Nytt år igen!

                         Jag önskar alla blogg-läsare ett riktigt Gott Nytt År! 

Även om vi ännu inte haft en riktig vinter härnere i Stockholmsområdet.

Det kom lite snö och gårdens ungar var så glada, rullade ihop snöbollar till en liten gubbe och så sprang de runt och skapade spår över hela gården och åkte även lite kälke. Men det var bara några dagar sedan kom töväder. Allt smälte bort och det har regnat. Trist. Det känns trist att vintern inte är pålitlig härnere numera. 

Mitt på vår gård står en stor gran med ljus på, det är så fint när mörkret kommer på eftermiddagarna. Men nu går vi mot ljusa tider igen och snart så börjar väl våren kika fram.

Kan även meddela att det troligen är slutskrivet på denna blogg... ( beror på bra inspiration om jag kan blogga mer här)

Men jag har fortfarande min gamla blogg Inkan©     (tryck på namnet )

Där skriver jag lite då och då.

Jag kommer nog inte att resa mer upp till Jämtland. Dels är min kära kompis Margareta borta för evigt, och dels så finns det ingen som kan ersätta henne. 

Så det är slutrest för mig nu. 

Julhälsning

 

I år kom en oväntad julhälsning några dagar före jul från Hoverberg -

nämligen årets "Berg och Åsarne" med hälsningar från Bertil & Märit Glansberg. 

TACK!

Båda är aktiva i Hembygdsföreningen och jag brukar träffa dem när jag varit uppe en period i Hoverberg på somrarna.  Jag brukar beställa årsboken på våren -men i år blev allt förändrat.

Detta år blev allt så annorlunda och i våras var ingen årsbok klar. Den här epidemin hade satt stopp för en hel del. Men de insåg att man kunde ge ut en årsbok även senare på året - när skribenter var friska, smittan övervunnits och man kunde skriva igen.

Tänk att denna intressanta årsbok har givits ut sedan år 1936! Fantastiskt. Och alltid är den så läsvärd. Och sedan många år är Hembygdsföreningen  ansvarig för utgivning och den bjuder alltid på läsvärda artiklar. För alla oss som flyttat från socknen är årsboken en pärla som även berättar om lokala nyheter och händelser. 

Årsboken går att beställa via denna sida:   https://www.hembygd.se/berg 

I boken finns bl a en artikel om fem generationer kvinnor från Vigge med ett foto och en kort text från år 1899 ur en gammal tidning som hette Idun. Till den texten har Bertil Glansberg redovisat vilka kvinnorna var och  där finns bland annat en avlägsen släkting till mig som hette Ingrid Elisabeth Morén. 

Även Bergs-ättlingen Svante H Tirén skriver mycket intressant om Berg och om människor med rötter däruppe på sin fina öppna facebook-sida:

https://sv-se.facebook.com/historiafranhoverberg/

Litta Taus

Den här visan hörde jag redan som barn sjungas på jamska. 

Och jag tyckte om att höra den på mitt barndoms språk. 

Det lät likt norska - speciellt trönderska.

Det är tydligen en gammal visa, jag minns att så många kunde sjunga den. 

Men det fanns varianter i texten- så den version jag hörde var lite annorlunda i texten.

Mæn je va e litta taus,
hadd ma´ne nog bra.
fast ma bodd heri e faus,
å n far skull dra
ve å vatten, höy å bar,
å frå ängjom lauv å star.
allht, ja allht som ma skull ha,
skull n far no dra

Kreka hadd ma branog ta
heri fausan vårt.
För n far va bra te shlå,
lejd så mykjen shlått.
Shlo å reiv allht va han vann.
A mor hu raka väl igjann.
Dom va int radd de svettn rann,
vårsen far hell mor.

Klokka fyr når tuppen gol,
steig a opp a mor.
För hu had no de hu gjol,
de e nå va je tror.
Än så skull a kal å spinn,
hell så hadd´a nå te tvinn,
för je skull få ler meg binn
vantan at a far

Åra gjekk å je vårt lång,
föjan som a mor.
Friaran dom vårt no mång.
Te sist så kom´n Tor.
Når je haul han ville ha,
både meg å menn heimsta
vårt e så je sværa ja.
Sæn förstår dæ nog.

Men de vårt nå æne shlag,
sæn ma vårte gift,
för de va no mången dag,
som je gjekk å glift
för a Tor å för hans skull,
för han for å saup se full
hannle hästan som en tull
å förstöre allht.

Men je ha meg sjalv å skyll
för je værdd så klent.
Å je va ju en tyll,
som int tog n Bengt
Men je skull no va för go,
at a Bernt som at a Jo.
Norska va dom båå tvo,
bå n Bernt å´n Jo.

Strandgården i Hoverberg

 

Trots att min gamla hemby Hoverberg idag är en liten by utan affärer som det en gång fanns många av - så finns det yngre bybor som planerar och ordnar lite nytt.  Kanske typisk för en del gamla bondbyar av idag. En ny generation har insett att inget kommer "gratis" -man måste själv jobba för det man vill ha.  

Så kom idag en underbar video från min kära syster som hittat den på youtube och som gör reklam för gamla Strandgården, det som en gång var ett pensionat. 

Jag vet att några yngre bybor köpte huset för många år sedan, då det stod och förföll efter att Tant Brita lämnat jordelivet. De planerade visst att rusta upp huset och åter öppna stället för gäster. De tänkte modernisera så att alla gäster skulle trivas. 

Strandgården var ju en medelpunkt i byn under  mina tonår. Det fanns en kiosk där som tant Brita öppnat i ena änden av huset och platsen blev ett träffställe för oss tonåringar på kvällarna. Vi kunde köpa godis och tidningar i kiosken och cigaretter för dem som rökte. Jag tyckte tant Brita var som en extra vuxen för just oss tonåringar. Hon brydde sig.

Min kamrat Maggan berättade lite om vad hon hört en sommar för fem-sex år sedan då jag besökte henne: att det var nya ägare till pensionatet och jag var då dit och kikade in lite. Det såg så spännande ut med alla restaurering och de planer jag hörde talas om. 

Så här skrev jag för några år sedan om just Strandgården och gamla minnen: 

http://jamtstorscha.blogspot.com/2019/01/reaktion-pa-ett-inlagg.html

Överraskning - Bergs IK Minnen

Ibland händer det oväntade saker... som nu på förmiddagen; telefonen ringde -jag svarade och en röst sa "nämen hej Ingrid! Va kul att du var hemma" Jag kände inte igen rösten så jag frågade : "vem är du?"

Tänk det var Sören Mannberg, med rötterna i Hoverberg som jag. Han höll på att kolla upp gamla skolkamrater och hade hittat mitt namn. Och jag blev så förvånad- har inte träffat Sören sedan skolåren.  

Han tyckte om att spela fotboll och var mycket duktig. Kom med i A-laget för Bergs IK tidigt och då var det fotbollsmatch varje söndag, ( nästan)

Såg honom senare spela fotboll med Hammarby här i Stockholm, han blev värvad dit. 

Sören var en stor talang i fotbollslaget Bergs IK under tonåren och blev sedan värvad av andra klubbar. Han berättade lite om sitt liv och var lite nyfiken på på mig och min syster. 

Man kan läsa om Sören här:

                     https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6ren_Mannberg 

Sören började spela tidigt i fotbollsklubben Bergs IK. Där spelade även  min stora tonårskärlek Sven Erik Hoversjö, som var målvakt. 

Vi hängde ihop i över ett år- tills jag flyttade ner till Stockholm. 

Sven Erik och jag träffades vid en danstillställning i Ordenshuset i Hoverberg och vår relation blev mycket speciell. Vi var ofta ute på dans i de kringliggande byarna. Vi hängde ihop tills min familj flyttade. Vi höll även lite kontakt efter flytten och när han hörde att jag var ensamstående igen så ringde han och ville att vi skulle träffas när jag kom upp till Hoverberg. Men tyvärr ödet ville annorlunda...

Sven Erik blev stungen av en geting och det tålde han inte. Han var allergisk och avled av getingstinget, bara någon vecka innan jag kom upp till Hoverberg.

Tyvärr.

Jubileumstider

Denna sommar samlas många konfirmandgrupper i Bergs kyrka -man firar jubileum. Åren går och de en gång unga börjar nu bli till åren. Jag känner inte igen alla rent utseendemässigt - den minnesbild jag har av de flesta är från vår ungdom. Men jag känner igen många av namnen  från min ungdomstid däruppe.

Men åren har satt sina spår... 

Visar här några foton där jag känner igen en del gamla bekanta, alla är ju äldre än mig, och så ett foto där min yngre kusin Oves son Magnus är med. 

Här kan man läsa lite:

https://www.op.se/2022-07-29/konfirmantionsjubileum-i-Bergs-kyrka

Konfirmander 1950-51-52: Stående fr. v: 

Göran Andersson -52, Sven-Rickard Liljefeldt -51, Sven-Olov Ekqvist -51, Tord-Erik Wikman -52, Bo Lovén -52 Sittande fr.v: Daisy Nääs -52, Inger Nilsson -51, Sigrid Bäckman - 51, Ingrid Liljefeldt -51, Ingrid Odelberg Aspholm -51, Boiel Marklund -51, Vivianne Wiksten - 50.

Konfirmander 1961: Stående fr.v: Eivind Andersson, Gunnar Rödin, Uno Jonsson, Ulf Horn, Olle Olsson Sittande fr.v: Majt Eriksson, Gudrun Zackrisson, Gudrun Bohman, Anita Jonsson, Märta Hagberg.

Konfirmander 1962: fr v: Nils Olov Högström, Bernt- Hugo Nordantjäl, Staffan Mannberg, Thord Zackrisson, Stig-Göran Mårtensson.

Konfirmander 1990, - 91, - 92: Stående fr. v: Lena Löök -92, Magnus Wikberg -90, Håkan Eliasson -92, Fredrik Blix -90, Sittande fr. v: Carin Aili -90, Magnus Engström -90, Anna-Karin Bengtsdotter Johansson -90

Galhammarudden

 

                                     Galhammarudden  med Hoverberget i bakgrunden.

Här på Galhammarudden som ligger mellan Svenstavik och Hoverberg spelades fotboll, bjöds på idrottstävlingar och så anordnades danskvällar på sommaren.  Ett av de populäraste ställena när jag var i tonåren. 

Vid stranden ligger en stor  badbrygga. Man kunde även bada här och varje sommar hade man simkurser för barn och ungdomar. För mig är platsen enbart fylld av goda minnen.

Det var en gång...

 

Folkskolan i Hoverberg. 

Här gick jag i 7 år och de åren gav mig studieglädje.

Detta foto har jag tjuvlånat av en med rötter i Hoverberg, nämligen från Svante Tiréns intressanta facebook-sida   Så här såg skolan ut när jag gick där, och vi hade en flaggstång mitt på skolgården.  Men staketet var helt annorlunda så vi kunde gå på dess översta brädkant. Populär sysselsättning på rasterna. Och runt om skolgården, utefter staketet fanns planterade träd. 

Vår matbespisning låg i ljusa huset till höger och på övervåningen i det huset hade vår överlärare (rektor) Lundholm sin expedition och rum för övriga lärare. I det mörka (röda) huset till vänster fanns det en tvåvåningslägenhet. Där hade någon bott tidigare- kanske någon lärare? (idag är det huset rivet) Ena halvan av det huset var en sorts lagerlokal där man kunde låna skidor. 

Elever som inte hade egna skidor fick låna av skolan. Vintertid var det ofta skidåkning på gymnastiktimmarna, höst och vår var det mest fotboll (killarna) och brännboll (flickorna) samt att vi även tävlade i "fri idrott". Och vi tävlade med andra skolor som fanns i närliggande byar. Oftast var det med jämnåriga från skolorna i Svenstavik, Rörösjön, Kvitsle, Vigge. 

För mig var åren i skolan enbart positiva - vi hade så bra lärare och jag fick kunskaper som sedan var basen för vidare studier. Jag tyckte om att gå i skolan och läsa om hur världen såg ut och läsa om allt vi människor hade skapat. Det var som en sorts skattkista där allt fanns serverat för den nyfikne. Och jag ville veta mera; om världen, om livet, och om allt man kunde studera till.                                             

När skolan stängdes användes den en tid som lekskola och som daghem - idag är husen sålda och har tydligen blivit privatbostad. Men det är bara bra att husen sköts om, moderniseras och används. 

Skolan byggdes 1910

Sfi Elevernas resa till Hoverberg

Även Hoverberg har tagit emot invandrare som läste SFI (Svenska för invandrare) och bjudit dem på bland annat lite historia om byn med  bl a Bertil Glansberg som guide.  Trevligt.

Tiderna förändras. Jag minns från min barndom då vi ungar tyckte att en bil med annan landskapsnotering på nummerplåten var något extra.  Jämtland hade då bokstaven Z .  Av "utländska bilar" var det oftast bilar från Norge. Vårt kära broderfolk.

Någon enstaka gång såg vi danska och tyska samt finska nummerplåtar. Men det var inte så många. Minns i alla fall en sommar att det ryktades om att en färgad kille badade vid kyrkbryggan. Kanske var det en bekant till prosten Berndes? Nå vi skyndade oss utefter sjökanten till bryggan för att få se en tvättäkta afrikan (?) Det kändes som en märklig upplevelse då. 

Tiderna har förändrats. Byn var då fylld av små jordbruk och så hade man ett aktivt skogsbruk. På gårdarna sköttes alla djur med omsorg och många gårdar bakade sitt eget tunnbröd och även paltbröd. Idag kan man uppleva sådant bak på hembygdsgården under sommaren.

Och de små jordbruken är i princip borta - några gårdar har tagit över de flesta åkrar och ängar. Småbönder tillhör idag historien. Och idag är det TV och internet som bjuder på omvärlden- i princip från hela vårt  jordklot. 

Idag har inga byar kvar affärer. Det är endast i tätorterna Svenstavik och Myrviken man har idag allt: affärer, banker och allt som vår moderna tid kräver.

Norrsken

Bergsstårscha Charlotte sände mig en bunt kort tagna i början av februari- Man ser att det är kallt; Norrskenet lyser upp extra och dansar över himlen. TACK!

Det är ett naturfenomen som talar om något jag inte vet så mycket om: Varför blir det norrsken? Det minner mig om min barndom i Hoverberg.

                           Se så vackert det dansar på himlen.

      Jag gissar att korten är tagna från gården "Mannbergs" i Hoverberg.

Detta har jag hittat på en internetsida: 

Norrsken, även känt som Aurora Borealis uppstår när elektriskt laddade partiklar (elektroner och protoner) från solen förflyttas med solvinden till jordens atmosfär. Där kolliderar de med gaspartiklar och förser dem med extra energi som gaspartiklarna sedan sprider ut i dramatiska formationer vilka vi kallar norrsken.

Norrsken uppstår i polarregioner på grund av jordens magnetiska fält som drar till sig partiklarna till polerna. 

SNILLERIKET: Snillena berättar.

Gott Nytt År!

 

Nyårsnatt över Hoverberg - Foto: Charlotte M

God Jul!

 

Julhälsningar från Hoverberg, det är Bergstårscha Charlotte som bjuder på dem. 

Och de passar fint till julen. Vilka underbara färger! 

Även om julen nu är kringskuren pga virushot, så kan man njuta av vackra vyer.

Men det är trist att tvingas  ha distans till allt för att skydda sig från smitta. Tur att det finns internet.

Njut av allt som går att njuta av!

                                                                                         Foton: Charlotte Mannberg

Lekkamrat, skolkamrat, ungdomskamrat...

det var "Monika i Jakobs" tills våra livsvägar skildes. Jag hamnade i Stockholm och hon jobbade även här i Stockholm en tid innan hon flyttade till USA med sin blivande man. De två jobbade då på DagensNyheter. Men vår kontakt har varit obruten- tack vare post och internet. Samt hennes besök i Hoverberg då och då som varit precis när jag varit uppe på besök i hembyn. Senast var det år 2016 som vi möttes och det var härliga dagar med många minnen som väcktes till liv samt att vi  var nyfikna på hur våra liv blivit.  Jag blev påmind idag då Monica ringde - jag blev så paff. Men det berodde kanske på att hon ej fått tag i vår kära Margareta och därför ringde mig nu. Jag berättade att Maggan lämnat oss - och Monica visste inte om det tragiska att vår skolkamrat lämnat jordelivet. 

Monica ville tala om att hon åter hade flyttat; från Spokane i Washington till en ort i Georgia där en dotter till henne bor. Hon skulle skriva några rader innan nyår. Vi delade på lite gamla minnen som poppade upp... men det kändes sorgligt att vi ej har Margareta med oss längre. Och vi tänkte båda på hur fort åren har gått.

Lägger in ett kort från vårt konfirmandjubileum 2016- där jag markerat Maggan och Monica. De står bredvid varandra - jag sitter eftersom jag inte är så lång. Det var fotografen som såg till att alla skulle finnas med, väl synliga på kortet.

          Jag har ritat ett kryss på Margareta och två kryss på Monica. 

                   Själv sitter jag bredvid prästen (till vänster).

Foton att njuta av

Jag fick mail från Charlotte M i Hoverberg - och hon väcker reslust med sina fina kort från Hoverberg med omnejd. Men, men....nu är det höst, grått, kyligt och ganska så trist. Vackert att se norrsken - det ser jag sällan härnere -det är för mycket ljus och så är det inte så kallt. 

Och se hennes fina häst... en favorit...