En gammal dörr. Det finns en skönhet i förfallet. Dörrens "årsringar" kan avläsas i färgskikten.
Regn och snö har gjort sitt och vinden har slipat och blästrat och solen har bestämt nyanserna.
De flesta går förbi utan att se.
Det finns en skönhet i allt. Poesi i det slitna, i det som håller på att lösas upp och försvinna.
Handtaget är borta - låset snart sönderrostat.
En dag kommer dörren att sakta öppnas av vindens hand. Då släpps fångad tid ut i ljuset. Den tid som en gång var när dörren stängdes för sista gången.
En tyst hemlig livshistoria kommer ut i frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar