lördag 14 juli 2018

Puh igen....


Vilken värme, vilken hetta. Naturen törstar och alla längtar efter regn; vatten och svalka. Någonting har kommit i olag, och det känns inte alls bra. Även om torrperioder, likaväl som köldperioder alltid har kommit och gått i vår historia. Forskare kan och vet detta utifrån hur vår geografi ser ut.

Jag minns från min tidiga barndom en sommar av värme och hetta. Marken torkade, det uppstod sprickor i den torra jorden och alla som odlade försökte vattna det som gick med vattenspridare och med slangar och kannor. Minns att min mor var dag tog vatten från den lilla bäcken som rann genom vår tomt och vattnade trädgårdslandet. Tyvärr blev det mindre och mindre med vatten i bäcken. Allt kändes lite obehagligt. Vad höll på att hända?

Men vi ungar bara njöt av att bada i sjön hela dagarna. Det bästa sättet att njuta av sommarhettan. För oss kändes allt underbart.

Här i Stockholm, där jag bor, har nu denna värme pågått sedan början av maj månad. Jag dricker vatten, glas efter glas och tar extra salt på maten. Har lärt mig att när det är så här varmt och man svettas så behöver kroppen även lite extra salt.


Flädern på min gård blommade så vackert, men torkan gjorde att snart började allt att skrumpna. Det kom lite regn en kort stund en (!) dag - men det var bara förbipasserande grå moln som fortsatte norrut. Så nu känns det krisigt. Värst är det ju för bönderna härnere som tvingas se hur gräs och åkerodlingar bara förtvinar. Det blir knappt med hö till kor och andra husdjur denna vinter. Hur ska det gå? Kan man importera hö?

Nere i Skåne, där yngste sonen bor fick de lite regn och rejäl åska men sedan kom hettan tillbaka. Han berättar att grannhusets hundar som normalt är skällande vakthundar, numera bara ligger i skuggan och orkar inte bry sig om att markera att folk går förbi. Fast det är ju skönt...usch för skällande hundar. De låter så elaka.







Nå, sonen, som fotograferar har fångat lite av det vackra som finns nära honom, och som vanligt ser han med kameran just det där speciella. 
Det som känns så skönt att betrakta, det som är en del av naturen - och av våra liv.




Min yngste son är fotograf:  ©RobertS.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar