söndag 29 juli 2018

Lång het sommar


Det har verkligen varit en "lång het sommar" med torka och temperaturer som pendlat mellan +29 gr och +33 gr här i Stockholm. Nu har detta väder pågått i en hel månad! Det handlar mest om att dricka vatten, slicka i sig extra salt och att ta det lugnt. Man orkar liksom ingenting. Det är jobbigt att bara gå till Coop för att handla t ex yoghurt och flädersaft (min favorit) Svetten ligger som ett ytskikt på hela kroppen och även om kalla duschar lindrar för stunden -så är det bara för stunden. Trodde att det skulle bli oväder idag- vaknade av rejält åskmullrande tidigt i morse och det kom lite regn. Jag njöt av allt och somnade om. Men när jag vaknade i normal tid så var det lika varmt och klibbigt som tidigare.

Hel landet har ju drabbats och det värsta är alla dessa skogsbränder och att det finns folk som struntar i eldningsförbud- även när det gäller grillar. Själv förstår jag inte att folk orkar äta grillat kött som kräver extra energi för kroppen att smälta. Och i denna värme är det ju inte stabbig mat som kroppen behöver. Det finns nyttigare föda som är lättsmält och som man blir mätt av. Puh.


Kom helt apropå att tänka på William Faulkner som skrev flera novellsamlingar som sedan blev underlag till filmen "The Long Hot Summer" med Paul Newman och Joanne Woodward i huvudrollerna. Den hade premiär 1958 i Sverige och jag tyckte mycket om den. 
Jag hade läst några böcker av Faulkner, så filmen blev som en extra variant av hans berättelser. Men det är inte just vädret som är "hett" -utan människorna i ett sydstatssamhälle som är heta och överreagerar utan hänsyn till andras känslor. Kanske borde jag läsa om böckerna... 

Men den här heta sommaren går då till historien- vädret har drabbat jorden runt om med ohyggliga konsekvenser. Bränder och människor som inte klarat av det.

Är detta resultat av att människan har förorenat så mycket? Alla dessa flyg som spyr ut avgaser som nu stört vår biologi och vår luft? Det känns tragiskt. 
Ibland är nog människan med alla sina uppfinningar och påhitt sin värsta fiende. Och så detta att forskare och vetenskapsmän inom olika områden har varnat, i många, många år. Men har våra politiker och beslutsfattare lyssnat och förstått allvaret i det hela?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar