärke från Uppsala Domkyrka
Även efter att skrivkonsten började bemästras av folket kunde bomärket signeras intill namnteckningen på protokoll, avtal o.d. Men märket har tidigare använts på hus och bohag, liksom varit inbränt eller inskuret i boskapsdjur. En persons bomärke gick ibland i arv. Ofta hade även gårdar sitt eget bomärke. Ursprungligen var det dessa som kallades bomärken, medan övriga endast märken. Numera benämns samtliga märken bomärken. Bomärke hade även individuella stenhuggare som arbetade för ett större byggnadsbolag. Sådana märken kan åskådas i Lunds domkyrka eller Vadstena klosterkyrka.
Själv har jag "Klockarsläktens" bomärke på olika saker, t ex på en brevkniv och flera träaskar samt några nyckelhållare som jag fått av min farbror Kalle W. Han märkte alla sina hantverk med bomärket, tyckte att det var en fin gammal symbol som troligen använts inom släkten i oändliga tider.
Min farbror Kalle berättade att det fanns en träkista med gamla handlingar i "Klockars". De flesta ska ha bomärket med vid underskrifterna. Jag vet att min bror Olof för många år sedan ville låna dessa handlingar för att göra kopior av dem - men, tyvärr, ägarna till "Klockarsgården" var inte villiga att låna ut. Själv tycker jag ju att gamla unika handlingar borde förvaras i arkiv och att släkten kunde få kopior av handlingarna.
Men jag fick i alla fall bomärket uppritat på ett papper som jag sedan använde som mall när jag lät min lokala guldsmed skapa mig en ring av två vanliga guldringar som jag hade.
Det är min helt egen design -som jag blev inspirerad till efter att ha sett gamla kinesiska ringar på en utställning. Jag tror det var på Historiska museet.
Jag tycker om den ovanliga formen med lätt insvängd yta.
Min guldsmed blev helt fascinerad och efter att ringen var gjord, så förstörde han just den mallen. Jag ville inte att han skulle använda min design till andras ringar. Och han förstod mig efter att jag berättat om bomärkets ursprung i min släkt.
Men det är roligt att kunna ha ett gammalt släktmärke och kunna använda det på egna saker. I stället för att låta allt falla i glömska. Det är en bit släkthistoria.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar