När jag var barn var alltid vintrarna snövita och kalla; nätterna stjärnklara och ofta med norrsken som stod som en krans över Hoverberget. Det var vackert. Och lyssnade man noga så kunde man höra toner som av musik när norrskenet dansade över byn. Det var magiskt och jag älskade att stå ute och titta på detta märkliga som levde däruppe på himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar